om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling

Motion 1975/76:2122 av herr Fälldin m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

Mot. 1975/76

2122-2125

1975/76: 2122

av herr Fälldin m. fl.

om åtgärder för att främja de mindre och medelstora företagens utveckling

De mindre och medelstora företagens betydelse

Med begreppet mindre och medelstora foretag avses i statistiken foretag
med upp till 500 anställda. Med denna beteckning avgränsar man en företagsgrupp,
som har gemensam ma förutsättningar och problem i förhållande
till storföretagen.

Begreppet är dock inte entydigt. I en viss bransch kan ett företag med
500 anställda vara ett litet företag. I en annan är ett företag med 50 anställda
ett stort företag. Ofta sammanhänger de problem som de mindre och medelstora
företagen har med ägareförhållandena, ägarens ekonomiska situation
och andra omständigheter. Ett mindre företag som ägs av storföretag har
givetvis andra förutsättningar och problem än det som ägs och drivs av
företagsledaren och hans familj. Därför talar man ofta om den grupp det
här är frågan om som familjeföretag.

I skattelagarna har dessa definierats såsom företag, som ägs till minst
tre fjärdedelar av en person eller en begränsad krets om högst 10 personer
och där denne eller dessa utövar den direkta driftledningen av företaget.
I stället för familjeföretag använder man ibland ordet egenföretag.

I denna motion skall vi ta upp problemen inom de mindre och medelstora
företagen, som i huvudsak ägs av en eller ett fåtal enskilda personer, och
där ägaren eller ägarna i regel aktivt arbetar inom företaget. För enkelhetens
skull använder vi i fortsättningen beteckningen de mindre företagen.

De mindre företagen spelar en mycket betydande roll i det svenska näringslivet
och i samhällsekonomin. Av ca 27 000 företag inom industrin
beräknas 90 % ha mindre än 50 anställda. Ca 40 96 av industrins anställda
beräknas arbeta i företag med högst 100 anställda, ca 50 96 i företag med
mindre än 200 anställda. Medräknas företag med upp till 500 anställda svarar
denna grupp för ca 70 96 av den totala sysselsättningsvolymen i industrin.

Inom handel, service och byggnadsverksamhet finns därutöver ett mycket
stort antal mindre företag. Det har uppskattats att det finns ca 150 000
mindre företag utanför jordbruket, vilka sysselsätter en tredjedel av alla
anställda i landet.

0 För sysselsättningen har således de mindre företagen en avgörande betydelse.
Detta gäller alldeles särskilt i orter utanför storstadsområdena
och de större industriorterna. Såsom exempel kan nämnas att enligt Industriförbundets
undersökning avseende Kronobergs län svarade företag

1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2122-2125

Mot. 1975/76:2122

2

med mindre än 200 anställda för två tredjedelar av industrisysselsättningen
i länet, och om företag med upp till 500 anställda inräknas utgör deras
andel av de anställda 84 96. Förhållandet torde vara liknande i flertalet
län. För de flesta orter är det de mindre företagen som utgör kärnan
i näringsliv och sysselsättning.

Förutom stor betydelse för sysselsättningen har de mindre företagen gynnsamma
effekter även på en rad andra områden. Vi pekar här på några:

o Genom sin flexibilitet och möjlighet att lätt ställa om inför nya situationer
har de mindre företagen stor motståndskraft mot verkningarna vid konjunkturnedgång.
Sysselsättningen har således kunnat upprätthållas jämförelsevis
väl i denna företagssektor vid tillfälliga konjunktursvackor,
o Många mindre företag fyller en viktig uppgift som underleverantörer till
storföretag. Underleveranserna inom industrin beräknas uppgå till en fjärdedel
av produktionsvärdet, varav huvudparten kommer från mindre företag.
Således är en stor del av de positiva resultat, som ofta tillgodoräknas
storföretagen, beroende av de mindre företagens verksamhet,
o De för vårt välbefinnande och för ett väl fungerande samhällsmaskineri
så betydelsefulla servicetjänsterna upprätthålles till huvudsaklig del av
mindre företag. De ökande personalkostnaderna har medfört kännbara
inskränkningar på många serviceområden. Här har mindre företag visat
en anmärkningsvärd uthållighet som är värd att uppmärksammas,
o De mindre företagen svarar genom sin mångsidighet och varierande produktion
för ett rikt sortiment av nödvändiga konsumtionsvaror och kompletteringsartiklar.
De bidrar härmed till att tillfredsställa konsumenternas
behov av valfrihet och allsidighet i sin konsumtion,
o Livskraftiga mindre företag är en god garanti för sund konkurrens och
ett allsidigt utbud av varor och tjänster till lägsta priser,
o Det finns i dag starka tendenser till företagsfusioner och koncentration
till stora koncerner. Planering av ny verksamhet sker också i tunga, samlade
investeringar, t. ex. Stålverk 80, valsverk i Gävle, m. fl. Denna utveckling
innebär ofta en koncentration inom länen. Arbetskraft sugs från
svagare områden till industricentra med många problem i släptåg. En
stark sektor med mindre företag som byggs ut jämsides med de stora
företagen är den enda möjligheten att åstadkomma en önskvärd, inomregional
balans.

o Mindre företag har en öppnare och mindre byråkratisk struktur. Detta
främjar idégivning och uppfinningsförmåga. Det är ofta i egenföretagen
som uppfinningar och utveckling av nya produkter sker, som sedan även
storföretagen kan exploatera. En livskraftig mindre företagssektor, en dynamisk
näringslivs- och samhällsutveckling är därmed ett nödvändigt
komplement till de stora företagen,
o Om vi skall få tillräckligt många ”företagarämnen”, unga personer som
vill ägna sig åt den svåra rollen som företagare, så är det nödvändigt

Mot. 1975/76:2122

3

att de mindre och medelstora företagen består. Det är här den bästa grogrunden
och utbildningsplattformen för nyskapande och nyetablering
finns.

o För att åstadkomma en önskvärd, regional balans är de mindre företagen,
som redan framhållits, oumbärliga. För att kunna uppnå ett numera allmänt
erkänt behov av decentralisering av näringslivet måste en tillväxt
av mindre företag ses som den främsta förutsättningen. Av särskilt värde
är den insats som företagsledarna i dessa företag kan ge sin bygd. Detta
kan skapa underlag för den företagsmiljö som är nödvändig för näringslivets
utveckling i en ort.
o Ännu en egenskap är värd att framhålla. I de mindre företagen har de
anställda lätt att få en god överblick över företaget, dess uppgifter, produktion
och utveckling. Detta är en förutsättning för att känna mening
med sin uppgift i företaget och för trivsel och tillfredsställelse med arbetet.
Genom den nära kontakten mellan företagsledning och anställda skapas
lättare en god grund för en fungerande företagsdemokrati, vilket är ett
väsentligt mål för såväl företag som anställda.

