om åtgärder för att minska luftföroreningarna från motorfordon.

Motion 1974:319 av fru Anér m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motioner nr 319—327 år 1974

Mot. 1974

319-327

Nr 319

av fru Anér m. fl.

om åtgärder för att minska luftföroreningarna från motorfordon.

I de bensindrivna bilarnas avgaser finns 150—200 olika ämnen.
Åtskilliga av dem är giftiga eller skadliga. Ensamma eller tillsammans med
andra luftföroreningar skapar de allvarliga påfrestningar på människors
hälsotillstånd. Forskningens rön är tillräckliga för att motivera kraftfulla
insatser för att begränsa omfattningen av dessa föroreningsutsläpp. De
åtgärder som krävs måste sättas in på flera plan. Dels måste konventionella
bensinmotorer förses med avgasrenare, dels krävs ett intensifierat
utvecklingsarbete för att få fram andra från miljösynpunkt lämpligare
motortyper. Men det krävs också insatser för att genom trafikplanering
etc. minska riskerna där de nu är störst: i tätorterna.

Avgasreningsnormer

Maximiregler för utsläppen av koloxid och kolväten har i Sverige
införts fr. o. m. 1971 års bilmodeller. Dessa normer är dock av marginell
betydelse. En arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet föreslog
för något år sedan skärpta regler i två etapper, fr. o. m. 1974 resp. 1977
års bilmodeller. Från regeringens sida visade man dock ett betydande
ointresse för dessa viktiga insatser mot luftföroreningarna. Först sent i
oktober 1972 beslöt man införa något skärpta avgasbestämmelser. Dessa
skall gälla först fr. o. m. 1976 års bilmodeller. Reglerna motsvarar
ungefär dem som gäller fr. o. m. 1973 års bilmodeller i USA och som av
utredningen föreslogs införda i Sverige fr. o. m. 1974 års bilmodeller.

Från folkpartiets sida har under de senaste riksdagarna krävts ett
snabbt införande av skärpta avgasreningsnormer. Dessa krav har avslagits.
Vår principiella ståndpunkt är att Sverige bör hålla samma takt som USA
när det gäller nedskärning av avgasutsläppen. Det kan motiveras med att
föroreningssituationen i en del svenska tätorter liknar den amerikanska
och att den teknik som tvingas fram genom den amerikanska lagstiftningen
borde få ett mer allmänt genomslag.

Ett nytt hot mot dessa viktiga miljökrav har kommit fram genom
energikrisen. Det finns dock ingen anledning att låta den akuta oljekrisen
eller högre bensinpriser bli en broms för utvecklingen för bättre
avgasrening.

En komplikation ligger i att en del metoder för avgasrening leder till
ökad bensinförbrukning. Det bör dock vara fullt möjligt att utveckla
sådana motortyper — alternativt avgasrenare — att bensinförbrukningen
inte behöver öka.

Diskussionen om avgasnormer har främst gällt nya bilar. Men även

1 Riksdagen 1974. 3 sami. Nr 319-327

Mot. 1974:319

2

sedan nya normer införts kommer ett stort antal äldre fordon under lång
tid att finnas i trafik, fordon för vilka avgasreningskraven ligger betydligt
lägre. Det tar alltså lång tid innan de totala avgasutsläppen går ner
avsevärt, särskilt som antalet fordon ökar. Det är väsentligt att minska
utsläppen av avgaser även från äldre fordon. Här bör en teknisk
utveckling stimuleras, som kan göra det möjligt att få fram relativt billiga
avgasrenare och som går att montera på äldre fordon. Det bör övervägas
om normer kan införas även för äldre fordon. Dessa normer måste
sannolikt sättas lägre än för nya fordon.

Problem förekommer också med avgaser från småbåtsmotorer. Dessa
har ofta avgasutsläpp under vattenytan, varvid även vattenföroreningar
kan uppstå. Särskilt tvåtaktsmotorer, med smörjoljeinblandning direkt i
bränslet, bör uppmärksammas. Tillsatser i och restprodukter av dessa
oljor bör uppmärksammas på samma sätt som görs med bensinen. Några
skador på grund av vattenföroreningar genom dessa avgasutsläpp har inte
kunnat påvisas. I särskilt känsliga vatten, t. ex. vissa insjöar, kan
restriktioner dock vara motiverade. Luftföroreningar från båtmotorers
avgaser torde vara försumbara vid sidan av dem som orsakas av
landsvägstrafiken.

Bensinbly

Ett annat riskmoment i detta sammanhang är blyutsläppen. Från
folkpartihåll har de senaste åren krävts en sänkning av blyhalten i bensin.
Bl. a. år 1970 begärdes en sänkning från 0,7 g/l till 0,4 g/l. Dessa krav
upprepades 1971 och 1972; motionerna avslogs dock. Redan 1970 angav
utskottet att en sänkning kunde väntas under året. År 1971 avslogs
motsvarande krav med hänvisning till att frågan då utreddes. Sedan
folkpartiet motionerat om en sänkning även 1972 fattades beslut om en
sänkning till 0,4 g/l fr. o. m. den 1 januari 1973. Inte desto mindre, trots
att riksdagen vid flera tillfällen angett att en sänkning varit förestående,
har dispenser måst utfärdas då vissa lagerhållare inte gjort sig av med sina
blyrika kvaliteter i tid. Detta visar med all tydlighet att beslut måste
fattas i god tid.

Vi förutsätter att ytterligare sänkningar genomförs snarast. Målet bör
vara att helt förbjuda blytillsatser i bensin. Det måste också understrykas
att blytillsatserna inte får ersättas med andra skadliga tillsatsämnen.

