om återvinningen av aluminium

Motion 1987/88:Jo759 av Rosa Östh och Ivar Fanzén (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88 :Jo759

av Rosa Östh och Ivar Fanzén (c)
om återvinningen av aluminium

Sedan flera år bedriver Svenska Returpack AB återvinning av dryckesförpackningar
av aluminium. I Svenska Returpack AB:s tillstånd för verksamheten
anges som villkor att återvinningen senast 1985 skall vara minst 75 %.

Åren 1985 och 1986 var återvinningen 60-65 %. Alltså långt under
gällande villkor. Vi har i motioner i januari 1986 och 1987 konstaterat det
dåliga återvinningsresultatet och bl. a. krävt en höjning av panten från 25 till
50 öre per burk.

Jordbruksutskottet konstaterade med anledning av vår motion redan 1986
”att om återvinning med 75 % inte heller uppnås 1986 så ankommer det på
regeringen och jordbruksnämnden att föranstalta om åtgärder för ökad
återvinning”.

Januari 1987 motionerade vi åter om höjd pant från 25 till 50 öre. Strax
därefter beslutade regeringen att panten skulle höjas till 50 öre. Denna högre
pant har gällt sedan 87-07-01.

Återvinningen har därefter varit på i genomsnitt ca 80 %. Allt talar för att
den av oss föreslagna åtgärden varit effektiv. Målet måste dock vara att nå en
återvinning på minst 90 %.

I vår motion i januari 1987 yrkade vi utöver höjning av panten att reglerna
för Svenska Returpack AB skulle ändras så att högsta möjliga återvinning var
lönsamt för företaget. Tidigare var det så att återvinningsverksamheten gick
med förlust om återvinningen nämnvärt översteg 70 %. Genom tillkomsten
av en administrationsavgift har gränsen för kostnadstäckning förskjutits ett
tiotal procent uppåt. Fortfarande innebär systemets utformning att vid
önskvärd hög återvinning på 90 % och däröver så får ägaren (burktillverkaren)
till Svenska Returpack AB en direkt kostnad för återvinningen. Detta är
självklart inte någon bra stimulans för maximal återvinning.

Redan dåvarande jordbruksministern Anders Dahlgren uttalade vid
beslutet om återvinningssystemet att så snart erfarenhet vunnits av verksamheten
så borde reglerna ses över så att det blev lönsamt för återvinningsföretaget
med högsta möjliga återvinning.

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl uttryckte våren 1987 stor överraskning
över de ekonomiska regler som gäller för Svenska Returpack AB och sa
sig varit helt ovetande om dessa, trots att verksamheten ligger inom hennes
ansvarsområde. Regeringen har inte heller vidtagit några åtgärder som
hittills inneburit påtaglig förändring av den ekonomiska situationen för
Svenska Returpack AB.

Jordbruksutskottet erinrar i sitt betänkande JoU 1987/88:2 om att lagen
(1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium som
reglerar Returpack AB:s verksamhet, så är företagets målsättning högsta
möjliga återvinning utan vinstintresse. Utskottet har vidare inhämtat att vid
årsbasis av ca 76 procents återvinning balansera intäkterna mot kostnaderna.
Utskottet finner därmed att vår motion får anses tillgodosedd. Det skall
också tilläggas att utskottet tidigare i samma betänkande konstaterat att
panten har höjts till 50 öre.

Även om Svenska Returpack AB skall bedriva verksamheten utan
vinstintresse, så går det knappast att tolka den aktuella lagen så att den
kräver att verksamheten aktivt skall drivas till förlust. Vid en 100-procentig
återvinning skulle förlusten sannolikt bli i storleksordningen 60 miljoner per
år.

Ur såväl miljö- som energisynpunkt är en återvinning över 90 % nödvändig
om aluminiumburken skall vara försvarbar i jämförelse med returglas.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att reglerna för återvinningsverksamheten
skall ändras så att det blir ekonomiskt fördelaktigt för Svenska
Returpack AB att uppnå högsta möjliga återvinning och att uppdra åt
regeringen att utforma och verkställa denna regeländring.

Stockholm den 21 januari 1988

Rosa Östh (c) Ivar Franzén (c)

Mot. 1987/88
Jo759

17

Slockholm 1988 14384