De mindre och medelstora företagen har missgynnats

Tyvärr har regeringen hittills inte rätt värderat den stora betydelse de
mindre och medelstora företagen har för samhällsekonomi och sysselsättning.
I stället för att kraftigt satsa på att förbättra de mindre företagens
arbetsbetingelser och utvecklingsmöjligheter har regeringen i sin politik ofta
missgynnat denna grupp. De stora företagen har rönt större intresse och
tillväxtutrymme, vilket medfört att de mindre kommit i kläm.

Sålunda har de mindre företagens företrädare och deras organisationer
haft svårt att få erforderliga kontakter och möjligheter till samråd med myndigheterna.
De har inte haft lika lätt att vinna gehör vid uppvaktningar
och opinionsyttringar som de mera fåtaliga men med hänsyn till anställda
och ekonomi betydligt ”tyngre” storföretagarna.

När det gällt utnyttjande av tillfälliga konjunkturstimulerande åtgärder
har likaså de mindre företagen varit missgynnade. De har inte haft tillräckliga
vinster för att kunna dra nytta av avdragsmöjligheterna. Först i en proposition
under hösten 1975 prövades efter upprepade krav från centerpartiet
för första gången bidragsformen jämsides med avdragsstimulansen.

Bristande möjligheter att utnyttja avdrag vid beskattningen har också
varit till nackdel för de mindre företagen i fråga om stimulans för forskning
och utveckling. Likaså har stöd för utvecklingspersonal lämnats endast till
företag där sådan personal haft heltidssysselsättning.

Omkring två tredjedelar av alla företag arbetar under formen enskild firma.
Endast en tredjedel är aktiebolag. Aktiebolagen som företagsform har uppenbara
fördelar för företagandet och företagaren, vilka inte kommer det stora
flertalet av de mindre företagarna till del. Här kan nämnas lägre personligt
risktagande, bättre social situation, större avdragsmöjligheter för t. ex. ut

1* Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 2122-2125

Mot. 1975/76:2122

4

bildningskostnader osv. Bestämmelsen om höjning av aktiekapitalet från
lägst 20 000 kr. till 50 000 kr. tvingar ett stort antal mindre företagare att
arbeta under sämre villkor, då ännu inte någon lämplig företagsform för
sådana mindre företags bedrivande kunnat skapas.

Den betydande skattebelastning som numera läggs på företagen genom
arbetsgivaravgifter av olika slag drabbar särskilt de mindre företagen. De
s. k. löneskatterna har blivit en alltmer negativ faktor för sysselsättningen.
De mindre företagen kan dock inte lika lätt som de större byta ut manuell
arbetskraft mot maskiner och får härigenom dra en större skattebörda än
vad som kan vara rimligt och rättvist. Förhållandet visar också vilken betydelse
för sysselsättningen de mindre personal intensiva företagen har.

Företagarna i de mindre företagen har ofta en orimligt stor arbetsbörda.
De måste ofta använda en stor del av sin fritid för de uppgiftsskyldigheter,
som olika myndigheter ålägger dem eller för nödvändiga uppgifter och åtgärder
för driften, som företagets och de anställdas verksamhet och trygghet
hänger på. Men de har inte genom samhällets försorg garanti mot arbetslöshet.

Av orsaker som här helt kortfattat belysts känner en mycket stor andel
av de mindre företagarna och deras anställda en stor oro för framtiden.
Vid en undersökning nyligen förklarade närmare 60 96 av de mindre företagarna
att de inte skulle börja om som företagare, i fall de hade möjlighet
att på nytt välja levnadsbana. 17 96 trodde inte att deras företag skulle leva
kvar om 10 år.

Det är givetvis allvarligt om företagen upplever stor osäkerhet och inte
känner tillräcklig tilltro till framtiden. En sådan osäkerhet påverkar planering
och handlingskraft. Man fattar kortsiktiga beslut. Man avstår från satsningar
och investeringar på längre sikt, som i och för sig kan vara avgörande för
företagets fortbestånd och sysselsättningens upprätthållande. Ofta lever företag
på ”rost och röta”, dvs. att man använder tillgångarna som om verksamheten
kom att upphöra inom en nära framtid. Den utveckling som
här beskrivits har lett till att många företag, även rationella och utvecklingsbara,
har lagts ned eller tvingats inskränka sin verksamhet. Detta har
betytt ökad arbetslöshet och förluster i realkapital.

Ökande företagsförsäljningar och nedläggningar

En påtaglig tendens i riktning mot att mindre och medelstora företag
uppköps av storkoncerner har således kunnat konstateras under senare tid.
Enligt en undersökning som Industriförbundet genomfört av industriutvecklingen
i Västerbottens län hade mer än en tredjedel av de familjeföretag
som 1969 hade mer än 20 anställda sålts fram till början av 1974. Flertalet
har sålts till börsnoterade företag, vars ledning ligger utom länet.

Enligt samma studie har under tiden 1963-1971 nedlagts eller utflyttat
90 företag, medan inflyttade och nyetablerade företag endast uppgår till

Mot. 1975/76:2122

5

67. Även denna uppgift visar utvecklingen mot större företag och de problem
som råder för etablering av nya företag. En liknande undersökning som
gjorts i Kronobergs län visar på samma tendenser.

