om åtgärder mot alkoholmissbruk

Motion 1978/79:1820 av Eric Carlsson och Arne Magnusson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1978/79

1820-1825

Motion
1978/79:1820

av Eric Carlsson och Arne Magnusson
om åtgärder mot alkoholmissbruk

Alkoholfrågan är vårt samhälles största sociala och medicinska problem.

Det är också det största hotet mot mänsklig trygghet och personlig värdighet.

Främst måste här påtalas hur konsumtionen av alkoholhaltiga drycker ökat
kraftigt under senare år och nu blivit den högsta under hela 1900-talet.

År 1977 var konsumtionen per person över 15 år drygt åtta liter
hundraprocentigt ren alkohol. Till detta skall också läggas konsumtionen av
hemtillverkat vin, sprit inköpt vid utlandsresor samt från hembränningen,
som lär vara stor. Införandet av mellanölet, detta av bryggerinäringen och
massmedia - främst TV - uppreklamerade gift, har lett till skador, som tyvärr
är svåra att komma till rätta med. Många människor, främst barn och
ungdom, har därav fått sin hälsa allvarligt försämrad. Vidare har det skapats
ett beteendemönster, en glorifiering av supseden, som verkligen är beklämmande.

Att påstå, som en framstående politiker gjort - ”att alkoholen är en del av
vår kultur och kommer så att förbli” - är ett skrämmande uttalande, som
vittnar om dåligt samhällsmedvetande. Alkohol och kultur har intet
gemensamt; där alkoholen går in, där går kulturen ut.

Vardagen visar den grymma verkligheten av hur alkoholbruket leder till
missbruk och av hur antalet alkoholskadade stadigt ökar. Dessa är enligt
socialstyrelsen nu ca 300 000 personer, men många skäl talar för att det blir
flera.

Det finns uppgifter om att ca 20 % av vårdplatserna på våra sjukhus tas i
anspråk av patienter med alkoholskador samt att mer än hälften av
intagningarna till psykiatrisk vård beror på alkoholproblem. En undersökning
i ett landsting om dödlighet och överdödlighet ger en skrämmande bild av
alkoholens nedbrytande verkan. Av trafikolyckor med dödlig utgång haren
tredjedel samband med alkoholförtäring. Tydligt är också att rattfylleriet
ökat, med alla de risker ur trafiksäkerhetssynpunkt som följer därmed.

Fler och fler dricker mer och mer. Resultatet framgår av det anförda.

Socialstyrelsens f. chef, professor Bror Rexed, har med skärpa påtalat allvaret
med alkoholbruket: ”Alla undersökningar visar att missbruket av alkohol
starkt påverkar sjuklighet och dödlighet. Missbrukare haren sjuklighet som
är minst fem gånger högre än normalbefolkningen.” Dödligheten är naturligtvis
hög som en följd av sjukdomstillstånden och uppskattas till 5 000 fall
per år.

Antalet sjukdagar enligt försäkringskassan per försäkrad är närmare 23
dagar per år. Hur många av dessa sjukdagar som har samband med alkohol

1 Riksdagen 1978/79. 3 sami Nr 1820-1825

Mot. 1978/79:1820

2

redovisas numera aldrig, ej heller att alkoholen är vårt farligaste miljögift och
det största hotet mot hälsan. Nog borde det vara en tankeställare att
korttidsfrånvaron vid veckosluten är högst i de yngre åldersgrupperna.
Vardagserfarenheten från arbetslivet bekräftar att bortovaro ofta har
samband med ”spritfester”. Har man kommit så långt i toleransen mot
alkoholbruket att det inte ens får nämnas längre? Problemen sopas under
mattan, till skada för individ och arbetsliv, för människan och samhället.

