om åtgärder för att rädda Bergslagen

Motion 1980/81:1836 av Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1980/81

1836-1840

Motion

1980/81:1836

av Lars Werner m. fl.

om åtgärder för att rädda Bergslagen

1 Bergslagen i kris

Bergslagen, dvs. det bälte med traditionell bergshantering som finns i
landskapen Gästrikland, Dalarna, Närke, Södermanland, Värmland, Västmanland
och Norduppland hotas nu av kriserna inom främst skogs- och
stålindustrierna. Trots en månghundraårig utveckling av produktionsmedlen
och ett sedan många generationer nedärvt yrkeskunnande och trots dessa
basnäringars betydelse för all industriell utveckling, kommer nu nedläggnings-,
avskeds- och permitteringsbuden snabbt.

Många bruksorter är hotade. Om ”utvecklingen” får löpa fritt så kommer
hela denna region inom kort att köras i botten, med en omfattande bruksdöd
och avflyttning som följd. Redan nu är läget för ungdom och kvinnor svårt,
då man generellt kan sägas ha haft anställningsstopp inom basnäringarna
under stora delar av 1970-talet. En tidigare ”sned” arbetsmarknad har blivit
än snedare.

Skogen

Skogstillgångarna har under lång tid varit utsatta för rovdrift. Kortsiktiga
lönsamhetsberäkningar har medfört att skogsråvaran inte förädlats i
tillräckligt hög grad. Kännetecknande för både Värmland och Norra Dalrna
är de stora kalhyggen som visar att här har funnits skog som snabbt
omvandlats till pengar samtidigt som sysselsättningen stadigt har minskat.

Skogsindustrin sviktar i brist på råvara, investeringar och krav om hög
profit. Många pappers- och massafabriker är därför nedläggningshotade.

Malmen och stålet

Gruvdöden har varit förfärande i Bergslagen. Endast ett fåtal gruvor är när
detta skrives i drift. Det kan vara ännu färre när motionen behandlas någon
gång under 1981. Så snabbt går nu avvecklingen inom detta område.

Handelsstålsindustrin har genom de felaktiga SSAB-besluten tvingats in i
en avvecklingskarusell som snurrar allt fortare. De två ”stora”, Domnarvet
och Oxelösund, specialiseras - med personalminskningar som följd. De
mindre handelsstålverken är lämnade att självdö. Specialstålsindustrin har
fått en rejäl knäck inför 1980-talet genom nedläggningen av Spännarhyttan
samtidigt som den övriga specialstålsindustrin i snabb takt avvecklar viktiga

1 Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 1836-1840

Mot. 1980/81:1836

2

delar av produktionen och samtidigt gör den återstående produktionen
beroende av skrot som råvara i stället för malm och tackjärn.

I brist på övergripande planering och ett medvetet program för att rädda
och vidareutveckla specialstålsindustrin går den nu in i en period som
kommer att medföra att bara en mindre del återstår vid 1980-talets slut.

I denna motion angående utvecklingen i Bergslagen finns inte utrymme för
att utveckla vare sig skogs- eller stålpolitiken närmare, utan vi hänvisar till
vpk-motionerna på dessa områden.

Naturligtvis är en långsiktig utveckling av dessa näringar den grund på
vilken Bergslagens framtid vilar. Utan basindustri uppstår ingen förädlingsindustri.

Den offentliga sektorn

Vid en sammanställning över branscher och yrken finner man att den
offentliga sektorn i Bergslagsområdet har färre anställda än i landet i
genomsnitt. Det beror delvis på att området har färre statligt anställda än
övriga landet, men också på att en större del av befolkningen är sysselsatt
inom skogen, skogs-, gruv-, stål- och metallindustrin. Detta visar sig bl. a.
genom att Bergslagslänen har färre daghem än övriga landet och att en större
andel av de arbetslösa är kvinnor.

Arbetslösheten ökar

Bergslagens kris kan mätas på flera sätt. På grund av basindustriernas
uttunning har utflyttningen under de senaste årtiondena varit stor. Främst
har ungdomen drabbats, men också kvinnorna har hög arbetslöshet.

