om återbesättande vid dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala av tjänsten sorn förste arkivarie.

Motion 1974:718 av herr Gadd m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:718

12

Nr 718

av herr Gadd m. fl.

om återbesättande vid dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala av
tjänsten sorn förste arkivarie.

I proposition 1974:1 Bilaga 10, Utbildningsdepartementet, B 14.
Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA): Förvaltningskostnader
(s. 35 ff.) ansluter sig departementschefen (s. 39) till
styrelsens för DOVA förslag att dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala
samt ortnamnsarkivet i Uppsala även framdeles bör vara skilda arkiv
inom DOVA. Ett tidigare utredningsförslag (prop. 1970:46) förordade en
sammanslagning, och i enlighet därmed har arkivchefstjänsten vid dialektoch
folkminnesarkivet sedan 1967 varit inrättad som extra tjänst. Till
innehavare av denna har förste arkivarien vid arkivet Folke Hedblom
(professors namn) varit förordnad. Hans förste arkivariebefattning har
under tiden vakan tsatts. Han avgår med pension den 1 maj i år.

Styrelsen föreslår (s. 37) att denna chefstjänst skall upphöra att vara
extra och — i likhet med övriga chefstjänster inom DOVA — omvandlas
till en extra ordinarie tjänst. Departementschefen biträder detta förslag
(s. 39).

Styrelsen framhåller vidare (s. 37): ”Eftersom det inte är troligt att
någon tänkbar efterträdare vid sidan av chefsskapet även kan ägna sig åt
den alltmer växande och aktuella fonogramverksamheten vid arkivet och
då det inte heller är möjligt att lägga fonogramverksamheten på den
befintliga personalen, föreslår styrelsen att en f. n. vakantsatt tjänst som
förste arkivarie åter får tillsättas.” Departementschefen däremot uttalar
(s. 39) att samtidigt med att chefstjänsten blir extra ordinarie ”bör en
vakantsatt tjänst som förste arkivarie dras in”.

Det måste anses angeläget att denna förste arkivarietjänst behålls och
får en ny innehavare efter Hedbloms avgång. Inget skäl har anförts för att
beröva det största och äldsta bland DOVA-arkiven (grundat 1914) denna
tjänst, som funnits som extra ordinarie på arkivets personalstat sedan
1935. Den har alltsedan grammofon- (sedermera band-)inspelningarna av
svenska folkmål och folktraditioner började vid mitten av 1930-talet varit
förbunden med denna verksamhet, ”fonogramverksamheten”. Professor
Hedblom har innehaft tjänsten sedan 1944 och sedan dess utvecklat
fonogramverksamheten på ett sådant sätt att institutionen nått en
internationellt ledande ställning på området. Arkivets fonogramavdelning
har i flera fall i utländsk fackpress betecknats som den förnämsta och — i
förhållande till vårt språkområdes omfattning — största som något land
äger. Särskild uppmärksamhet har de inspelningar väckt som arkivet
företagit vid tre expeditioner under 1960-talet och en resa hösten 1973
bland ännu svensktalande ättlingar till våra emigranter i Amerika. Ett

Mot. 1974:718

13

unikt material har därmed i sista stund räddats åt forskningen. Hedblom
har varit kallad att föreläsa vid skilda universitet i Europa och Amerika
över denna del av arkivets arbete. Fonogramavdelningen i Uppsala har
fått tjäna som förebild vid upprättande av motsvarande institut inom och
utom Europa.

Det förhållandet att Hedblom sedan år 1967 kunnat förena föreståndartjänsten
vid fonogramavdelningen med chefskapet för hela arkivet bör
ses mot följande bakgrund. Alltsedan slutet av 1930-talet hade i Uppsala
önskemål framförts om inrättande av en professur vid universitetet i
nordisk folkminnesforskning, fotad på arkivets omfattande samlingar.
Krigsårens statsfinansiella läge omöjliggjorde detta, men frågan löstes av
1947 års riksdag (prop. 1947:272 s. 144 f.) på så sätt att dåvarande
arkivchefen, docent Dag Strömbäck som av sakkunniga förklarats
kompetent, förordnades att vara förste innehavare av en professur i
nordisk folklivsforskning vid Uppsala universitet och tillika chef för
dialekt- och folkminnesarkivet. Med dåvarande ringa antal studerande i
ämnet var ett sådant arrangemang möjligt. När Strömbäck avgick från
professuren 1967 hade elevantalet ökats till det tiodubbla och även
arkivets verksamhet fått större omfattning. Med anledning därav beslöt
statsmakterna att åter skilja professuren från arkivchefstjänsten. För
Hedblom, som sedan länge tjänstgjort som chefens ställföreträdare,
inrättades en tjänst som extra arkivchef, ett provisoriskt arrangemang
som var motiverat av den inom ecklesiastikdepartementet pågående
utredningen (1964—1969) om de nuvarande DOVA-arkiven.

Att Hedblom under de gångna drygt fem åren förmått sköta båda
dessa tjänster måste ses mot bakgrunden av hans ovanligt långa och
mångsidiga erfarenhet i arkivets tjänst (sedan 1932). DOV A-styrelsens
framhållande av att ingen tänkbar efterträdare kan bära samma arbetsbörda
och att fonogramverksamheten inte heller kan läggas på den befintliga
personalen är därför synnerligen väl grundat.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t framhåller vikten av att tjänsten
som förste arkivarie vid dialekt- och folkminnesarkivet i
Uppsala består och snarast återbesätts.

Stockholm den 25 januari 1974

ARNE GADD (s)
NILS HJORTH (s)
HANS ALSÉN (s)

BIRGITTA DAHL (s)