om åtgärder för att minska freonutsläppen

Motion 1987/88:Jo857 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo857

av Alf Svensson (c)

om åtgärder för att minska freonutsläppen

Sedan flera år tillbaka är det känt att ozonskiktet i stratosfären påverkas av
utsläppen av fullständigt halogenerade klorfluorkarboner. Internationellt
kallas de CFC och i Sverige som regel freoner.

Freonfrågan är internationell i så måtto att det inte spelar någon roll var
utsläppen sker. Freonet söker sig upp i stratosfären, där klor frigörs, som
sedan i en katalytisk process bryter ned ozon till vanligt syre utan att själv
förstöras. På så sätt tunnas ozonskiktet ut. Detta skikt skyddar oss från
solens ultravioletta strålar. Eftersom uttunningen verkar vara starkast vid
polerna berörs norra Sverige mer direkt än många andra länder.

”Ögon och bar hud måste skyddas mot direkt solstrålning under vårmånaderna.
Trots försiktighetsåtgärder kommer hudcancerfrekvensen att öka
dramatiskt. Också växter och djur kommer att bli skadade.” Det möjliga
framtidsscenariet varnar Henning Rodhe och Ivar Isaksen, professorer i
meteorologi vid universitetet i Stockholm respektive Oslo, för i en artikel i
Dagens Nyheter den 9 oktober 1987.

Ozonskiktet, det filter som skyddar jorden mot solens cancerframkallande
ultravioletta strålning, bryts ned i en allt snabbare takt. Över Antarktis
har forskare kunnat konstatera att ett ”hål” i ozonskiktet har uppstått.
Tecken tyder också på att ozonskiktet över hela norra halvklotet förtunnats.
Det finns anledning att befara att hudcancerfrekvensen kraftigt kommer att
öka.

Utsläppen av freoner anses allmänt vara huvudorsaken till att ozonskiktet
förtunnas. Det är därför angeläget att allt görs för att minska användningen
av freoner. År 1979 förbjöds användningen av freoner, i stort sett, som
drivgas i sprayflaskor. Det medförde i runda tal en halvering av freonanvändningen
i Sverige. I dag är den årliga användningen knappt 5 000 ton i
vårt land, vilket motsvarar ca 0,7 % av freonförbrukningen i världen.

Användningsområdet för freoner är omfattande. Det sträcker sig från
värmepumpar, kylanläggningar, skumplast, isoleringsmaterial i hus och väggar,
till äggkartonger och hamburger förpackningar. Med tanke på att så
gott som all freon som används, så småningom läcker ut som gas i atmosfären
med de konsekvenser detta medför, borde användningen av freon
förbjudas.

Freonfrågan uppmärksammades mycket i pressen under förra året. En
medveten miljöopinion har ibland fått industrierna att deklarera att de skall
upphöra med utsläppen.

Internationellt har överenskommelser träffats om att frysa produktion
och användning av freoner vid 1986 års nivå för att sedan minska användningen
med 20 % fram till 1994.

De nordiska miljöministrarna har gjort ett uttalande som syftade bl. a. till
en 25-procentig minskning av freonanvändningen till år 1991. Med tanke på
frågans vikt för oss nordbor, större uttunning av ozonskiktet vid polerna,
borde vi ha en högre målsättning.

Hittills har riksdagen endast uttalat sig om avfallshanteringen i vad gäller
kyl- och frysskåp. Det är nu angeläget att riktlinjer antas för att begränsa
freonanvändningen, eftersom förbrukningen i Sverige 1984 var ca 0,54
kg/invånare mot världsförbrukningens 0,2 kg/invånare. Olika möjligheter
måste därför prövas för att snabbt få ned den inhemska förbrukningen av
freon.

Inom isoleringstekniken borde freonet i många fall kunna ersättas med
något annat medium. Även inom värmepumpstekniken finns andra alternativ.
Forskning pågår bl. a. för utveckling av s. k. hybridvärmepumpar som
använder metaller och vätgas i stället för freon och el. Med tanke på att
denna teknik knappast är konkurrenskraftig med nuvarande elpriser, är det
angeläget att staten tar på sig ansvar för att denna teknik utvecklas.

Skatteinstrumentet bör användas för att stimulera övergång till annan
teknik. Förslagsvis bör freonet beläggas med en skatt på ca 50 kr./kg.

Anvisningar inom olika områden skulle också minska användningen.
Exempelvis inom värmepumpstekniken. Luftvärmepumpar har en särskilt
stor freonmängd. En 5 kW luftvärmepump innehåller mer än 5 kg freon, en
på 10 kW mer än 10 kg freon osv.

Värmepumpar är i dag oftast så konstruerade att freonet måste släppas ut
innan lödning av skarvar, där freonet passerar, kan göras. Det går inte att
göra någon lödning med freon kvar i systemet. Däremot kan freonet tas till
vara när en värmepump töms, om man har sådan specialutrustning tillgänglig.
Eftersom denna utrustning är besvärlig att använda, särskilt om
värmepumpen skall repareras på platsen, kommer den sällan till praktisk
användning. En servicetekniker för värmepumpar måste ofta ersätta över
25 kg utsläpp freon under en enda arbetsdag.

Kompressorer, kondensorer, förångare och ventiler i värmepumpar är i
de flesta fall fastlödda vid kopparrör som leder freon mellan dessa komponenter.
Det finns dock kompressorer som har förskruvningar med ventiler
som går att stänga. Då är det enkelt att koppla bort kompressorn och ändå
behålla den allra största delen av freonet kvar i värmepumpen. En ytterligare
fördel är att man då slipper använda öppen låga vid reparation. Det är
annars svårt att få en värmepump helt fri från freon utan att värma alla
komponenter så att freonet förgasas. När freonet i dessa fall upphettas med
öppen låga blir det alltid små mängder som förvandlas till en mycket giftig
gas vid kontakt med lågan. Denna typ av freongas användes bl. a. som
stridsgas under Vietnamkriget.

Många av nackdelarna med de vanligaste värmepumpskonstruktionerna
har alltså eliminerats av vissa tillverkare. Det enda rimliga är att speciella
bestämmelser införs, så att alla värmepumpar vid tillverkningen blir försedda
med service- och miljövänliga anslutningar till freonsystemet. En
beskattning av freonet enligt ovan skulle verka stimulerande på att dessa
anslutningar också införs i befintliga anläggningar. Motivationen ökas då
också för att samla upp freonet och låta det gå till regenerering.

Mot. 1987/88

Jo857

8

Det vöre t. ex. rimligt att kräva att ventiler som går att stänga mellan
olika huvudkomponenter skall finnas, så att kondensorer, förångare, kompressorer
etc. går att byta ut medan freonet i övriga delar förblir kvar i
värmepumpen. Dessutom borde det finnas komponenter som anger när rätt
mängd freon finns i värmepumpen. Då räcker det att vid freonbrist bara
fylla på systemet, i stället för att först släppa ut all freon och sedan väga in
rätt mängd, vilket nu förekommer.

En ytterligare åtgärd vore att kräva en särskild behållare som tar emot
freongasen om den s. k. smältpluggen löser ut. När det är tryck i behållaren
skall värmepumpen slå ifrån. Genom freonets tryck skall behållaren stängas
när den skruvas bort för tömning hos tillverkaren.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud av användningen
av freon inom områden där det utan större svårighet kan
ersättas av annat material,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om beskattning av
freon enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för ökad
forskning och ersättningsteknik för freonanvändningen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om bestämmelser
som kan förhindra freonutsläpp från värmepumpar i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Stockholm den 26 januari 1987

Alf Svensson (c)

Mot. 1987/88

Jo857

9