Åldersstrukturen förändras. I vissa delar av Bergslagen finns en markant
förskjutning av medelåldern mot äldre invånare, vilket på sikt kommer att
ställa stora krav på den offentliga sektorn.

Den bästa mätaren på dagens problem är den officiella arbetslösheten,
även om den statistiken bara säger en del av sanningen:

Län Arbetslöshet för omedelbar plac. dec. 1980

Kopparberg	5 741
Gävleborg	6 479
Södermanland	4 459
Värmland	4 997
Västmanland	6 528
Uppsala	2 504
Örebro	4 384

Summa 35 092

Som jämförelse kan påpekas att det i Bergslagslänen går fler arbetslösa än
det finns anställda inom hela specialstålsindustrin.

Mot. 1980/81:1836

3

Orsaker till den negativa utvecklingen

Strukturrationaliseringarna i skogsindustrin och inom gruv- och stålindustrin
har tillåtits ske på kapitalets villkor. Inga initiativ har tagits från
regeringshåll för att få till stånd en utveckling utifrån samhällsekonomiska
krav.

Investeringarna i stålindustrin har varit låga. Man har levt gott på de goda
åren efter andra världskriget och varit nöjd med att profiterna varit bra.

Detsamma gäller skogsindustrin där rovdriften varit markant.

Stora delar av näringslivet i området är ”fjärrstyrt”, dvs. makten över
jobben och över bruksorterna ligger i ett fåtals händer. Fyra finansfamiljer
har i sex mellansvenska län (Bergslagslänen exkl. Norduppland) makten
över ca 90 000 anställda. Avgörande beslut om bruksorternas liv och leverne
fattas i slutna styrelserum långt från arbetsplatserna. Enbart Wallenberggruppen
behärskar ca 60 000 anställda i Bergslagen. Förutom stålet och
skogen mjölkar finansjättarna också pengar ur vattenkraften. Vattenkraftverk
som är avskrivna sedan lång tid tillbaka fungerar som rena sedelpressar.
De snurrar för fullt och berikar aktieägarna. Pengara som naturligtvis borde
investeras för att skapa nya jobb och för att utveckla Bergslagen.

Under hela den industriella utvecklingen i Bergslagen har arbetarna,
precis som i landet i övrigt, burit kapitalägarna på sina axlar. Produktionen
har många gånger hållits uppe trots svåra förhållanden. Yreksstolthet och
pliktkänsla har garanterat utvecklingen. Trots godtycke och fåtalsvälde har
bruksarbetarna genom sitt arbete stått för relativt välstånd och framåtskridande.
Som tack för detta hotas nu stora delar av Bergslagen när profiterna
anses för små.

II Utvecklingsmöjligheter finns

Råvaror finns. Malmen och skogen måste också i framtiden vara basen för
en fortsatt industriell produktion i Bergslagen. Ett mycket stort yrkenskunnande
finns, även om det nu hotas av att skingras i och med nedläggningar
och industridöd. Industrianläggningar och energi finns också i Bergslagen.
Vattenkraften snurrar vidare och skogen har stora dolda energiresurser
värda att satsa på. Nya fyndigheter av silver och guld har gjorts. En vidare
prospektering efter legeringsmetaller för stålindustrin är samhällsekonomiskt
riktig, eftersom vi nu är utlandsberoende på detta område. Vidareförädling
av råvarorna kan skapa många nya jobb men det fordras makt att
planera efter samhällsekonomiska mål. Satsning på forskning och utveckling
ger framtidsmöjligheter. Inom stålindustrin krävs snabba resultat med de nya
reduktionsprocesserna så att malmen i området kan utnyttjas.

Fortfarande finns skog för ett planmässigt utnyttjande. Återskapande av
skogsråvaran skulle vara en god grund för industrin att leva vidare på.

Skall detta vara möjligt måste förädlingsgraden ökas samtidigt som nya,

1* Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 1836-1840

Mot. 1980/81:1836

4

mer skonsamma, skogsbruksmetoder tas i bruk. En kvalitativt ändrad
skogshushållning med ökad gallring och röjning är nödvändig. Ett tillvaratagande
av de energiresurser som finns i skogen är också en viktig del av en
överlevnadspolitik för Bergslagens skogsnäring.