En uppmärksammad undersökning har verkställts av tidningen Veckans
Affärer, varav framgår att landets 25 största företagsgrupper ökat sin andel
av det totala antalet anställda i näringslivet från 28 96 år 1963 till 37 96
år 1973. Denna tendens syns ha accelererat på senaste tiden. Under de
senaste 10 åren har genomsnittsstorleken på storföretagen ökat med 40 96,
medan ökningen under de närmast föregående 20 åren var 18 96.

Ur skriften ”Samhället och företagarna” av Sven Erik Johansson och
Bo Sillén kan inhämtas att av 144 företag, som 1968 var föremål för specialundersökning,
har nära en tredjedel sålts eller upphört på annat sätt
fram till 1974. Under perioden 1971-1975 har 50-60 familjeföretag med
över 100 anställda sålts per år. Bland företag under 100 anställda kan konstateras
en liknande utveckling, dock ej lika markant. Sammanfattningsvis
konstateras dock att nära en tredjedel av samtliga familjeföretag under de
senaste åren sökt köpare eller fått anbud om försäljning.

I det enskilda fallet kan ett mindre eller medelstort företags försäljning
till en stor koncern vara en god lösning, som tillför nytt kapital och större
resurser i övrigt. Som enstaka företeelser kan sådana företagsöverlåtelser
ofta försvaras som naturliga och framåtsyftande lösningar. En viss omsättning
kan vara nödvändig från effektivitetssynpunkt.

Det är emellertid de samlade och accelererande tendenserna som vi fmner
oroande. En kraftig försäljningsvåg av mindre och medelstora företag och familjeföretag
till storkoncerner är i flera avseenden betänklig, särskilt på längre
sikt.

När flera mindre och medelstora företag på en ort övergår till storföretag
uppstår risker för ensidighet i näringsstrukturen. Vid själva köpetillfället
kan händelsen ses som ett tryggande av sysselsättningen. Men vid förändrade
konjunkturer kan ensidighet i strukturen, särskilt om beslutsfattarna finns
på andra orter, innebära en större risk för sysselsättningen än där flera mindre
företag bär upp näringslivet.

En fortsatt överföring av företag till storenheter leder till en icke önskvärd
maktkoncentration. Beslutsfattandet i ytterst väsentliga frågor av betydelse
för många människor överförs till ett fåtal personer. Denna utveckling kan
också påverka en koncentration inom samhälls- och näringslivsorganen i
övrigt. Beslut i livsviktiga frågor görs upp på hög nivå mellan ett fåtal makthavare.

Orsakerna till de ökade företagsförsäljningarna är givetvis många. I de
nämnda undersökningarna om anledningarna till att företag sålts har en
stor grupp redovisat personliga skäl.

Dessa innefattar avsaknad av arvingar, stor arbetsbörda, sjukdom m. fl.
skäl. Andra orsaker är expansions- och finansieringsproblem, arvskattekonsekvenser,
dålig lönsamhet, förmånligt säljtillfälle osv.

Mot. 1975/76:2122

6

Förmodligen är det ofta summan av flera faktorer som är den verkliga
anledningen till försäljning och försäljning just till storföretag. Det torde
råda tämligen stor enighet om att skatteproblemen vid generationsväxlingarna
är bland de svåraste trösklarna för att få en efterträdare från familjekretsen,
från de anställda eller från enskilda personer i övrigt.

En annan mer betydande anledning till att familjeföretag säljs till storföretag
är bristen på villiga efterträdare och enskilda köpare. Delvis bottnar
denna brist i de allmänna svårigheter som i dag råder för start och drift
av mindre och medelstora företag.

Andra problem som verkar hindrande för att få tillräckligt intresse för
att gå in som företagare är de mera kända, såsom brist på kapital, bristande
kreditvärdighet, otillräcklig utbildning, otillräckliga service- och rådgivningsmöjligheter
osv. Dessa problem måste enligt vår mening angripas mer intensivt
än tidigare. Bl. a. måste ökad verksamhet möjliggöras inom företagarföreningarna
och inom näringslivets egna organisationer.

Försäljning och upplösning av mindre och medelstora företag har nu fått
en sådan omfattning att en närmare studie bör komma till stånd genom
en särskild utredning eller genom industriverkets försorg. Det är angeläget
att kartlägga vad som sker när mindre företag köps upp, dels för företaget
och de anställda, dels för den ort där företaget arbetar och vad verkningarna
kan innebära för näringslivet och samhället i stort vid en markerad upplösning
av mindre och medelstora företag.

Kraftiga insatser krävs för att hävda de mindre företagen

Nödvändigheten av ett effektivt och expansivt näringsliv medges t. ex.
även i regeringens finansplan: "Endast genom en kraftigt utbyggd produktionskapacitet
inom varuproduktionen och fortsatt hävdad konkurrenskraft
i vår industri torde det vara möjligt att kombinera ett återställande av underskottet
i bytesbalansen med det centrala målet om full sysselsättning.”

Regeringens politik har varit ensidigt inriktad på storföretag. Såsom redovisats
har politiken oftast formats så att den gynnat de stora företagen.
Främst gäller det skattepolitiken och den ekonomiska politiken. Näringslivet
har blivit alltmer centraliserat. I årets finansplan finns samma inriktning
på storföretag, statliga och privata. För de mindre företagen och deras utvecklingsmöjligheter
har regeringen inte visat tillnärmelsevis samma intresse.

I vår samhällsekonomi framträder nu svårbemästrade problem, föranledda
av brister i det ekonomiska underlaget och i resurstillväxten. Det brister
i resurser till angelägna reformer. Vårt land har ett oroväckande stort underskott
i bytesbalansen gentemot utlandet. Den bekymmersamma ekonomiska
situationen för kommunerna och svårigheterna att få fram ett fungerande
skattesystem har sin viktigaste orsak i denna hårda ansträngning av
ekonomin. Bristen på ekonomiska resurser har otvivelaktigt till mycket stor

Mot. 1975/76:2122

7

del sin förklaring i den produktionsförlust som uppstått genom att regeringspolitiken
inte varit inriktad på att ta till vara de mindre och medelstora
företagens utvecklingsmöjligheter på bästa sätt. Det går inte att på tillfredsställande
sätt klara sysselsättning, bytesbalans och resurser till angelägna
trygghets- och jämlikhetsreförmer, om inte mindre och medelstora företag
i väsentligt ökad utsträckning ges möjlighet att bidra till att det nödvändiga
ekonomiska underlaget skapas. För detta krävs en omläggning av näringspolitiken
och den ekonomiska politiken.

