om åtgärder mot byråkrati, för decentralisering och för ökad kommunal demokrati

Motion 1978/79:675 av Thorbjörn Fälldin m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

7

Motion

1978/79: 675
av Thorbjörn Fälldin m. fl.

om åtgärder mot byråkrati, för decentralisering och för ökad kommunal
demokrati

Åtgärder för att minska byråkrati och krångel framstår som utomordentligt
angelägna. Därigenom kan den sfär vilken den enskilde bestämmer
över och själv tar ansvar för vidgas. Vidare blir kontakterna mellan
myndigheten och medborgarna smidigare och mjukare.

För att förebygga uppkomsten av krångel och byråkrati är det enligt
vår mening angeläget att beslutsunderlaget för riksdagen i detta avseende
förbättras. Svenskt utredningsväsende är internationellt känt för sin
grundlighet. Detta hindrar emellertid inte att administrativa konsekvenser
av framlagda förslag kan vara bristfälligt belysta. Det är ibland först
vid utformningen av de administrativa rutinerna, vilket ofta sker på
verksnivå, som svårigheterna visar sig, varvid krångel och byråkrati
uppstår. I debatten har framförts förslag om förbättringar på detta område.
Någon form av ”krångeldeklaration av reformer” har krävts. Centern
ansluter sig till detta krav, vilket vi anser i första hand bör resultera
i ett uttalande av riksdagen. Regeringen bör sedan följa upp kravet
i anvisningar till departement och myndigheter. Det har också betydelse
för utformningen av direktiv till utredningar.

Åtgärder mot krångel och byråkrati

Den s. k. byråkratiutredningen som tillsattes av trepartiregeringen har
bl. a. till uppgift att pröva om ändringar kan göras i sådana författningsbestämmelser
som allmänheten uppfattar som omotiverade eller onödigt
komplicerade.

För att underlätta medborgarnas orientering bland olika myndigheter
och organ togs under trepartiregeringen initiativ till utarbetande av en
medborgarhandbok. 1 handboken skall beskrivas vilka organ man vänder
sig till i olika typer av ärenden och vilka handlingar som krävs. Vidare
inrättades Delegationen för företagens uppgiftslämnande, som har
till uppgift att pröva blanketter genom vilka myndigheter vill inhämta
uppgifter från kommuner och företag. Härigenom kan företagens uppgiftslämnande
begränsas och samordnas, vilket är ägnat att minska
krångel och byråkrati i näringslivet.

Trepartiregeringen planerade att förelägga riksdagen en samlad redovisning
av regeringens åtgärder mot byråkratin under våren 1979. Arbetet
kommer enligt uppgift att slutföras.

Mot. 1978/79: 675

8

Decentralisering

Ett sätt att minska krångel och byråkrati och samtidigt stärka demokratin
är att decentralisera beslutanderätt från centrala organ till regionala
och lokala organ. Decentraliseringsutredningen har till uppgift att
framlägga förslag i denna riktning. Utredningen har under 1978 framlagt
ett betänkande (SOU 1978: 52) där principerna för ett decentraliseringsprogram
för statsförvaltningen formuleras. Bl. a. behandlas formerna
för en kontinuerlig bevakning av decentraliseringsfrågorna. Det finns
ett såväl ideologiskt som administrativt betingat motstånd mot decentralisering.
Det är därför angeläget att en kontinuerlig bevakning kommer
till stånd. Debatten om decentralisering speglar inte sällan debattdeltagarnas
djupaste och mest grundläggande uppfattning om hur samhället
skall planeras och styras. Debattdeltagare med ett centralistiskt synsätt
anser att beslutsstrukturen måste centraliseras eftersom besluten förutsättes
bli bättre och klokare ju högre upp i hierarkien de fattas. Enligt
centerns synsätt däremot måste besluten läggas så nära de enskilda människorna
som möjligt.

För decentraliseringsarbetet och insatser mot byråkratin gäller den
gemensamma målsättningen att vidga den sfär inom vilken mindre grupper
och enskilda själva kan ta initiativ samt att göra vägarna i den
offentliga beslutsprocessen så korta och överskådliga som möjligt.

Det är enligt vår mening angeläget att förslag i enlighet med decentraliseringsutredningens
betänkande snarast förelägges riksdagen.

