om åtgärder för att rädda sälstammen i Östersjön

Motion 1976/77:1219 av fru Fredgardh

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

12

Motion

1976/77:1219

av fru Fredgardh

om åtgärder för att rädda sälstammen i Östersjön

Sälstammen i Östersjön har starkt decimerats under de senaste åren. Detta
har skett trots att jakt på säl numera är förbjuden på svenskt territorialvatten.
Vad decimeringen beror på är icke helt klarlagt, men i sammanhanget
nämns miljögifter som DDT och PCB. Sådana gifter har enligt professor
Alf Johnels vid Riksmuseet påvisats i döda sälar, främst från de centrala
delarna i Östersjön. Sälar är utpTäglade fiskätare och därför särskilt utsatta
för miljögifter.

Den finske sälforskaren Eero Helle i Uleåborg har vidare funnit försämrad
fortplantningsförmåga hos vikarsälar, vilka främst lever i Bottniska viken
och norra Östersjön. Av vuxna honor blir endast omkring 26 % dräktiga
mot 96 % för samma sälart som lever i Ochotska havet norr om Sibirien.

Sälstammen i Östersjön har tidigare minskats genom jakt. Trots att jaktförbud
införts, har ingen ökning av stammen skett; snarare har antalet sälar
gått ner ytterligare.

Av sälarna i Östersjön är vikarsälen eller ringsälen unik. Dess egentliga
hemvist är Ishavet, men den förekommer i norra Östersjön och Bottniska
viken som en kvarleva från istiden. Även övriga sälar, knubbsäl och gråsäl,
utgör ett inslag i Östersjöns marina fauna som vi bör skydda och bevara.

Tidigare framhölls ofta den skada som säl åstadko m på gamen för fiskarna.
De få sälar som nu finns i Östersjön utgör knappast något större problem
i detta sammanhang. Jaktförbudet på säl gäller dessutom inte för yrkesfiskare,
vilka får skjuta säl i samband med fiske, om sälen stör eller förstör
fisket. Endast ett fåtal av de sälar som skickats in till Riksmuseet har dock
skjutits i detta sammanhang. De flesta har hittats döda, och vid undersökning
av dem har förekomst av miljögifter konstaterats.

Östersjön skiljer sig i olika avseenden från världshaven. Salthalten i vattnet
är låg, och genom att Östersjön utgör ett nästan slutet bäcken sker förnyelse
av vattnet långsamt och under avsevärd tid. Därigenom blir såväl fauna
som flora starkt hotade av alla föroreningar av vattnet. Runt Östersjön bor
ca 130 miljoner människor i sju högt utvecklade industriländer. Vid kusterna
finns stora städer och ett betydande antal industrier. Sjöfarten är livlig.
Den innefattar i dag till stor del oljetransporter, vilka alltid utgör en miljöfara.
Vattnet har länge varit starkt förorenat. En vändpunkt inträffade 1974 då
Östersjöstaterna, Finland, Sovjet, Polen, Danmark, Sverige och de båda tyska
staterna, enades om en konvention för skydd av Östersjöns växt- och djurliv.
Den har verkat pådrivande t. ex. i fråga om kommunala reningsverk, reningsanläggningar
vid industrier och för att hindra utsläpp från båtar. Ännu

Mot. 1976/77:1219

13

är dock bara en början gjord. Förorenande utsläpp förekommer t. ex. fortfarande
i Hanöbukten, och i Sovjet, där planer för att hindra förorenande
utsläpp lagts upp, räknar man med att full effekt inte kommer att nås förrän
1985.

För sälarna är läget akut. Åtgärder måste skyndsamt sättas in.

Med hänsyn till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen anhålla om skyndsam
undersökning för att rädda sälstammen i Östersjön och på sikt
skapa sådana förhållanden att beståndet kan överleva.

Stockholm den 25 januari 1977

SONJA FREDGARDH (c)