Enligt vår mening måste nu allvarliga ansträngningar göras för att förbättra
förutsättningarna för de mindre företagen och skapa större intresse för initiativ,
investeringsvilja och framtidstro från enskilda företagare. I detta syfte
måste riksdagen nu dels uttala sig för en politik som långsiktigt verkar
för en utveckling av den sektor i näringslivet som består av mindre och
medelstora företag, dels besluta konkreta åtgärder som snabbt skapar gynnsammare
arbetsbetingelser. Det har framgått av olika undersökningar att
det allmänna ”företagsklimatet” och framtidsutsikterna har stor betydelse
för engagemang och insatser i företagandet. Med hänsyn till den stora betydelse
denna del av näringslivet har för samhället i stort, anser vi det
angeläget att riksdagen nu uttalar sig för en sådan omläggning av den ekonomiska
politiken och näringspolitiken, att goda utvecklingsmöjligheter för
mindre och medelstora företag kan tryggas. Ett program för genomförande
av denna målsättning bör snarast utarbetas av regeringen och föreläggas
riksdagen.

Kapitalfrågorna

En av de första och viktigaste förutsättningarna för att företagsamhet
och produktion skall kunna starta och bedrivas är tillgång på kapital. Denna
fråga ökar i betydelse allteftersom tekniken utvecklas och produktionen
blir mer och mer beroende av komplicerad utrustning. Det är också en
av de svåraste frågorna att lösa för de mindre företagen och för dem som
vill nyetablera. Det riskvilliga kapitalet är otillräckligt, och det kanaliseras
i första hand till de ekonomiskt starka storföretagen.

De mindre företagen kan oftast inte uppbringa tillräckliga säkerheter. De
måste ofta gå in med såväl personlig borgen som hustruborgen och även
lämna bostad och personliga tillhörigheter i pant. Det är en högst otillfredsställande
ordning. Dessa företag kan ej som de större utnyttja obligationsmarknaden
och har med nuvarande företagsformer svårt att på andra
sätt klara långfristig finansiering. Andelen eget kapital i befintliga mindre
företag är lågt, vilket försvårar kreditvärdigheten i bankerna.

Det har gjorts flera insatser för att med statliga åtgärder lösa de mindre
företagens kapitalförsörjning, men hittills har man inte lyckats i tillräcklig
utsträckning. Avsikten med de s. k. direktlånen som handläggs av företagarföreningarna
liksom lånen med statlig kreditgaranti är, att de skall kun

Mot. 1975/76:2122

8

na utgå med begränsade säkerhetsanspråk. Erfarenheterna har givit vid handen
att säkerhetskraven ofta ställs för högt. S. k. förtroendekrediter måste
förekomma i större utsträckning när det gäller nystartade företag vid utveckling
och marknadsföring av nya produkter och vid andra liknande situationer,
där riskerna är stora för att investeringar och utvecklingsarbete
ej ger säker avkastning inom kort tid. Man måste oftare bygga på person
och produkt och ge lån där man bedömer förutsättningarna goda, även
om formella säkerheter inte kan erbjudas.

Enligt vår mening måste man nu ta ett ordentligt grepp om dessa frågor.
Vi föreslår därför under punkt B. 3. i denna motion att industrigarantilån
skall kunna avgöras av länsstyrelse upp till ett lånebelopp om 400 000 kr.
i stället för som nu att dessa skall beslutas av industriverket. Härmed vinner
man en avsevärt kortare handläggningstid. Vid länsstyrelsens prövning av
dessa lån kan med fördel företagarföreningens sakkunskap anlitas.

Vi föreslår vidare under B. 4. att industrigarantilån skall kunna utgå även
till utveckling av och marknadsföring av produkter. Hittills gäller att endast
sammanslutning av företag kan erhålla lån för dessa ändamål.

Vår avsikt med dessa förslag är att industrigarantilåneformen skall kunna
utnyttjas i avsevärt ökad omfattning. Den är ett smidigt och bra alternativ,
bl. a. genom den stora kontaktyta det ordinarie bankväsendet har med de
mindre företagen och genom den samlade personkunskap som kan utnyttjas.
Vid ökad användning av denna låneform kommer att krävas en större ram
för statlig kreditgaranti, och vi föreslår därför under punkt B. 5. att denna
höjs från 100 000 000 kr. enligt budgetpropositionen till 150 000 000 kr.

För att nå en bättre överblick över de olika lånemöjligheter som kommer
att stå till buds erfordras en samordning av alla låneformer och bättre information
om dessa till företagen. Vi förutsätter att den undersökning som
industriverket påbörjat i detta hänseende kan fullföljas inom kort.

Företagarföreningarnas verksamhet

Inom företagarföreningarna i landet arbetade vid årsskiftet 1974/75 338
personer. Med någon generalisering kan man säga att flertalet av dessa arbetar
på att öka och rädda sysselsättningstillfällen genom en utveckling av de
mindre företagen. Det är alltså statens satsning med detta syfte. Inom lantbruksnämnderna
är ca 1 300 personer i arbete för främjande av jordbruket.
Av detta framgår nödvändigheten av att bygga ut företagarföreningarnas
kapacitet.

Arbetsmarknadsverkets huvuduppgift är att förmedla sysselsättningen
som skapas i produktionen. Inom detta verk arbetar ca 5 000 personer, och
ytterligare 250 beräknas under nästa budgetår. Enbart inom arbetsförmedlingsverksamheten
arbetar ca 4 000 anställda. Det är alltså mer än 10 gånger
så många som arbetar med förmedling jämfört med dem som arbetar med
att få fram nya jobb.

