om åtgärder mot djurplågeri inom hästsporten

Motion 1980/81:385 av Kerstin Anér

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

15

Motion

1980/81:385

av Kerstin Anér

om åtgärder mot djurplågeri inom hästsporten

”Jag piskade hästen helt medvetet. Vissa travhästar behöver piskas, de är
helt enkelt lata. Djuret betedde sig på ett inkorrekt sätt och det finns tillfällen
där man inte kan övertyga på ett annat sätt.” Dessa ord fälldes enligt
tidningsreferat av en tränare som anklagats, men sedermera frikänts, för
djurplågeri. Han hade piskat en häst som vägrade att ställa upp till
travtävling. Domstolen tog sedermera för gott hans försäkran att han inte
hade någon annan möjlighet att få hästen att lyda.

Givetvis accepterar jag att domstolen riktigt uttolkat gällande lag. Jag kan
emellertid inte anse den lag riktig som kan tolkas på detta sätt. Det är inte
djuren som skall bete sig korrekt, utan människorna!

1975 motionerade jag tillsammans med en kollega om att lantbruksstyrelsen
skulle lägga fram ett förslag till organisation för djurskyddstillsyn över
trav- och galoppträning. Det är nämligen vid träningen som misshandel av
hästarna kan ske utan insyn. Den ovan citerade händelsen inföll omedelbart
före ett lopp. Utskottet lämnade motionen utan åtgärd men underströk
samtidigt att ”det finns all anledning för samtliga berörda parter att
uppmärksamma de risker som härvidlag föreligger och att i tid ingripa med
åtgärder mot en utveckling som från nyss berörda synpunkter inte kan
accepteras”. Utskottet framhöll i dessa synpunkter att ”utvecklingen mot allt
starkare effektivitetskrav inom djurhållningen på lång sikt kan resultera i en
behandling av djuren som, utan att direkt stå i strid med djurskyddslagens
bestämmelser, likväl är betänklig från djurskyddssynpunkt”.

Vad som behövs för att få ett effektivt djurskydd inom hästsporten är enligt
min mening två saker:

o dels att det blir bättre uppsyn över träningen, där nu liksom 1975 hästarna
kan piskas hur mycket som helst utan reell kontroll av någon djurskyddsinstans

o dels att användandet av piska på trav- och galoppbanor totalförbjuds,
liksom redan har skett i Norge.

Då kan inte längre brottsbalken 16 kap. 13 § tolkas som i dag, utan varje
piskslag vid en tävling blir olagligt, hur ”inkorrekt” hästen än burit sig
åt.

Vad beträffar uppsynen över träningen kan man t. ex. överväga att
utsträcka tävlingsförbud till att även innefatta träningsförbud, tills veterinär
anser hästen i stånd att träna igen. Man kan också se till att alla
träningstillfällen noggrant i förväg rapporteras till den lokala hälsovårds

Mot. 1980/81:385

16

nämnden, så att den får reell möjlighet att övervaka. Andra åtgärder kan
säkert också tänkas. Lantbruksstyrelsen bör få i uppdrag att överväga
sådana.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen hemställer att förslag till lag
utarbetas innebärande förbud mot att piska hästar på trav- och
galoppbana,

2. att riksdagen begär att regeringen uppdrar åt lantbruksstyrelsen
att föreslå åtgärder för att förbättra kontrollen över träningen
av trav- och galopphästar.

Stockholm den 20 januari 1981
KERSTIN ANÉR (fp)

GOTAB 66260 Stockholm 1981