om åtgärder för att vårda Östersjön

Motion 1987/88:Jo836 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo836

av Lars Werner m. fl. (vpk)
om åtgärder för att vårda Östersjön

Östersjön är en omistlig naturresurs. Av Sveriges havsvattenresurser finns
90 % i Östersjön. Huvuddelen av svenskt fiske bedrivs i dag i Östersjön.
Tyvärr hotar människan genom okunskap, ekonomisk kortsynthet och samhällsbyggande
utan ekologisk grundsyn värdefulla naturresurser i Östersjön.
Således har

- Belastningen av växtnäringsämnen flerfaldigats de senaste hundra åren.

- Fosforbelastningen på Östersjön har ökat ca 8 gånger och kvävelbelastningen
ca 4 gånger sedan slutet av 1800-talet.

- Sveriges andel av den totala belastningen från land på Östersjön uppgår
till 7 % för fosfor och till 11 % för kväve, vilket ungefär motsvarar
Sveriges andel av den totala befolkningen runt Östersjön.

- Det atmosfäriska nedfallet av kväve över Östersjön är cirka en tredjedel
av det totala.

- Det atmosfäriska nedfallet av fosfordepositionen utgör 5-10 % av totalbelastningen.

- Från början av 1970-talet till början av 1980-talet har den totala svenska
belastningen av kväve ökat med ca 20 %.

Det brådskar alltså med åtgärder. Även om det fortfarande behövs forskning
och annan uppföljning vet vi nu ganska väl varifrån de värsta gifterna
och den värsta nedsmutsningen kommer. Det är övergödning och tillförsel
av närsalter från jordbruk, industrier och tätorter. Det är miljögifter som
DDT och PCB. Det är utsläpp av klor från massaindustriernas blekningsprocesser.
Och det är slutligen alla andra slags föroreningar som samvetslösa
statsledningar, industriföretag, rederier och enskilda anser att de
kan dumpa i haven utan tanke på följderna. Fortfarande finns mängder med
senapsgas från andra världskriget på havsbotten i Östersjön. Detta måste
tillvaratas innan en större katastrof inträffar. Men det går inte längre att
utnyttja havsområdena som allas sopstationer. Det som redan hänt och som
forskare ser kommer att hända de allra närmaste åren gör att även om
mycket stränga åtgärder genomförs nu så kommer det att ta åratal innan
vattnet repar sig och ännu mycket längre tid innan en långsiktig förändring
inträder. Vad som kommer att hända om ingenting görs kan var och en med
en smula fantasi föreställa sig.

Det är bra att riksdagen under hösten beslutat att inrätta ett fiskerilaboratorium
för Östersjön och att Nordiska ministerrådet rekommenderats att
ta fram handlingsprogram mot vatten- och havsföroreningar, men det räcker
inte. Det behövs snabba, konkreta beslut om vattnen kring Skandinavien

skall kunna räddas. Ett särskilt viktigt spörsmål i sammanhanget är hoten
mot sälstammen kring de berörda kusterna. Där måste omedelbart åtgärder
vidtas, annars kommer det inom något decennium inte att finnas några sälar
kvar i dessa vatten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige i Nordiska rådet skall arbeta för en överenskommelse så att
vattenströmmarna via Öresund, Stora och Lilla Bält ej minskas,

2. att riksdagen hos regeringen begär direkta och konkreta åtgärder
för att rädda sälstammen kring de svenska kusterna,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att ta fram
mottagningsmöjligheter för senapsgas i två större svenska hamnar,

[att riksdagen beslutar om åtgärder för att inrätta ett stort internationellt
inriktat marint akvarium och museum, som skildrar miljöoch
naturresurserna i Östersjön och nu aktuella miljöproblem.1]

4. att riksdagen hos regeringen begär att riktlinjer för militära
aktiviteter och andra verksamheter som påverkar natur och miljö i
Östersjön såsom skjutövningar, byggnationer, avfallshantering, oljeupplag
m. m. utarbetas.

Stockholm i januari 1988
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Nils Berndtson (vpk)

Jörn Svensson (vpk) Inga Lantz (vpk)

Viola Claesson (vpk) Jan Jennehag (vpk)

Mot. 1987/88
Jo836

1 1987/88 :Kr304

16