Mot. 1975/76:2122

9

Enligt vår mening måste arbetet med att utveckla näringslivet och där
skaffa nya jobb kraftigt förstärkas. Särskilt måste arbetet inriktas på de mindre
företagen. Detta kan ge det största antalet sysselsättningstillfällen i förhållande
till insatta medel. Vi föreståren upprustning av flera sektorer inom
företagarföreningarnas verksamhetsområde. Under administrationsanslaget,
p. E 3, bilaga 13, föreslår vi en förhöjning i förhållande till budgetpropositionen
med 2 800 000 kr. till 23 500 000 kr. Ett av skälen till denna höjning
är den ökade utlåningsverksamhet som blir följden om våra förslag om
kraftig ökning av låneramarna genomföres.

Höjning av lånetaket för direktlån

Företagarföreningarnas speciella utlåningsverksamhet har visat sig ha goda
effekter och uppskattas i hög grad från de mindre företagens sida. Övre
lånegränsen höjdes 1971 från 150 000 kr. till 200 000 kr. per lån. Detta har
visat sig vara till fördel för utvecklingen. Både med hänsyn till penningvärdets
fall och behovet av att öka insatserna på detta område är det angeläget
att höja denna gräns till 500 000 kr. per företag.

Ökning av statens hantverks- och industrilånefond

För att möjliggöra det ökade kapitaltillskott till de mindre företagen som
vi tidigare talat om föreslår vi att medelstillskottet till fonden kraftigt höjs
i förhållande till budgetpropositionen. Yrkande om detta framställer vi i
en annan motion.

En kraftig höjning är erforderlig med hänsyn till höjningen av utlåningstaket
på direktlånen, med beaktande av det ökande antalet s. k. förtroendekrediter
vi förordat, och slutligen på grund av förslaget om ökade resurser
för föreningarnas företagsservice och vidgning av den uppsökande verksamheten.

Företags- och branschfrämjande åtgärder, företagsservice

Branschinsatser

Anslaget till företags- och branschfrämjande åtgärder under industridepartementets
huvudtitel har i budgetpropositionen höjts med 16 530 000
kr. till 34 690 000 kr. Därav har dock 10,2 milj. kr. överförts från tionde
huvudtiteln, avsedda för exportfrämjande åtgärder. Verksamheten inom här
aktuellt område har kraftigt ökat de senaste åren och visat sig nödvändig
på grund av strukturförändringarna inom vissa branscher. En utvärdering
av insatserna har givit övervägande positiva omdömen. Enligt vår mening
bör de exportfrämjande åtgärderna intensifieras. Dessutom bör vissa resurser
anvisas för att möjliggöra en insats även utanför de branscher som hittills
varit föremål för främjande åtgärder. Vi föreslår en höjning med ytterligare
3 410 000 kr. utöver budgetpropositionens förslag.

Mot. 1975/76:2122

10

Marknadsföring och produktförnyelse

Inom området ”Främjande av företagsservice” ingår som en viktig del
marknadsföring och produktförnyelse. Undersökningar visar att här finns
några av de största problemen som rör de mindre företagens utveckling.
Samtidigt finns också här stora möjligheter.

Sedan gammalt har företag kunnat utvecklas omkring en idé, en produkt
som en enskild person successivt utvecklat. Det är svårare i dag. Samtidigt
finns här stora tillväxtmöjligheter, om särskild stimulans sätts in.

Med hänsyn till den stora betydelse de mindre och medelstora företagen
har för sysselsättning och samhällsekonomi måste enligt vår mening ökade
insatser göras för att stödja uppfinnare och företagare som har lämpliga
idéer att utveckla.

Lika viktigt är att en idé, som är värd att produceras och har en uppgift
att fylla, också kan marknadsföras på ett tillfredsställande sätt. Det är en
förutsättning för att tillverkningen skall bli så omfattande att lönsamhet
kan uppnås. Uppfinnare och producenter är inte alltid goda marknadsförare.
Med hjälp av ökad företagsservice finns här stora möjligheter att öka kapacitet
och sysselsättning. Företagarföreningarna har nu vunnit viss erfarenhet
på detta område. Det finns möjlighet att snabbt utvinna positiva
effekter av en anslagsökning.

Det är många arbetsuppgifter som redan lagts på företagarföreningarna.
En del tas upp i denna motion i samband med begäran om anslagshöjningen.
En uppgift som vi anser mycket viktig är att främja underleverantörsverksamheten.
Underleveranserna uppgår som vi nämnt till omkring en fjärdedel
av produktionsvärdet. I många orter visar det sig att över hälften eller mer
av företagens produktion går som leveranser till andra företag, ofta till storföretag.
Här är många frågor olösta, och en insats bör snabbt kunna ge
utdelning i form av ökade leveranser för de mindre företagen och ett mer
friktionsfritt samarbete mellan beställare och underleverantör. Särskilt viktigt
är att trygghetsfrågorna för underleverantörerna löses på ett tillfredsställande
sätt.

Ett av motiven för vårt krav på ökade anslag här är just den uppgift
vi här berört.

Enligt vår mening bör anslaget för främjande av företagsservice höjas
till 9,5 milj. kr., vilket är 1,1 milj. kr. mer än enligt budgetpropositionen.

Utbildningsservice

I detta paket ingår även regional utbildningsservice genom företagarföreningarnas
försorg. Till detta arbete hör de regionala utbildningskonsulenternas
verksamhet. Vidare ingår arbete för att den kommunala vuxenutbildningen
skall kunna utnyttjas i högre grad för de mindre företagens utbildningsbehov.
Utbildningen bör också anpassas för att bättre kunna ut

Mot. 1975/76:2122

11

nyttjas av de anställda i de mindre företagen. Denna anslagspost bör ökas
med 800 000 kr. i förhållande till budgetpropositionen. Sammanlagt yrkas
till bransch- och företagsfrämjande åtgärder ett anslag av 43 500 000 kr.,
en höjning med 8 810 000 kr. i förhållande till budgetpropositionen.