Bruket av alkohol har fått en allt större plats i tillvaron med ”skålfester”
såväl till vardags som vid s. k. högtidliga tillfällen. De nedbrytande vanorna
har också blivit ungdomens, det må sedan vara studenternas supande i
nationshusets barer-som enligt tidningsreferat ”ger ett gott tillskott i kassan;
studentnationens pub hade en guldålder till årsskiftet 1977-78 med 100-tals
öldrickande studenter varje kväll - eller annan alkoholförtäring. Nu sedan
folkölet blivit det starkaste av de ölsorter som kan inköpas i butiken har
omsättningen gått ned till hälften,” förklarar en bekymrad barmästare.

Och i ett annat referat heter det: ”Ingen skolfest - utan fylla. Det blir ingen
gemensam skolavslutning för niorna i år. Hem- och skolaföreningen krävde
nämligen, att de som ville delta i festen måste vara nyktra och att de inte fick
ta sprit eller öl med sig i bussen till festplatsen. Men, säger ordf. i
föräldraföreningen, föräldrarnas nonchalans att inte ställa upp för en spritfri
skolavslutning och att många struntar i vad deras barn gör efter skolavslutningen
är märkligt. Ja, det finns till och med föräldrar som förser sina
ungdomar med sprit. Och de ungdomar som inte vill vara med och supa blir
utfrusna av kamraterna. Det är en skrämmande tendens.”

Att barnfylleriet breder ut sig framgår med beklämmande tydlighet av
följande referat: ”Kraftigt berusade barn mellan 10-14 år blir allt vanligare
problem. Under Valborgsmässohelgen fick polisen titt och tätt rycka ut för att
ta hand om 10-åringar som var så berusade att de inte kunde gå.” Och det
heter vidare ”att fylleri, bråk och allmän oordning förekom hela natten. 27
personer omhändertogs men 100 hade behövt bli omhändertagna. Vad som
förvärrade situationen betydligt var det utbredda barnfylleriet. Flickor och
pojkar mellan 10-14 år låg redlösa på många håll där Valborg firades. Polisen
efterlyser nu insatser från socialförvaltningen. Allt polisen i dag kan göra är
att omhänderta de kraftigt berusade barnen, köra dem till polisstationen,
ringa till föräldrarna och be dem komma och hämta sina barn. - Erfarenheterna
visade dock att många föräldrar också var så kraftigt berusade, att de
inte kunde ta sig ut och än mindre var villiga att åka tili polisstationen.”

Detta är den bittra verkligheten, som speglas i dessa tre referat. Hur hjälper
man flickan och pojken som redan i 10-14-årsåldern börjat dricka mellanöl,
som övergått till vin och starksprit och som i värsta fall blir narkomaner?
Vilket stöd har dessa ungdomar fått i en äldre generations föredöme när det
gäller alkohol? Spriten har blivit en del av levnadsmönstret. Det dricks vid
festliga tillfällen och man dricker för att glömma. Massmedia med TV i
spetsen driver en ansvarslös-aningslös reklam för sprit och narkotika. Det

Mot. 1978/79:1820

3

gäller i både nyhets- och s. k. underhållningsprogram. Och så detta ständiga
tjat om att det är samhällets fel att man dricker - detta omyndigförklarande av
människan och hennes egen vilja!

Det måste klart sägas ut att talet om ”alkoholkultur” är ett förräderi mot
individ och samhälle. Med skärpa måste framhållas att det är bruket av
alkohol som leder till missbruk och alkoholskador. Här finns grunden till
åtföljande narkotikaproblem och organiserad brottslighet.

Den viktigaste och säkraste vägen i kampen mot missbruket av alkohol är
att söka minska alla former av alkoholkonsumtion. Här är det egna personliga
ansvaret helt nödvändigt. Utan ett starkt och medvetet personligt ansvar, en
egen insats, går det inte att klara alkoholproblemen, som är flera gånger
vanligare än narkotikaproblemen.

Politikerna har också sitt ansvar. Tyvärr finns det här mycket av
dubbelmoral: dels önskar man flera systembutiker, dels och samtidigt en
utbyggnad av alkoholpoliklinikerna.