Länsdemokrati

Styrelseskicket på länsnivå har tilldragit sig intresse under flera decennier.
När länsstyrelserna i mitten av 1960-talet genom sina uppgifter
inom samhällsplaneringens område kom att syssla med frågor om hur
framtidens samhälle skulle gestalta sig blev det ytterst angeläget att diskutera
demokratifrågorna. Länsstyrelserna kunde dessförinnan närmast
betraktas som en domstol som avgjorde sina ärenden genom att tillämpa
och i viss mån tolka stiftade lagar — således inga politiska avgöranden.
Det vidgade engagemanget inom samhällsplaneringen förändrade situationen.
Ställningstaganden till utvecklingen i ett läns olika delar är i allmänhet
politiskt färgade. Det blev mot denna bakgrund naturligt att
diskutera en förbättrad demokrati på länsplanet. För centern framstod
det som riktigast att gå in för en ordning som lade besluten hos ett folkvalt
organ — landstinget. Den socialdemokratiska riksdagsmajoriteten
som fanns vid 1960-talets slut nöjde sig emellertid med att komplettera
länsstyrelsens ledningsfunktion med en lekmannastyrelse som till sin ena
hälft utsågs av landstingen och till den andra hälften utsågs av regeringen
på korporativa grunder. En av trepartiregeringens första åtgärder
efter regeringsskiftet hösten 1976 var att i en proposition till riksdagen

Mot. 1978/79: 675

9

framlägga förslag innebärande att det folkvalda landstinget fick till uppgift
att välja ledamöterna i länsstyrelsen. Det måste i detta sammanhang
understrykas att det inte är landstinget i sin egenskap av sjukvårdshuvudman
som tilldelats denna valfunktion, utan det är i sin egenskap av
direkt folkvald länsrepresentation som det har denna uppgift. Det är
emellertid klart att de åtgärder som då vidtogs inte var tillräckliga för
att ett tillfredsställande styrelseskick skulle ha uppnåtts på länsplanet.
Det förhållandet att en ledamot av länsstyrelsen, nämligen landshövdingen
som också är ordförande, utnämnes av regeringen är tillräckligt
för att påverka majoritetsförhållandena på ett avgörande sätt. Det var
således nödvändigt att fortsätta reformarbetet på detta område. Därför
tillsattes länsdemokratikommittén, som har till uppgift att framlägga förslag
till utveckling av demokratin på länsplanet.

Det förslag som framlagts av länsdemokratikommittén är ett delförslag
som utarbetats för att kunna tillämpas på den länsplaneringsomgång
som nu håller på att startas. Förslaget innebär att länsstyrelsen
tills vidare behåller sina uppgifter i fråga om att bereda förslaget till
länsprogram. Landstinget skall emellertid på ett inledande stadium kunna
framföra önskemål om att planeringen skall behandla vissa frågor
utöver dem som framgår av anvisningarna. Vidare förutsätts det att länsstyrelsens
lekmannastyrelse skall engageras mera intensivt i planeringsarbetet.
Ledamöterna förväntas diskutera länsplaneringens frågor med
de partier som de representerar. Förslagets viktigaste del är att det slutgiltiga
beslutet om planeringen läggs hos landstinget. Därigenom förskjuts
den politiska tyngdpunkten i arbetet till ett direkt folkvalt organ.
Fördelarna är för det första att beslutet sker offentligt. Massmedia kan
följa debatten vid ett landstingsmöte och referera argumenten till allmänheten.
För det andra kan de valda representanterna och de partier
de representerar i landstinget ta initiativ genom motioner, som måste bli
behandlade, samt genom interpellationer och enkla frågor lyfta fram
väsentliga länsplaneringsfrågor till offentlig debatt.

Det är enligt vår mening angeläget att förslag i den riktning som utarbetats
av länsdemokratikommittén kan föreläggas riksdagen för ställningstagande.
Vi vill dessutom starkt understryka behovet av att kommittén
fortsätter sitt arbete och framlägger ett förslag som är mer heltäckande
än det nu framlagda delbetänkandet. Härvid kan olika lösningar
behöva prövas.

I länsdemokratidebatten uttrycks ibland farhågor för att landstingen
skulle utvecklas till en ”överkommun”. Någon avsikt att ta ifrån primärkommunerna
någon av deras nuvarande uppgifter för att lägga dem
på landstingen föreligger inte från centerns sida. Tvärtom vill vi stärka
primärkommunernas ställning, överförande av uppgifter från länsstyrelsen
till landstingen innebär självfallet inte att landstinget blir någon
”överkommun”.

Mot. 1978/79: 675

10

Det må i detta sammanhang också nämnas att trepartiregeringen på
det näringspolitiska området vidgade demokratin på länsplanet genom
att ge de regionala utvecklingsfonderna en styrelse som i sin helhet väljes
av landstingen på proportionella grunder. Därigenom återspeglas den
av länsinnevånarna uttryckta politiska uppfattningen i styrelsens sammansättning.
Det kan konstateras att landstingen i sina val lyckats tillförsäkra
såväl fackliga intressen som näringslivsintressen en god representation.
Samma konstaterande kan göras i fråga om valen till länsstyrelserna.
I båda fallen kan således riksdagens uttalade intentioner i detta
avseende sägas ha uppnåtts.