Utveckling och forskning

Som vi tidigare påpekat har de mindre företagen inte kunnat utnyttja
samhällets stöd till forskning och utveckling tillräckligt. Det är i huvudsak
endast de mycket stora företagen som här dragit fördel av anslagen. På
senare tid har STU visat ambitioner att öka arbetet för att utveckla verksamheten
inom de mindre företagen. Samarbetet med företagarföreningarna
har visat sig vara positivt, och formen med villkorliga lån syns vara en
väg att ytterligare utnyttja. Det finns avsevärda utvecklingsmöjligheter, när
det gäller att tillgodogöra sig praktiska resultat vid en intensifierad insats
hos de mindre företagen. Därför anser vi att anslaget till STU för teknisk
forskning och utveckling bör höjas med 5 milj. kr. utöver budgetpropositionens
förslag. Huvuddelen bör gå till särskilt stöd för mindre företag,
rådgivnings- och förmedlingsverksamhet till uppfinnare m. fl., biträde vid
exploatering av uppfinningar, åtgärder för att förbättra kontakten mellan
de mindre och medelstora företagen å ena sidan och universitet, högskolor
och forskningsinstitutioner å andra sidan.

Exportfrämjande verksamhet

Förutom den exportfrämjande verksamhet som sker genom branschfrämjande
åtgärder enligt budgetpropositionen B 7, bilaga 15, bör Sveriges exportråd
erhålla ökade resurser för en aktiv exportfrämjande insats. Särskilt
bör insatserna vidgas för att öka de mindre företagens exportmöjligheter.
Åtskilliga hinder finns fortfarande för att denna företagssektor på önskvärt
sätt skall kunna ta till vara de möjligheter exportmarknaden erbjuder. Initiativ
för ökad samverkan är en av de uppgifter som exportrådet kan medverka
till. Exportstödet bör också utformas så att samverkan stimuleras.
Även med hänsyn till behovet av en kraftigt ökad export för att komma
till rätta med handelsbalansen anser vi, att anslaget på denna punkt bör
höjas i enlighet med vad exportrådet begärt. Reservationsanslaget till Sveriges
exportråd i budgetpropositionen B 1, bilaga 12, bör sålunda uppföras
med 6 259 000 kr., en höjning med 3 559 000 kr. i förhållande till regeringsförslaget.

Utredning och förslag om ytterligare åtgärder

Beträffande vårt yrkande under C. 1. hänvisar vi till vad som anförts under
rubriken ”Ökade företagsförsäljningar och nedläggningar”.

Mot. 1975/76:2122

12

Fler unga människor till företagaryrken

I vår hemställan under punkt C. 2. begär vi åtgärder för att öka intresset
hos unga människor att ägna sig åt företagaryrket. En av de mer framträdande
anledningarna till försäljning av företag har visat sig vara bristen
på villiga och lämpliga efterträdare, när en företagare av ålders- eller andra
skäl velat dra sig tillbaka från det aktiva arbetet. Detta förhållande torde
också vara en av de främsta orsakerna till att nyetableringen av företag
blivit otillräcklig.

Enligt vår mening måste man med olika åtgärder öka intresset för företagandet
hos den unga generationen. Inte minst gäller det att stimulera
och underlätta för anställda i företagen att kunna etablera sig som egna
företagare.

Bland de åtgärder som bör övervägas är ökat utrymme för företagsanpassade
ämnen inom såväl högstadiet som den efterföljande utbildningen.
Med hänsyn till behovet av att ge en verkl ighetsbetonad bild av företagsamhetens
villkor och av att även de positiva sidor som företagandet kan
ge unga människor kommer fram tillräckligt bör informationen förstärkas.
Ökad samverkan mellan massmedia och näringslivet bör åstadkommas. Här
kan såväl företagarföreningarna som centrala organ som SIFU och industriverket
liksom näringslivets egna organisationer medverka.

De minsta företagen har stort värde

Speciellt bör man ägna uppmärksamhet åt de mycket små företagens möjligheter
att ge meningsfyllda och stimulerande arbetsuppgifter. Det till en
person eller mindre grupp knutna skapandet, förkovrandet och uppbyggandet
av ett litet företag utvecklar individuell handlingskraft, självständighet och
självförverkligande. Det utvecklar initiativrikedom och beslutsförmåga i
växlande situationer. Hela vårt samhälle har behov av sådana individer.
De små företagen är ju också, som vi tidigare anfört, förutsättningen för
tillkomst och utveckling av större företag. Utan de livskraftiga småföretagen
kommer vårt näringsliv att sakna en nödvändig grund för tillväxt och utveckling.

Blankettraseriet

Vår hemställan i motion 1975/76:2125 är en välkänd fråga. Den har senast
under hösten 1975 behandlats i riksdagen.

Inte utan anledning har företagen reagerat mot det ”blankettraseri” som
blivit följden av allt större krav på uppgifter, statistik och kontroll. Enligt
vår mening måste man eftersträva ett nedbringande av antalet lagar och
bestämmelser. Man måste ge erforderligt rådrum mellan utfärdande och
ikraftträdande, och man måste nedbringa antalet blanketter och uppgifter
man inkräver. 1 många fall bör de mindre företagen slippa skyldighet till

Mot. 1975/76:2122

13

uppgifter som i huvudsak berör endast större företag. Uppgiftslämnandet
måste vidare förenklas.

Vi förväntar nu att regeringen lägger fram förslag, så snart utredningen
om företagens uppgiftsskyldighet avlämnats och remissbehandlats.

Tillräckligt rådrum för information om nya lagar

Samhällets inflytande över företagen har ökat kraftigt under senare år.
Till viss del har detta blivit följden av det krav på ökat stöd och ökad
service som företagsamheten förväntat att samhället skall stå för i en alltmer
komplicerad marknad och ekonomi. Men många av de lagar som stiftats
har för företagen känts som en belastning, framför allt på grund av mängden
nya förordningar, de ofta otillräckligt genomarbetade lagförslagen och den
korta tid som företagen haft på sig att sätta sig in i bestämmelserna före
ikraftträdandet. Lojala företagare har många gånger ställts i omöjliga tvångssituationer.
De har inte haft tillgång till den expertis som snabbt kunnat
läsa in och förbereda lagarna.