Transportmöjligheterna för exportindustrin är stora. Mälaren och Vänern
kan utnyttjas för billig transport av tunga varor. Vidare finns det utmärkta
Bergslagshamnar utefter Östersjökusten. Järnvägsnätet är relativt väl
utbyggt även om viktiga förbättringar här kan göras.

Produktutveckling - vidareförädling

Inom Bergslagen finns stora resurser och ett mycket varierat kunnande på
resp. område, som om det sammanföres kan utnyttjas bättre. Kampanjer av
typ ”starta eget” och allmänt ”uppfinnarjockeri” kan kanske vara en del av
en kamp för att rädda jobben, men betydligt viktigare är ett välplanerat
produkt- och processutvecklingssamarbete, som kan erhållas genom samordning
av resurser och kunnande. Om man skapar gemensamma utvecklingsgrupper
där hela kedjan från råvara till slutanvändare finns med, så har
man stora förutsättningar att, förutom en mer anpassad och bearbetad
produktion, som ger billigare och bättre slutprodukt, också kunna skapa de
kontakter som ger långa och säkra leveranser och avtal med kunden i nästa
led av förädlingen.

Ett gammalt ordspråk säger: ”Man ska inte gå över ån efter vatten.” Det
gör man tyvärr i alldeles för stor omfattning inom industrin. Det finns
exempel på hur man handlar insatsvaror i produktionen på andra sidan
jordklotet, trots att de finns att få i närheten. Det sker naturligtvis av
”kostnadsskäl”. Det står dock klart att det minsta försök till samhällsekonomiska
beräkningar visar, att det är mer lönsamt att handla hemma än
borta. Det är angeläget att minska importinnehållet i produktionen och
samtidigt medverka till att rädda jobben hemmavid.

III Rädda Bergslagen

Utveckla stålindustrin

Stålindustrin kan utvecklas med hjälp av ett nationellt industrialiseringsprogram
som innehåller bl. a. följande:

o Ökat byggande, både av industribyggnader, bostäder och offentliga
anläggningar.

o Etablering av verkstadsindustri i Sverige - stopp för export av jobben,
o Svenska insatsvaror i svenska exportvaror, som ger minskat utlandsberoende.

o Utvecklande av alternativa energislag och kollektivtrafik.

Mot. 1980/81:1836

5

Detta ger underlag för en ökad förädling inom stålindustrin. Driften vid
Spännarhyttan måste behållas och beslut om de nya stålprocesserna, SKF:s
Plasmasmelt, ASEA:s ELRED och Bolidens INRED, bör tas omgående.
Beroendet av importerat skrot som råvara för stålindustrin måste minskas.
SSAB-verken, bl. a. Oxelösund och Domnarvet, utvecklas och garanteras en
framtid. SSAB-verken och de mindre handelsstålsverken samordnas med
sikte på ökad produktion på importens bekostnad. Då kan jobben räddas på
bruksorterna. En övergripande planering för specialstålsindustrin är nödvändig
för att förhindra planerade nedläggningar av bl. a. Nyby och
Storfors.

Behåll gruvorna

Med en ny stålpolitik kan gruvorna räddas. Inga nedläggningar får ske
förrän fyndigheterna är utbrutna. Utökad prospektering efter legeringsmetaller
i statlig regi är nödvändig, inte minst ur beredskapssynpunkt, då vi är
nästan helt importberoende på detta område.

Snabba insatser måste göras för att rädda gruvorna i Grängesberg, Stråssa
och Dannemora.

En nationalisering av de nya guld- och silverfyndigheterna ger vinster som
kan användas t. ex. för investeringar i gruvnäringen.

Verkstadsindustri till Bergslagen

Bergslagen har tappat mycket av sitt blod. Men ännu finns ett gediget
yrkeskunnande att bygga vidare på. Därför bör etablering av verkstadsindustri
ske i Bergslagen. Det samarbete och den integrering av verksamheterna
i hela kedjan från malm till färdig produkt, som beskrivs på annan plats
i motionen, kan här få stor betydelse för lönsamhet och livskraft.

