om åtgärder för att ersätta bortfallet av arbetstillfällen i Forsmark

Motion 1980/81:857 av Oswald Söderqvist

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

6

Motion

1980/81:857

av Oswald Söderqvist
om åtgärder för att ersätta bortfallet av arbetstillfällen i Forsmark

Kärnkraftsbygget i Forsmark har tagit i anspråk stora delar av byggnadsarbetarkåren
i Norduppland och även berört andra delar av Uppsala län.
Också angränsande län och andra yrkesgrupper är berörda.

Som vid alla andra arbetsplatser av anläggningstyp kommer oundvikligen
en kraftig minskning av arbetstillfällena, när utbyggnaden närmar sig slutet.
Det kommer att medföra stora påfrestningar på arbetsmarknaden, inte bara i
de närmast berörda kommunerna utan i hela regionen. Erfarenheterna från
liknande stora anläggningar i bygder med sysselsättningssvårigheter har visat
att omställningsproblemen blir mycket stora. De stora vattenkraftsutbyggnaderna
i Norrbotten och andra delar av Norrland under 1950-, 1960- och
början av 1970-talet visade att samhället och dess institutioner drabbades
mycket hårt när utbyggnadsboomen var över. Jokkmokks kommun, som
upplevde en hektisk uppgångsperiod under de stora vattenkraftsutbyggnaderna
i Lule älvdal, har därefter haft stora svårigheter med hög arbetslöshet,
vikande skatteunderlag och skulder på de samhälleliga investeringar som
utbyggnadsperioden krävde. Det är därför motiverat att redan nu vidta
åtgärder för att möta de problem av liknande art, som kan väntas i
Norduppland när arbetena i Forsmark avvecklas.

Det förtjänar att påpekas att dessa svårigheter uppstår oavsett om bygget
fullföljs eller inte. Under den neddragning av verksamheten som skedde i
avvaktan på resultatet av folkomröstningen uppstod temporära svårigheter
som självfallet hade blivit akuta om ett stopp av bygget kommit till stånd.
Den dåvarande borgerliga regeringen visade sig ha mycket dålig beredskap
inför dessa förhållanden. Samma svårigheter återkommer nu, kanske i än
värre omfattning på grund av ett än mer försämrat arbetsmarknadsläge, den
dag då verksamheten på nytt minskar vid Forsmark. Det måste därför krävas
av regeringen att planmässiga åtgärder vidtas, så att övergången blir så
smidig som möjligt för enskilda och för samhället.

Vad kan då göras? Norduppland är en region som är mycket hårt drabbad
av den ekonomiska krisen och de strukturförändringar den fört med sig inom
basnäringarna jord- och skogsbruk, järn- och stålhantering och skogsindustri.
Vpk har i en övergripande motion för hela Bergslagsområdet, till vilket
Norduppland i dessa avseenden måste räknas, tagit upp dessa problem och
föreslagit samlade åtgärder. Men för Forsmarksproblematiken måste mera
lokala lösningar sökas. Vad som omedelbart måste sättas i gång är en
inventering av möjliga objekt som kan sättas under arbete och suga upp den
efter hand lediga arbetskraften från Forsmark, samt att ekonomiska medel

Mot. 1980/81:857

7

avsätts för detta ändamål. Det finns givetvis angelägna projekt både när det
gäller bostadsbyggande och andra samhällsnyttiga anläggningar. Också inom
trafiksektorn och de alternativa energikällornas område finns behov och
underlag för arbetsskapande investeringar.

Det finns också en större, viktig satsning som tidigare varit aktuell inom
regionen. Det är det s. k. Hargshamnsprojektet, som, genom en del
underliga turer från bl. a. militära myndigheters sida, lagts åt sidan. Men
fullföljandet av Hargshamnsprojektet är en viktig sak inom regionen och bör
genomföras. Det är av yttersta vikt att statens möjligheter att lagra olja i egen
regi ökas. Hargshamnsprojektet är i det avseendet en förträfflig investering.
Hamnförhållandena är goda, avstånden till tättbefolkade regioner med
behov av olja korta och de naturliga möjligheterna för bergslagring
förträffliga. Det har under de senaste åren visat sig att det inte går att lita på
de stora oljebolagen när det gäller oljelagring. Våra beredskapslager har
långtifrån varit fyllda under långa perioder. Och även om Sverige nu måste
minska sitt oljeberoende, kommer det under ytterligare några decennier att
vara av största vikt att ha tillräckliga oljereserver, kanske viktigare än det
hittills har varit. När samtidigt stora, lokaliseringspolitiska effekter kan
erhållas genom kopplingen till det planerade industriområdet i Hargshamn,
bör det inte finnas någon tvekan att ställa erforderliga resurser till
förfogande. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har velat genomföra
utbyggnaden i Hargshamn, men militära myndigheter har rest invändningar
med hänvisning till Roslagskustens betydelse ur försvarssynpunkt och
de många militära anläggningar som finns i området. Det är ett kuriöst
påstående. Sådana skäl måste med ännu större giltighet ha kunnat anföras
mot kärnkraftsbygget i Forsmark, som på ett helt annat sätt än Hargshamnsprojektet
försvårar möjligheterna att framgångsrikt försvara området vid en
eventuell invasion. Om det kunde genomföras, då bör också Hargshamnsprojektet
kunna genomföras.

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för att möta
de svårigheter som uppstår i Norduppland när arbetena i
Forsmark avslutas.

Stockholm den 22 januari 1981
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)

* Se även motion 1980/81:858.