Vi anser att konkreta åtgärder nu måste vidtas för att lagstiftningen framöver
skall utformas så att det blir möjligt även för mindre företag att tekniskt
sätta sig in i de regler som samhället ställer upp. Det måste vidare finnas
tillräckligt rådrum för introduktion och information om lagar och förordningar,
innan de träder i kraft.

Utbildning för företagare och personal

Under punkt C. 3. slutligen tar vi upp utbildningsfrågorna. De ökade kraven
på tekniska och ekonomiska kunskaper liksom frågor om arbetsrätt
och företagsdemokrati m. m. gör det angeläget att företagarna och deras
nära medarbetare erbjuds en effektiv vidareutbildning på ekonomiskt fördelaktiga
villkor. Det är rimligt att även det allmänna tar ett mer direkt
kostnadsansvar för den kurs- och informationsverksamhet som syftar till
att ge de mindre företagen ökade möjligheter att följa med i utvecklingen
och bygga ut sin verksamhet.

Företagsledarutbildningen bör mer än vad som är fallet förås in som ämne
på högskolor och universitet. Man bör också ta upp företagsproblematik
även i gymnasieutbildningen för att väcka intresse för företagsamhet och
näringsliv. De särskilda kurser som bedrivs genom SIFU och andra organ
måste göras billigare och mer lättillgängliga för företagspersonal, som har
mycket korta perioder, då de kan ta ledigt från sitt arbete.

Därför måste kursavgifter vid SIFU och liknande utbildningsverksamhet
sänkas så att det stimulerar till ökat deltagande. Företagarorganisationernas
utbildningsverksamhet bör också vara bidragsberättigad i samma omfattning
som löntagarorganisationernas.

Mot. 1975/76:2122

14

De villkor som gäller för vuxenutbildning bör också tillämpas för företagarna
och personal i ansvarig ställning inom de mindre företagen, när
det gäller allmänna ämnen.

I följdmotion 1975/76:2124 ställer vi yrkanden som behandlas av skatteutskottet,
vilka vi för sammanhangets skull närmare motiverar här nedan.

Kapitalbeskattningen

Vi har tidigare berört generationsväxlingsproblemen för de mindre och
medelstora företagen och den ökade försäljning och nedläggning av dylika
företag som sker. Bland de allra främsta motiven som angivits till dylika
transaktioner är kapital- och arvsbeskattningen. En hög förmögenhetsbeskattning
på kapital som arbetar i företagen motverkar lönsamhet och investeringsvilja.
Den begränsar tillgången på riskvilligt kapital till företagen.
Då behovet av kapital genom den tekniska utvecklingen ständigt ökar, är
denna fråga av utomordentlig vikt för företagens framtid.

Frågan har särskild betydelse för de mindre företagen genom deras lägre
självfinansiering. En hård kapitalbeskattning gynnar koncentrationstendensema
i näringslivet, då endast de kapitalstarka koncernerna kan uppträda
som köpare, när företag blir till salu.

Så länge kapitalet arbetar i företag, borde ingen eller ringa kapitalbeskattning
förekomma. Först när det tas ut för beskattning, skulle en relativt
hårdare beskattning i stället äga rum.

Denna fråga behandlas i företagsskatteberedningen, men förslagen dröjer.
Vi betraktar frågan som utomordentligt viktig och angelägen och förväntar
konkreta förslag syftande till att lindra beskattningen av det i företaget arbetande
kapitalet. Alldeles särskilt tänker vi då på de mindre företagen.

Arvsbeskattningen

Arvsbeskattningen har direkt angivits som skäl för många företagsförsäljningar.
Genom långsiktig planering av ägarskiften kan olägenheterna
vid beskattning något undvikas. I många fall är det dock förenat med stora
svårigheter att, kanske tiotals år innan en överlåtelse beräknas infalla, förbereda
denna. Skall en företagare genom försäkringar kompensera den skatteskuld
han får vid ett arvskifte, måste han ta ut ofta helt orimliga löner
för att efter skatt ha möjlighet till erforderliga avsättningar. Detta överensstämmer
inte med en företagsvänlig skattepolitik.

Det är angeläget att framhålla, att den diskussion vi här tar upp om
kapital- och arvsbeskattning gäller företagets möjlighet att fortleva och att
skapa arbete och inkomster. Det gäller inte den enskilde personen i företaget.
Man måste rimligen anta att den nuvarande beskattningen inte kommit
till för att belasta företaget, allra minst när vi talar om de mindre företagen.
Men företagen drabbas hårt, särskilt de mindre. Enligt vår mening finns

Mot. 1975/76:2122

15

det därför starka skäl att nu på allvar finna lösningar, som undanröjer de
hinder för företagsamheten som nu uppenbart finns. Som ovan påpekats
bör det arbetande kapitalet kunna kvarstå obeskattat vid generationsväxlingar
men naturligtvis beskattas, när det tas ut ur företaget. Dessa bestämmelser
måste självfallet utformas så att möjlighet till skatteflykt förhindras.

Skatten på anställd personal

Vi har tidigare något omnämnt den orättvisa belastning de mindre, personalintensiva
företagen utsätts för genom arbetsgivaravgifterna. Denna
form av beskattning kritiseras från vår sida av två skäl. De mindre företagen
har svårare att kompensera sig för löneskatterna, det blir en ojämlik skattebörda
i samhället. Vidare motverkar löneskatterna sysselsättningen. Det
är oförenligt med en sund arbetsmarknadspolitik. De mindre företagen har
utan tvekan en outvecklad sysselsättningskapacitet, men tillvaratagandet
av denna motverkas av löneskatterna. Därför måste i kommande skattepolitik
förslag framläggas, som ger de personalintensiva företagen större
rättvisa.

Skattepolitiken bör gynna nyetablering

Om samhället har intresse av att gynna nyetablering och utveckling av
nystartade företag, borde man inte motverka detta genom olika beskattningsåtgärder.
Den förlust en lindrig beskattning i inledningsskedet utgör
för samhället kommer ju åter flerfallt, om företagen utvecklas gynnsamt.
Enligt vår mening bör därför utredas, hur man kan anpassa skattereglerna
så att företagsamheten gynnas i det skede, där den har de största svårigheterna.
Det finns flera exempel på hur man i andra länder prövat sådana
lösningar. Vi anser att man snarast bör lägga fram förslag i denna fråga.

