om arbetsmarknadspolitiken

Motion 1987/88:A250 av Alf Svensson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:A250

av Alf Svensson (c)
om arbetsmarknadspolitiken

Inledning

Svensk ekonomi står inför stora problem. Den under flera år snabbare prisoch
kostnadsstegringen i Sverige i jämförelse med omvärlden slår nu igenom
i ett accelererande bytesbalansunderskott. Den allvarliga effekten av denna
situation är att den kan leda till omfattande arbetslöshet om inte pris- och
kostnadsstegringstakten kommer i balans med konkurrentländernas. Kristdemokratiska
samhällspartiet kan inte acceptera en ekonomisk politik som
innebär en hög arbetslöshet för att få ned lönestegringstaken. Genom att
underlätta avtalsrörelserna med olika ekonomisk-politiska åtgärder kan
balansproblemen bemästras, menar kds.

Situationen på arbetsmarknaden

Sverige har under de senaste åren upplevt en högkonjunktur vilken ökat
sysselsättningen och bromsat den öppna arbetslösheten. Situationen på
arbetsmarknaden i dag är sådan att arbetslösheten i första hand kan betraktas
som ett regionalpolitisk! problem. Medan man på flera områden i landet har
brist på arbetskraft, särskilt välutbildad, har man hög arbetslöshet i vissa
regioner. Denna arbetslöshet märks inte enbart i arbetslöshetsstatistiken
utan också i form av utflyttning och förtidspensionering.

Arbetsmarknadsläget var således under 1987, generellt sett, relativt gott.
Antalet arbetslösa minskade med 0,3 procentenheter, vilket innebar att
årsgenomsnittet blev 1,9 %. Det innebär ca 85 000 personer öppet arbetslösa.
Det totala antalet sysselsatta under 1987 ökade med 37 000 personer jämfört
med 1986. Det är dock viktigt att i sammanhanget notera att antalet
förvärvsarbetande personer har ökat långsammare under 1987 än under de
närmast föregående åren.

Nuvarande arbetslöshetsnivå innebar att Sverige kommit ned i de arbetslöshetstal
som rådde vid 1980-talets början. Eftersom det under flera års tid
rått en internationell högkonjunktur är det allvarligt att arbetslösheten
sjunkit ned under 2 % först nu, i slutet av högkonjunkturen. Arbetslöshetssiffrorna
under åren 1982 till 1985 var däremot de högsta arbetslöshetssiffror
som Sverige någonsin haft under en period av högkonjunktur. Jämfört med
1960- och början av 1970-talet är arbetslöshetssiffrorna fortfarande, med

svenska mått, höga. I detta sammanhang kan det vara intressant att jämföra Mot. 1987/88

högkonjunkturåret 1986 med högkonjunkturåret 1980. Då framgår det att A250

45 000 fler gick arbetslösa 1986 än 1980. Antalet personer i AMS-åtgärder är
drygt 20000 fler än 1980.

Arbetslöshetssituationen framgår av nedanstående diagram.

Diagram 1. Antal arbetslösa och antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental personer, 3-månaders glidande medelvärde på såsongrensade
värden

140

140

120

120

Antal arbetslösa

100

100

80

20

Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

1978 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Anm: Med arbetsmarknadspolitiska åtg&rder avses beredskapsarbete, ungdomslag
och rekryteringsstöd.

Förutom de 85 000 öppet arbetslösa fanns 40000 personer sysselsatta i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder (beredskapsarbete, ungdomslag och rekryteringsstöd).
Dessutom var i genomsnitt 35 000 personer i arbetsmarknadsutbildning
under 19897. Omfattningen på åtgärder för arbetshandikappade,
i form av anställning med lönebidrag och i stiftelsen Samhall, har ökat under
en längre period med några tusen personer varje år. Under år 1987 var ca
70 000 personer sysselsatta tack vare dylika åtgärder, vilket var en ökning
med 3000 personer sedan 1986.

En allvarlig långsiktig trend på arbetsmarknaden är att antalet förtidspensionerade
av arbetsmarknadsskäl har ökat. Att så är fallet visar ökningen
efter 1970, då arbetsmarknadsskäl infördes som en grund för förtidspensionering,
och det förhållandet att antalet förtidspensionärer är störst i
norrlandslänen. Antalet förtidspensioneringar har dessutom haft benägenheten
att öka under lågkonjunkturer. Det faktum att allt fler svenskar
förtidspensioneras av arbetsmarknadsskäl är ett tecken på att man inte
lyckats undvika utslagning och inte heller lyckats upprätthålla full sysselsättning.