Stoppa rovdriften pä skogen

I hela Bergslagen har det bedrivits rovdrift på skogen. Skogsråvaran har
inte förädlats tillräckligt. Övermekanisering och användandet av kemiska
medel i skogsbruket har skapat profiter och arbetslöshet. Ökade inslag av
gallring och röjning och en högt driven förädling av råvaran ger fler jobb och
bättre arbetsmiljö samtidigt som det är förenligt med långsiktiga samhällsintressen.
Ett planerat virkesuttag garanterar både tillgång till virke och
återväxt.

Mot. 1980/81:1836

6

Förädla papper och massa

Export av massa och halvfabrikat bidrar till råvarubrist och rovdrift. En
grundregel är att ökad förädling relativt sett ger fler jobb till mindre
energi.

Utveckla träindustrin

Sågade varor och färdiga träprodukter har ett högre värde än timmer.
Därför är det viktigt att en ökad bearbetning sker. Då skapas fler jobb i
Bergslagen, samtidigt som export kan ske till ett högre värde än om virket är
obearbetat. Det påverkar handelsbalansen positivt.

Öka byggandet - bygg ut samhällsservicen

Ett ökat byggande för att fylla de behov som finns inom både bostads- och
offentliga sektorn skapar avsättning för både stål- och träindustrins
produkter. För varje byggnadsarbetare som kommer i arbete sysselsätts flera
utanför den egentliga byggbranschen.

Inom offentliga sektorn finns många behov att fylla, bl. a. daghem,
vårdcentraler, pensionärshem, skolor etc. Vidare kan en omfattande
handikappanpassning av offentliga och andra byggnader ge stort bidrag till
sysselsättning/avsättning inom träförädlingsindustrin.

Ta vara på energin och lägg den i samhällets händer

Bergslagen är rikt på energitillgångar. Vattenkraften bör omedelbart
överföras i samhällets ägo.

Försök pågår i Bergslagen med odling av energiskog, och det finns också
vissa torvtillgångar. Vidare finns i skogsregionerna mycket virkesspill som
kan utnyttjas. En plan för utnyttjande av Bergslagens energitillgångar ger
jobb på platsen.

Gemensam marknadsföring

Basnäringarna behöver samordna sin utrikeshandel. Ett handelsbolag för
både stål- och träindustri är nödvändigt. Handel med planekonomierna
kräver egen planering och möjlighet att utnyttja eventuella bytesvaror. Stora
order har gått landet förbi på grund av bristande branschsamordning.

Samhällsekonomin avgörande

För att rädda Bergslagen krävs snabba och aktiva insatser. Det privata
ägandet av basindustrier och naturtillgångar är ett hinder för planering och

Mot. 1980/81:1836

7

samordning på samhällsekonomiska villkor. En nationalisering av viktiga
basnäringar och tillgångar ser vi som en nödvändighet för att nå målen för
Bergslagens befolkning. Om rovdrift, utsugning och kortsiktigt tänkande får
fortsätta riskerar Bergslagen att bli ett reservat fyllt av minnen från en
omöjlig ekonomis uppgång och fall.

IV Åtgärder

Riksdagen bör ställa sig bakom inriktningen av de föreslagna åtgärderna.
För att fullfölja inriktningen, för att inventera möjligheterna och för att
framlägga ett aktionsprogram behövs en delegation för Bergslagen - En
BERGSLAGSDELEGATION. Delegationens sammansättning skall vara
sådan att företrädare för fackföreningarna och kommunerna får majoritet.

Hemställan

Mot bakgrund av vad som i motionen anförts föreslås

1. att riksdagen uttalar sig i enlighet med inriktningen av det
åtgärdsprogram för att rädda Bergslagen som beskrivs i
motionen,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om att tillsätta en
delegation för Bergslagen med uppgift att genomföra åtgärdsprogrammet.

Stockholm den 27 januari 1981

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)

LARS-OVE HAGBERG (vpk)

HANS PETERSSON (vpk)
i Hallstahammar

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
RAUL BLUCHER (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)
PER ISRAELSSON (vpk)