Avsättningar enligt kontometoden

En central fråga för de mindre företagen är att kunna konsolidera företaget
och skapa trygghet för företagets fortbestånd och för de anställda. Detta
förutsätter att eget kapital kan skapas inom företaget och att man kan
uppnå en viss självfinansieringsgrad. Ett sätt här är att företag kan avsätta
en del av sitt överskott, när sådant uppstår, till en fond, t. ex. enligt kontometoden.
Rätten till avsättning bör förslagsvis gälla företag, vars samlade
avskrivningsunderlag i fråga om lager, maskiner och inventarier utgör högst
2 milj. kr. Medel ur denna fond skall fritt kunna disponeras för olika ändamål,
utbildnings- och produktutvecklings- eller marknadsföringsinsatser och tjäna
som en trygghetsfond när händelser inträffar, t. ex. på grund av lågkonjunktur,
strukturförändringar eller annat, som ställer företaget i en svår
situation.

Mot. 1975/76:2122

16

Bl. a. skulle en viss trygghet kunna skapas för fullgörande av skyldigheter,
som ställs i samband med trygghetslagarna.

Avdragsrätt för utbildningskostnader

Företag, som inte är aktiebolag, äger inte rätt dra av kostnader för företagsledarutbildning.
Denna orättvisa drabbar främst små företag. Mot bakgrund
av vad vi tidigare anfört om de mindre företagens behov av expansion
och av att följa med i utvecklingen, är det angeläget att denna orättvisa
undanröjes. Detta kunde ske, om en för mindre företag anpassad företagsform
genomfördes, där vissa av aktiebolagets fördelar överfördes även till
de mindre företagen. Vi anser det angeläget att en sådan företagsform snarast
kommer till stånd, och att beskattningen på ett i flera avseenden rättvisare
sätt kan fördelas mellan företagen och den enskilde personen. Om det skulle
dröja lång tid, innan en lämplig företagsform kan utarbetas och genomföras,
anser vi att man bör finna provisoriska lösningar för att kostnader för företagsledarutbildning
och liknande kan vara avdragsgilla.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs1

A. att riksdagen uttalar

att ett av målen för närings- och ekonomisk politik skall vara
att främja och trygga utvecklingen av mindre och medelstora
företag,

B. att riksdagen beslutar

1. att för budgetåret 1976/77 som Bidrag till företagarföreningar
m. fl.: Administrationskostnader, p. E 3, bil. 13, anvisa ett i förhållande
till budgetpropositionen med 2 800 000 kr. förhöjt anslag
av 23 500 000 kr.,

2. att höja den övre lånegränsen för företagarföreningarnas lån
från medel ur statens hantverks- och industrilånefond från
200 000 kr. till 400 000 kr. (i annan motion yrkar vi på förhöjt
anslag till statens hantverks- och industrilånefond),

3. att beslutanderätten angående industrigarantilån (lån med statlig
kreditgaranti) skall decentraliseras till länsstyrelsen för lån
uppgående till ett belopp av högst 400 000 kr.,

4. att industrigarantilån även skall kunna lämnas i syfte att främja
utveckling och avsättning av produkter från enskilt företag,

5. att medge att för budgetåret 1976/77 statlig kreditgaranti för
lån till hantverks- och industriföretag m. m., p. IV: 10, bil. 13,
beviljas med sammanlagt högst 150 000 000 kr., innebärande
50 000 000 kr. utöver budgetpropositionen,

1 (Se även motionerna 1975/76:2123, 2124 och 2125)

Mot. 1975/76:2122

17

6. att för budgetåret 1976/77 till Företags- och branschfrämjande
åtgärder, p. B 7, bil. 15, anvisa ett i förhållande till budgetpropositionen
med 8 810 000 kr. (3 410 000 + 4 600 000 +
800 000) förhöjt anslag av 43 500 000 kr.,

7. att för budgetåret 1976/77 till Sveriges Exportråd p. B 1, bil.
12, anvisa ett i förhållande till budgetpropositionen med
3 559 000 kr. förhöjt anslag av 6 259 000 kr.,

8. att för budgetåret 1976/77 till Styrelsen för teknisk utveckling:
Teknisk forskning och utveckling p. E 1, bil. 15, anvisa ett i förhållande
till budgetpropositionen med 5 000000 kr. förhöjt anslag
av 243 500 000 kr. avseende de mindre företagens utveckling
enligt vad som anförts i motionen,

C. att riksdagen hos regeringen anhåller om utredning och förslag
angående ytterligare åtgärder enligt följande:

1. kartläggning av de ökande företagsförsäljningarna och deras
verkningar på kortare och längre sikt för företagen och de anställda,
för orter och för samhället,

2. åtgärder för att förbättra förutsättningarna för att öka intresset
hos unga människor såväl från företagarkretsar som från anställda
att ägna sig åt företagaryrke,

3. förslag till ökade utbildningsmöjligheter för företagare och personal
i ansvarig ställning inom de mindre företagen, med samma
villkor för utbildning som gäller i fråga om den allmänna
vuxenutbildningen.

Stockholm den 26 januari 1976

THORBJÖRN FÄLLDIN (c)

JOHANNES ANTONSSON (c)

MAJ PEHRSSON (c)

THORSTEN LARSSON (c)
i Staffanstorp

TORSTEN BENGTSON (c)
i Jönköping

RUNE GUSTAVSSON (c)
i Alvesta

FRITZ BÖRJESSON (c)
i Glömminge

JAN-IVAN NILSSON (c)
i Tvärålund

KARIN SÖDER (c)

IVAN SVANSTRÖM (c)

JOHAN A. OLSSON (c)
i Järvsö

ELVY OLSSON (c)
i Hölö

LENNART MATTSSON (c)
i Lane-Herrestad

EINAR LARSSON (c)
i Borrby

ANNA-LISA NILSSON (c)
i Kristianstad

BENGT SJÖNELL (c)