om åtgärder mot försurning av sjöar
Motion 1978/79:282 av Sture Ericson m. fl.
12
Motion
1978/79:282
av Sture Ericson m. fl.
om åtgärder mot försurning av sjöar
Nederbörden över vårt land blir allt surare. En rad undersökningar har
belyst sambandet mellan fossila bränslen och försurade vatten. Man känner
väl effekterna av denna försurning. Det finns metoder för att motverka
försurningen av våra sjöar.
Försurningens inverkan på de biologiska systemen på marken och i vattnet
har nu fått en sådan omfattning i vårt land att den framstår som den mest
allvarliga miljöförstöringen.
Av de sura ämnen - främst svavel fören ingar - som faller över Sverige
uppskattar man att 40-60 % kommer från industriområden i Väst- och
Östeuropa.
När fisk dör av akut förgiftning eller när fiskens reproduktionsförmåga
upphör är dett bara en länk i en kedja av biologiska förändringar orsakade av
försurningen. Ökad surhet dödar vissa djur och växter och främjar andra. 1
första hand drabbas vissa sländlarver, snäckor och olika plankton.
Olika vattens innehåll av salter och metaller påverkar olika djurarters
förmåga att överleva försurningen. Ökade halter av kvicksilver i exempelvis
gädda anses även ha samband med försurningen.
Vattnen blir klara och näringsfattiga när humus och fosfor fälls ut.
Cirkulationen av näringsämnen påverkas då antalet djurarter minskar.
Vitmossa vandrar in och täcker sjöbottnen. Nedbrytningen av döda växtdelar
avtar.
Inom Örebro, Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs län har undersökningar
av försurningens utbredning bedrivits sedan början av 1970-talet.
Undersökningarna harblivit alltmer systematiska så att det nu för Örebro och
Västmanlands län finns en detaljerad kunskap av läget. Det kan nämnas att i
Örebro län alltsedan 1975 närmare 200 sjöar provtas två gånger årligen.
Dessutom provtas ca 50 sjöar månatligen.
Av dessa undersökningar framgår att andelen sjöar i Örebro län som inte
kan stå emot ytterligare surt nedfall ökar markant. 1 länet var 1975-1976 ca
65 % av sjöarna försurade eller hotade. Våren 1977 var andelen ca 80 %.
Provtagningar våren 1978 visade att situationen ytterligare försämrats.
Samma utveckling bedöms ske inom övriga berörda län. Endast slättsjöarna
och ett fåtal vatten på kalkhaltig mark torde överleva på längre sikt.
Eftersom eldning med olja och kol i vårt land torde fortsätta ännu några
årtionden och eftersom ungefär hälften av syranedfallet kommer från
utlandet, kan det bli svårt att snabbt angripa försurningens orsaker.
Begränsningen av svavelutsläppen och övergång till andra energiformer än
Mot. 1978/79:282
13
olja kan lokalt ha stor betydelse men påverkar på kort sikt försurningens
omfattning endast obetydligt. Därför måste kalkning utföras för att hejda
utvecklingen och återställa redan skadad vattenmiljö. Sådana åtgärder-dvs.
spridning av krossad kalksten - har hittills utförts i vattendrag med en
sammanlagd yta på tillrinningsområdena av 2 000 km2. Behovet av sådan
kalkning enbart i de fyra ovan nämnda länen är 38 000 km2.
Kalkslten har den fördelen att en överdosering inte är möjlig. En kalknings
varaktighet torde i praktiken inte överstiga 5-10 år oberoende av dosen. Så
länge försurningen fortsätter måste därför kalkningen upprepas efter ett antal
år.
Det har beräknats att kalkningsbehovet i Örebro, Värmlands, Västmanlands
och Kopparbergs län för en femårsperiod skulle komma att kosta
omkring 300 milj. kr.
Fiskeristyrelsen disponerar för försöksverksamhet 10 milj. kr. per år
1977-1981. Bidragskonstruktionen är dock sådan att försöksverksamheten
styrs av ekonomin hos den som råkar förvalta en viss sjö. Länens
fiskenämnder har inte resurser att ge en tillfredsställande service vid denna
försöksverksamhet. De statliga medel som anslagits för försöksverksamhet
med kalkning av sjöar räcker inte till annat än rent marginella insatser.
Ovanstående uppgifter har hämtats ur en PM sammanställd av fiskenämnden
i Örebro län (1978-06-14).
Länsstyrelserna i Örebro, Värmlands, Västmanlands och Kopparbergs län
har i en skrivelse till regeringen (1978-06-21) pekat på növändigheten av
kraftfulla åtgärder mot försurningen. Det går inte att vänta till dess man
genom internationella överenskommelser och på annat sätt kanske lyckas
minska nederbördens surhet. Insatserna måste göras omgående. Numera
finns så goda kunskaper om kalkningens fördelar att man kan rekommendera
metoden i full skala. Den praktiska kalkningen har inte medfört de oönskade
effekter som tidigare befarats.
För att hejda den största kända miljöförstöringen i vårt land krävs nu
effektiva statliga initiativ. Jordbruksministern har i riksdagen nyligen (197812-07)
gett uttryck för uppfattningen att ”det är tveksamt om man nu kan
avvakta med ytterligare åtgärder tills den femåriga försöksperioden har
slutförts och utvärderats”. Han hänvisade till att mellan 10 000 och 20 000
sjöar i landet har drabats mer eller mindre allvarligt av försurningen. I
propositionen 1978/79:100 bilaga 13 skriver jordbruksministern: "Det är
enligt min uppfattning angeläget att en utvärdering av hittillsvarande
kalkningsförsök görs så snart som möjligt.” Han vill alltså inte vänta till efter
den femåriga försöksperiodens slut utan redan efter två årsförsökskalkning få
ett underlag för ett beslut om utökad kalkning.
Det som skapar tveksamhet är naturligtvis de dryga kostnaderna för att
återställa de förstörda sjöarna. Men om kraftfulla initiativ nu inte tas,
kommer problemen att växa ytterligare. Stora värden står på spel. Hur länge
skall denna miljöförstöring tillåtas breda ut sig, trots att motåtgärderna är väl
Mot. 1978/79:282
14
utprovade och har visat sig verkningsfulla?
Kostnaderna förde stora kalkningsprojekt som är nödvändiga bör bäras av
dem som orsakar försurningen. En speciell miljövårdsavgift bör tas ut
beräknad på mängden olja som förbränns. Möjligen kan lågsvavliga kvaliteter
premieras vid ett sådant avgiftsuttag. De prishöjningar som en sådan
miljövårdsavgift skulle medföra bör rimligen bidra till en lägre oljeförbrukning
och en snabbare övergång till andra mindre miljöförstörande energiformer.
Därmed minskas naturligtvis på längre sikt behovet av kalkning för att
motverka försurningen.
Med hänvisning till det anförda hemställs.
att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att
motverka försurningen av landets sjöar och vattendrag.
Stockholm den 12 januari 1979
STURE ERICSON (s)
HÅKAN STRÖMBERG (s)
GUNNAR OLSSON (s)
OVE KARLSSON (s)
OLLE GÖRANSSON (s)
GOTA B 61055 Stockholm 1979