Kommunal demokrati

Demokratins funktion på det lokala planet är av stor betydelse för ett
väl fungerande demokratiskt styrelseskick. Det är därför i högsta grad
beklagligt att den genomförda tvångsmässiga kommunsammanläggningsreformen
inte föregicks av en noggrann analys av konsekvenserna för
den kommunala demokratin. Desto mer angeläget är att en genomgripande
utvärdering av sammanläggningarna nu kan komma till stånd
efter de initiativ som tagits. Ansvaret för utvärderingen ligger på den
kommunaldemokratiska kommitté som tillkallades av dåvarande kommunministern.
Riksdagen har också beslutat anslå erforderliga medel.

Ovan nämnda kommitté har även till uppgift att ta upp andra förslag
i syfte att utveckla den kommunala demokratin. Möjligheterna att inrätta
direktvalda organ för delar av en kommun tilldrar sig därvid särskilt
intresse. Andra åtgärder för att stärka det lokala inflytandet inom
kommunen genom inrättande av institutionsstyrelser och distriktsnämnder
kommer också att prövas av kommittén.

Av stor betydelse för en fungerande kommunal demokrati är att
många människor är villiga att åta sig kommunala förtroendeuppdrag.
Kommunsammanslagningarna har medverkat till att kraftigt reducera
antalet kommunala förtroendeuppdrag. Därigenom har varje uppdrag
blivit tyngre och mer arbetsamt att inneha. Dessutom har arbetsbördan
ökat genom att den kommunala verksamheten har blivit mer omfattande
och mer komplicerad. För den som åtar sig ett kommunalt förtroendeuppdrag
i dag blir ofta arbetsbördan så omfattande att den på ett icke
önskvärt sätt påverkar familje- och arbetsliv. Småbarnsfamiljerna möter
därvid särskilt stora problem. Det finns tecken som framkommit bl. a.
under partiernas kommunala nomineringsarbete i framför allt de större
kommunerna som tyder på att allt fler avstår från kommunala förtroendeuppdrag
därför att det innebär konflikter med familje- och arbetsliv.
En följd av detta kan bli att det kommunala förtroendemannaarbetet
förlorar sin bredd och allt mer glider över till kretsen av heltidsengagerade
förtroendemän. Enligt vår mening skulle en sådan utveckling inne

Mot. 1978/79: 675

11

bära att hela den kommunala demokratin förändras till sin karaktär på
ett ogynnsamt sätt. Ett brett engagemang av många i styrelser och
nämnder utgör basen för en fungerande kommunal demokrati och därigenom
i stor utsträckning också för hela folkstyret i vårt land. Vi finner
det angeläget att en belysning av dessa förhållanden snarast kommer
till stånd och att förslag till åtgärder framlägges. Kommunaldemokratiska
kommittén bör genom tilläggsdirektiv ges denna uppgift.

Av stor betydelse för stärkande av den kommunala demokratin är
också det arbete som bedrivs av statskontrollkommittén. Genom en
minskning av statskontrollen vidgas området för den kommunala självstyrelsen.
Inflytande och inte minst politiskt ansvar kommer därmed
närmare de enskilda människorna.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts angående behovet av att närmare belysa de
administrativa konsekvenserna av olika förslag,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller att förslag framlägges
grundat på decentraliseringsutredningens principbetänkande
(SOU 1978: 52) under innevarande riksmöte,

3. att riksdagen hos regeringen anhåller att förslag grundat på
länsdemokratikommitténs delbetänkande (SOU 1978: 35) framlägges
snarast, så att beslutsformerna i fråga om länsplanering
80 kan påverkas, samt

4. att riksdagen hos regeringen anhåller om tilläggsdirektiv till
kommunaldemokratikommittén angående de kommunala förtroendemännens
arbetsförhållanden i enlighet med vad som anförts
i motionen.

Stockholm den 23 januari 1979

THORBJÖRN FÄLLDIN (c)

KARIN SÖDER (c)

JOHANNES ANTONSSON (c)

ANN A-LISA NILSSON (c)

ELVY OLSSON (c)

ERIK LARSSON (c)

BERTIL JONASSON (c)

ANDERS DAHLGREN (c)
BENGT SJÖNELL (c)

KARL GUST. H. BOO (c)

KJELL A. MATTSSON (c)