om arbetstidsförkortning.

Motion 1974:65 av herr Hermansson m. fl.

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1974:65

9

Nr 65

av herr Hermansson m. fl.
om arbetstidsförkortning.

Teknikens användning i vårt land styrs av kapitalets profitjakt. Strävan
är att varje arbetare med teknikens hjälp skall vara så lönsam som möjligt.
Med meritvärderingar, prestationsnormer och liknande system drivs
arbetsintensiteten upp på våra arbetsplatser. Resultatet blir att allt fler
slås ut ur arbetslivet. Lönearbetarna upplever sina arbetsplatser som ett
hot mot sin hälsa. Utvecklingen med ökad jäkt och stress får arbetarna
betala med trasiga nerver, magbesvär, utslitna ryggar och liknande.

För att den dagliga kampen för bättre arbetsförhållanden skall få ökad
kraft måste arbetsköparnas egenmäktiga maktutövande brytas. Lagar och
förordningar som försvarar detta måste avskaffas.

I första hand krävs:

— Paragraf 32 avskaffas. Oinskränkt förhandlingsrätt och möjlighet för
den lokala fackliga organisationen att tillgripa strejk om inte förhandlingar
ger resultat.

— Lönearbetarna ges laglig rätt att förhindra rationaliseringar, produktionsuppläggningar
och tidmätningsmetoder som bidrar till att öka
utsvettningen.

— Arbetsmiljölagen utformas så att den ger maktbefogenheter till
skyddsombud och fackförening.

Utöver dessa åtgärder skulle en förkortning av arbetstiden och en
förlängning av semestern med en femte semestervecka väsentligt bidra till
att förbättra lönearbetarnas arbetsförhållanden. Arbetstidslagen är —
liksom semesterlagen — den lag som reglerar arbetarens arbetstid.
Lagstadgad arbetstid om 40 timmar i veckan var genomförd den 1 januari
1973. Detta hade skett i etapper. Emellertid har utvecklingen inneburit
att det allmänt anses som alltför lång arbetstid, främst med tanke på den
stigande arbetsintensiteten. Det är därför mycket som talar för en
generell arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan.

Det viktigaste skälet för kortare arbetstid är naturligtvis att arbetsförhållandena
kräver detta. Men från fördelningssynpunkt kommer även in
frågan om att lönearbetarna måste få en betydligt större del av den
tekniska utvecklingens landvinningar. Vinsterna av de tekniska framstegen
tas till större delen av arbetsköparna. Visserligen har många av
arbetslivets tunga och arbetskrävande processer försvunnit, men i stället
har jäkt och stress kommit att alltmer dominera arbetslivet. Rationaliseringar
görs för att öka effektivitet och lönsamhet. Följden blir att varje
arbetare belastas hårdare, samtidigt som ett stort antal tvingas vara
arbetslösa eller undersysselsatta. Arbetstidsförkortningen har inte följt

Mot. 1974:65

10

den takt som den tekniska utvecklingen haft. Arbetarrörelsens gamla
målsättning var att med teknikens utveckling skulle det bli bättre
arbetsförhållanden. Maskinerna skulle överta en stor del av jobbet,
arbetstakt och arbetstid kunde minskas och alla skulle få ett arbete. Det
är dags att förverkliga dessa målsättningar.

Inte minst viktig är en arbetstidsförkortning för att uppnå jämställdhet
mellan män och kvinnor. Både män och kvinnor måste i sitt
förvärvsarbete få sådana förhållanden och arbetstider som ger möjlighet
att gemensamt ta del av hemarbete och barnens uppfostran.

Utifrån dessa ståndpunkter talar allt för att arbetstidsförkortningen
tas ut som en förkortning av dagarbetstiden. Men även utifrån de
förhållanden som råder på arbetsplatserna — med hög arbetsintensitet —
är en förkortning av dagarbetstiden den mest lämpliga. Det är därför
angeläget att 35 timmars arbetsvecka med 7 timmars arbetsdag genomförs
inom de närmaste åren.

Med hänvisning till ovanstående föreslås

att riksdagen hos regeringen begär förslag om en generell
arbetstidsförkortning till 35 timmar i veckan att börja
genomföras från 1975.

Stockholm den 15 januari 1974
C.-H. HERMANSSON (vpk)

LARS WERNER (vpk)
i Tyresö

NILS BERNDTSON (vpk)

GUSTAV LORENTZON (vpk)

LARS-OVE HAGBERG (vpk)
i Borlänge

KARIN NORDLANDER (vpk)

JOHN MAGNUSSON (vpk)
i Kristinehamn

EIVOR MARKLUND (vpk)

KARL HALLGREN (vpk)

SUNE OLSSON (vpk)
i Stockholm

PER ISRAELSSON (vpk)

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.