om åtgärder för att minska spannmålsöverskottet

Motion 1987/88:Jo227 av Anders Andersson och Arne Svensson (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Jo227

av Anders Andersson och Arne Svensson (m)

om åtgärder för att minska
spannmålsöverskottet

Svenskt jordbruk befinner sig i en mycket allvarlig kris till följd av överskottsproduktionen
och det låga världsmarknadspriset på främst spannmål.
Om inga åtgärder vidtas för att nedbringa överskotten kommer priserna på
spannmål att sjunka med tiotals kronor per dt, en lönsamhetssänkning som
ett stort antal jordbruksföretag inte kan bära. För att åstadkomma en snabbt
verkande ändring erfordras flera åtgärder. Några av dem mindre populära
men nödvändiga.

I en rapport 2 Jordbruksdepartementet Ds Jo 1986:6 föreslås åtgärder som
kortsiktigt kan påverka spannmålsarealen om ca 30 000 ha. Detta är klart
otillräckligt. Svenskt jordbruk håller på att "förblöda" ekonomiskt. Det är
på kort sikt nödvändigt med kraftfulla och snabbt verkande åtgärder. Även
på lång sikt fordras mycket kraftfullare åtgärder än vad rapporten föreslår.

1 rapporten anges ett antal "nischer" som var för sig är marginell men tillsammans
likväl får betydelse. Det är betydelsefullt och nödvändigt att kunna
spela på ett flertal instrument. Dock måste de åtgärder som närmare bör
studeras vara av en helt annan dimension, men också då innebära större ingrepp
i jordbruksnäringen.

Kombination med arealbegränsning och tvåprissystem för spannmål kan
nedbringa intensiteten i spannmålsproduktionen och vara en åtgärd på kort
sikt. Avgiftsbeläggning på gödselmedel är ingen bra lösning. En sådan skulle
omedelbart bli negativ för energiskogsodlingen, som bör bli en del i åtgärdspaketet.
Energiskogsodling utan tillförande av gödselmedel kommer snabbt
att visa nedslående resultat.

Trots alla i dag nedslående kalkyler för etanolproduktionen bör ändå en
fullskaleanläggning projekteras. På längre sikt är överföring av åkermark till
skogsproduktion det mest realistiska alternativet. Åtgärden bör stimuleras
med statliga insatser.

En minskning av den areal som utnyttjas för spannmålsodling har den fördelen
att den areal som fortsättningsvis utnyttjas kan brukas med utnyttjande
av bäst kända teknik. Rationaliseringsverksamheten behöver således
inte dämpas. Ett sätt att minska arealen som bör undersökas är att föreskriva
en minskning av den odlade spannmålsarealen med exempelvis 20 c/r och att
belägga denna överskottsareal med en brukningsavgift.

I rapporten diskuteras också alternativa användningar av spannmalsarealen:
etanolproduktion, energiskogsodling och skogsplantering. Efter ett

ganska utförligt resonemang kring kalkyler för etanolproduktion och jämförelse
med VM-priser för olja avfärdas etanolproduktionen som inte ekonomiskt
möjlig. Även beträffande energiskogsodlingen förs ett resonemang
kring bidragskalkyler, varefter den slutsatsen dras, att energiskogsodling är
den främsta alternativa användningen av åkermarken.

Emellertid är de kalkyler som rapporten grundar sin slutsats på - att på
längre sikt förorda en användning av 100 000 å 200 000 ha åker för energiskogsproduktion
- alltför optimistiska beträffande producerad kvantitet
och kvalitet, användbarhet och skördemetoder. Likaså har riskerna för bakslag
i form av växtsjukdomar och skadeangrepp inte tillräckligt beaktats. En
mer måttlig satsning på energiskogsodling är att rekommendera.

När det gäller etanolproduktionen är kalkylerna synnerligen ovissa. Men
detta bör inte föranleda att alternativet helt sågas av. Det vore önskvärt att
etanolalternativet provas i en fullskaleanläggning. Etanolen har dessutom en
alternativ användning som råvara i den kemiska industrin, varför en satsning
på en etanolfabrik ter sig mindre äventyrlig än den förordade stora satsningen
på energiskog.

På lång sikt är skogsplantering den bästa alternativa användningen av den
åker som inte behövs för jordbruksproduktion. Såvitt nu kan överblickas
kommer i framtiden skogsprodukter att efterfrågas. Svensk skogsindustri
behöver råvara, och även i framtiden kommer efterfrågan av kvalitetsprodukter
från skogsbruket att öka.