Nya motortyper och bränslen

Det är svårt och kostsamt att göra bensinmotorn helt fri från
besvärliga avgasutsläpp. Det är därför angeläget att främja forskning och
utveckling av nya miljövänliga motortyper.

En möjlighet, som redan finns och som inte kräver några väsentliga
ingrepp i de nu vanligaste bilmotorerna, är att utnyttja gas som
drivmedel. Fördelarna är då många; man slipper helt blyutsläppen.
Koloxid- och kväveoxidutsläppen är många gånger lägre än vid bensin

Mot. 1974:319

3

drift. Driftstekniskt är gasbilarna helt jämförbara med bensinbilarna.
Kostnaderna för att installera gasdrift på vanliga bensinbilar är sannolikt
lägre än för dem som krävs för att nöjaktigt rena avgaserna vid
bensindrift.

I en del andra länder ökar gasdriften snabbt. I Danmark finns mer än
15 000 gasdrivna bilar, i Japan över 300 000. Även i USA, Italien och
Holland är gasdrivna bilar vanliga.

Vad som i Sverige förhindrat utnyttjandet av gas är beskattningen. Om
skatten på gasol sänktes eller togs bort skulle en viss övergång till gasdrift
med all säkerhet komma till stånd. Speciellt angeläget är att fordon som
till övervägande del används inom tätorter, t. ex. taxibilar och distributionsfordon,
kan drivas med miljövänliga bränslen. För trafik i de större
städerna skulle ett utbyggt distributionssystem för gas snabbt kunna
komma till stånd.

Skatten på gasol bör därför sänkas kraftigt eller helt tas bort.
Skattebortfallet skulle inte bli mer än marginellt och kan kompenseras
genom skattehöjningar på andra fordonsbränslen. Vi föreslår att de
miljömässiga och tekniska förutsättningarna för utnyttjande av gas som
motorbränsle utreds.

De ökande miljökraven gör det alltmer angeläget att utveckla nya
motortyper. Elbilen har från dessa utgångspunkter framstått som ett
attraktivt alternativ. Olika typer av hybridmotorer och stirlingmotorn
kan också i utvecklat skick skapa förutsättningar för ett miljövänligare
transportsystem. Ett annat kompletterande alternativ är ångdrift. Nya
konstruktioner finns, där tidigare nackdelar som varit förknippade med
driften kunnat elimineras. I USA provas för närvarande flera ångbusstyper.
Resultaten är intressanta. Prestandamässigt är bussarna fullt
jämförbara med dieseldrivna bussar. Bullernivån är avsevärt lägre. Man
räknar även med att kunna förbättra driftekonomin.

De statliga insatserna för utveckling av nya motorer koncentreras —
speciellt sedan beslut fattades om att avveckla Tjorvenprojektet — främst
på stirlingmotorn och gasturbinmotorn.

När det gäller elbilar torde efter Tjorvens nedläggning någon mera
betydande satsning från samhällets sida inte föreligga, frånsett visst
forskningsstöd. Det är dock angeläget att utvecklingsarbete kan bedrivas
även i vad gäller elbilar. Sådant pågår i flera länder, speciellt i Japan, USA
och England. I England torde mer än 50 000 eldrivna fordon vara i drift.
Fordon med relativt goda prestanda har också tagits fram. Problemen
gäller här främst att få fram effektiva batterier. Det är väsentligt att ett
utvecklingsarbete kan bedrivas när det gäller såväl Stirling- och gasturbinmotorer
som äng- och eldrivna fordon samt olika typer av hybridmotorer.

Trafikplanering

Det är främst i tätorter som bilavgasernas skadeverkningar gör sig
gällande. Utsläppen av de skadliga gaserna är störst vid den ryckiga trafik

Mot. 1974:319

4

som förekommer i tätorter. Trafiken är också intensivast i dessa.
Åtskilligt finns alltså att vinna i miljöhänseende genom en bättre
trafikplanering. Effektivast är givetvis att genomföra en kraftig begränsning
av trafiken med privatbilar, särskilt i större tätorter. Utländska
exempel visar också att man aldrig kan lösa trafikförsörjningen i en
storstad genom privattrafik med bilar. Denna trafik måste ersättas med
kollektiv transport. Samhälls- och trafikplaneringen baseras dock fortfarande
i alltför hög grad på trafikförsörjning genom privatbilar. En
utbyggd kollektivtrafik kombinerad med en dämpning av privatbilismen
har givetvis väsentliga fördelar från miljösynpunkt.

Men avgasproblemen kan i avvaktan på en framtida bättre kollektivförsörjning
minskas genom planeringsåtgärder. Givetvis bör fordonstrafik
och fordonsuppställning undvikas i närheten av bostäder. Normer om
högsta tillåten halt av olika luftföroreningar från motorfordon i städerna
bör användas för att begränsa tillströmningen av fordon till tätortskärnorna.
Trafikseparering och stoppljus, som ordnas till ”gröna vågor”, är
andra generella åtgärder. Trafikleder bör läggas utanför tätortskärnorna.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär:

1. att förberedelser vidtas för ytterligare skärpningar av avgasreningsnormerna
för motorfordon,

2. att en utredning görs av förutsättningarna för utnyttjande av
gas som motorbränsle,

3. att utvecklingsarbetet på nya motortyper, t. ex. elmotorer
och hybridmotorer, stimuleras,

4. att ytterligare åtgärder vidtas i syfte att främja en trafikplanering
som tar större hänsyn till miljörisker i form av
avgasutsläpp m. m.

Stockholm den 23 januari 1974

KERSTIN ANÉR (fp)
K.-E. STRÖMBERG (fp)
GEORG ÅBERG (fp)

ROLF WIRTEN (fp)
ERIC ENLUND (fp)