Ansvaret gäller också de s. k. forskarna. Skolöverstyrelsen har låtit göra en
rad undersökningar om barns ökande alkoholkonsumtion - och om varför
man dricker. Vill man bekämpa alkoholkonsumtionen och förhindra att barn
använder sprit, måste frågeställningen bli: Varifrån kommer spriten? -det må
sedan vara öl, vin eller annan spritdryck. Är det genom olaga inköp på
systembolag där åldersgräns finns för inköp, är det särskilda ”langare” som
skaffar sprit och/eller är det tanklösa, ansvarslösa föräldrar? Oavsett vem
som gjort sig skyldig till att barn och ungdom erhåller sprit, måste det
framhållas att det är brott att förse barn och ungdom med sprit. Det är
nödvändigt att polis och sociala myndigheter utreder hur barn kommer över
sprit och att ”langarna” - alla kategorier! - ställs till ansvar.

År 1979 skall ju vara barnens år, en väckarklocka, har det sagts. Under ett
barnens år borde det vara självklart att alla krafter sättes in på att skydda barn
och ungdom mot alkoholens nedbrytande krafter. Det gäller de ofödda
barnen, som till ett antal av 300-400 per år drabbas av livsvariga skador som
en följd av moderns alkoholbruk, och det gäller alla barn som på grund av
slapphet och slentrian från föräldrar och myndigheter utsätts för alla de risker
som följer spriten i spåren.

År 1979 - ett barnens år - måste bli det år då skolöverstyrelsen och
skolmyndigheterna på alla nivåer går in för att värna barn och ungdom mot de
nedbrytande krafter som alkoholen utgör. Polisen och de sociala myndigheterna
har ett samfällt ansvar i kampen mot barn- och ungdomsfylleri, så att
langarna ställs till ansvar förbrotten att förse barn och ungdom med sprit. Det
måste också med skärpa betonas att staten med sitt rusdrycksmonopol har ett
ansvar att bära för ett nyktert framtidssamhälle. Och var finns kyrkan i
arbetet för ett bättre samhälle, för ett nyktert Sverige? Hem- och skolaföreningarna
samt elevorganisationerna måste också medverka. Elevföreningarna
måste förstå att denna ständiga kritik av skolan ger misstro, vantrivsel
och skolleda med åtföljande svårigheter - och alkoholproblem.

Mot. 1978/79:1820

4

Också folkrörelserna har sitt ansvar för ökad trygghet för barn och ungdom.
I folkrörelsernas barndom fanns en insikt om ansvaret och möjligheterna att
ge ett alternativ till förnedring och passivitet. Av den traditionen finns inte
mycket kvar. Vårdare och psykologer, institutioner och lokaler i all ära - men
det är kampanda mot förflackning och låtgåvanor i arbetet mot alkoholen som
behövs.

Det måste göras klart att det var det helnyktra alternativet som inom
folkrörelserna lyfte människorna ur den misär och förnedring som spritbruket
innebar vid 1800-talets slut och 1900-talets början. Den höga
alkoholkonsumtion vi har i dag, med allt fler och allt yngre som dricker mer
och mer, gör att krafttag måste till för att vända strömmen. Borttagandet av
mellanölet var en viktig del i strävandena att skydda värnlösa människor mot
det gift som alkoholen i den delen utgjorde.

Låt år 1979 - och varje år - bli ett barnens år, med en uppfordran att verka
för att skydda barn och ungdom mot alkoholen, till gagn för hälsa och
framtid!

Här har varje människa, varje organisation och varje institution sitt ansvar
att bära - ett ansvar som man måste ta, om man menar allvar med talet om
arbete för ökad trygghet för individ, hem och samhälle.

Med stöd av det anförda hemställes

att riksdagen anhåller att regeringen uppdrar åt berörda myndigheter
att i enlighet med vad som i motionen anförts

1. skyndsamt vidtaga erforderliga åtgärder för at skydda barn och
ungdom mot alkoholens skadeverkningar,

2. med kraft bekämpa ”langningen” av alkoholhaltiga drycker.

Stockholm den 25 januari 1979

ERIC CARLSSON (c)

ARNE MAGNUSSON (c)