Det förhållande som rapporten pekar på att det redan nu finns 260 000 ha
nedlagd åker, som inte har skogsplanterats, kan bero på att marken är
olämplig för skogsproduktion eller har sådan belägenhet att skogsplantering
inte är lämplig eller andra faktorer.

I de kalkyler som ofta åberopas som ett skäl för att skogsplantering är en
olönsam investering förutses i regel full ersättning för insatserna. På många
jordbruksföretag är den areal som skall beskogas av begränsad storlek; arbetsinsatsen
kan göras av arbetskraft som utgör en fast kostnad och den kontanta
utgiften består i huvudsak av plantkostnaden.

Professor Björn Elving har tagit fram lönsamhetskalkyler för beskogning
av inägomark. Dessa visar att visst stöd är nödvändigt om jordbrukarna både
skall klara avkastningsbortfallet ett antal år och planteringskostnaderna.

SKOGLIGA ODLINGSALTERNATIV
PÅ INÄGOMARK

GRAN Plantering - 2x2 m (2.500 st/ha) Gallring - 3 gallringar (vid 14, 19
och 23 m övre höjd, ÖH) Slutavverkning - vid 28 m ÖH

VÅRTBJÖRK Plantering - 2,2x2,2 m (2.066 st/ha) Gallring - 2 gallringar
(vid 14,20 m ÖH) Slutavverkning - vid 26 m ÖH

KLIBBAL Plantering - 3x3 m (1.111 st/ha) Gallringen - ingen Slutavverkning
- vid 20 m ÖH

HYBRIDASP Plantering - 3x3 m (1.111 st/ha) Gallring - 1 gallring vid 17
m medelhöjd) Slutavverkning - vid 27 m medelhöjd

Mot. 1987/88
Jo227

9

PRODUKTION OCH AVKASTNINGSVÄRDE (ulan ränteberäkning)

Trädslag	Odlingstid år	Totalproduktion m’ sk/ha	Nettointäkt kr/ha	Anläggningskostnad kr/ha	Avkastning kr/ha år
Gran	71	576	122 800	4 375	1 668
Vårtbjörk	59	305	49 (XX)	4 440	755
Klibbal	44	320	25 800	2 390	532
Hvbridasp	29	430	73 (XX)	2 390	2 435

Det är nu hög tid att ge diskussionen om den alternativa användningen av
åkermarken en reell innebörd. En fortsättning på den defensiva vägen, med
ständigt tillskott av skattemedel för att täcka stora exportförluster när överflödig
spannmål skall avyttras, ger ingen lösning på problemet. Det enda
som sker är att ständigt nya. friska pengar slängs i de dåligas kölvatten.

Ett statligt stöd för ökad skogsodling blir i stallet en direkt offensiv åtgärd.
Nya utredningar kommer inte att ge bevis i annan riktning. Stimulanspaket
som regeringen presenterat för att öka virkesuttagen har varit något ensidiga.
Här har blickarna enbart siktat på en ökad avverkningsintensitet.

Då vi har all anledning att tro på svensk skogsindustri även i framtiden
finns anledning att också rikta blickarna framåt där en ökad virkesproduktion
totalt sett ger svensk skogsindustri en tryggad råvaruförsörjning på
längre sikt.

Varje år som inget görs är ett förlorat år. Ett år mer eller mindre i en så
långsiktig näring som skogsbruket kan ju betraktas som ytterst marginellt,
men så är inte fallet. 50 000 ha planterat i dag är en ökad virkesproduktion
om ca 300 000 nr1 vid sekelskiftet.

Jordbruket skall självt medverka för att på olika sätt skapa alternativ för
användning av åkermarken. Här blir dock finansieringsfrågorna avgörande
hur man kommer att lyckas. Det gäller att överleva den tid det tar innan
planterade ytor ger någon avkastning.

Ett statligt stöd kan utformas och vilikoras på olika sätt. Räntefria lån
knutna till fastigheten är en finansieringsform som är en framkomlig väg med
många fördelar.

Ett sådant här program kan rätt utformat inte bara gagna jordbruket. Det
kan också medverka till många miljövårdande åtgärder, utpräglade slättbygder
kan berikas med dungar av lövskog. Odling i stället för trädesbruk är
en i högsta grad miljöförbättrande åtgärd. Tidigare visade kalkyler ger klart
besked. Det är inte nödvändigt att bara plantera gran på åkrarna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statliga stödformer för skogsplantering av inägomark.

Stockholm den 25 januari 1988

Anders Andersson (m) Arne Svensson (m)

Mot. 1987/88
Jo227

10