Arbetslösheten under 1987 för åldersgrupperna 16—19 år, vilka omfattas
av ungdomslagen, var 3,7 %. För ungdomar i åldern 20 till 24 är läget ännu

besvärligare. 4,5% av dessa ungdomar var öppet arbetslösa. Mot. 1987/88

I Västeuropa går i dag runt 20 miljoner människor öppet arbetslösa. I de A250

flesta västeuropeiska länder ligger arbetslöshetssiffrorarna på över 10 %. Vid
en jämförelse verkar de svenska siffrorna inte speciellt hotfulla. Skillnaden
beror dels på vad som räknas om arbetslöshet, dels på att vi i Sverige
traditionellt haft stora grupper i olika arbetsmarknadspolitiska verksamheter
som inte medtas i statistiken över öppet arbetslösa.

Situationen i Europa får inte innebära att vi dämpar våra ambitioner när
det gäller arbetsmarknadspolitiken. Tvärtom! Erfarenheterna av social
utslagning, sociala motsättningar och fattigdom från länder med hög
arbetslöshet talar för fortsatt hög prioritering av målet full sysselsättning i
den ekonomiska politiken och i arbetsmarknadspolitiken. Dessutom får vi
inte glömma bort att bakom varje statistisk uppgift finns enskilda individer.

Det är viktigt att ansträngningarna fortsätter att ytterligare sänka arbetslösheten
och lösa de problem som den ojämna geografiska fördelningen av
arbetsplatser skapar.

Arbetsmarknadens viktigaste problem just nu är av strukturellt slag. Å ena
sidan föreligger brist på utbildad och erfaren arbetskraft inom flera områden.

Å andra sidan finns relativt stora grupper av arbetssökande med långa eller
upprepade arbetslöshetsperioder. Dessa personer saknar den utbildning
eller erfarenhet som efterfrågas, eller är ovillig att flytta till de lediga
platserna. I sammanhanget kan nämnas att det i dag krävs utbildning/
erfarenhet till tre fjärdedelar av alla lediganmälda arbeten. 1980 krävdes det
till hälften av alla arbeten.

Under 1988 och 1989 kommer troligen konjunkturen att avmattas. Om
inte de ekonomiska problem Sverige brottas med undanröjs kommer förr
eller senare arbetslösheten att stiga. Det som är ytterligare ett problem i
sammanhanget är den stora statsskulden som begränsar statens möjlighet att
stimulera ekonomin och vidta kostsamma arbetsmarknadspolitiska åtgärder
när konjunkturen dämpas.

Arbetets värde

Utifrån kristen etisk förvaltarskapssyn har arbetet ett värde i sig. Ett
skapande och stimulerande arbete som uttrycker solidaritet och gemenskap
med andra är nödvändigt för att ge den enskilda individen en upplevelse av
människovärde och livsmening. Att uppleva att samhället inte längre
behöver ens insatser leder lätt till apati och förlorad tro på samhället.

Människor som upplever situationen sådan tappar då intresse och engagemang
för att vara med i samhällsbyggandet. Förlorad tro på samhället leder
inte sällan till depression, som i sin tur kan förorsaka drogmissbruk eller
andra sociala problem. Detta medför att trycket på samhällets sjukvård och
sociala service ökar, vilket i sin tur leder till ökade offentliga kostnader
utöver det kontanta arbetslöshetsunderstödet. En fungerande och förebyggande
arbetsmarknadspolitik är därför samhällsekonomiskt lönsam och
socialt mycket angelägen.

13

Utsatta grupper Mot. 1987/88

Problemen på arbetsmarknaden drabbar ofta i synnerhet ungdomar, efter- A250
som de inte har någon yrkeslivserfarenhet, och speciellt ungdomar med låg
utbildning. Ungdomen som ännu inte hunnit etablera sig socialt och fått den
självkänsla som arbete, bostad och vänner medför drabbas också i regel
soicalt allvarligare än äldre som blivit arbetslösa. Därför måste arbetsmarknadspolitiken
särskilt prioritera ungdomens situation på arbetsmarknaden.

En kristdemokratisk politik för arbete åt alla

I den politik kds presenterar på olika områden under allmänna motionstiden
framgår att sysselsättningsaspekterna är viktiga. En större satsning på
miljöförbättrande åtgärder skulle exempelvis kunna skapa många fler
arbetstillfällen. Då situationen är speciellt allvarlig för ungdomen och
eftersom ungdomen klarar en arbetslöshetsperiod sämre än övriga grupper,
föreslår kds ett antal åtgärder som skulle förbättra situationen.

Den ökande strömmen från glesbygd till tätort består till stor del av
ungdomar. Erfarenheterna från 1960-talets flyttlassvåg borde avskräcka och
leda till motåtgärder. Kds presenterar i en separat motion förslag till åtgärder
för att bekämpa arbetslösheten i regioner med hög arbetslöshet, och visar
också hur resurserna bör fördelas mellan olika landsdelar. Ett viktigt medel
för att öka sysselsättningen är satsningen på de små företagen.

Behovet av ett väl fungerande utbildningssystem för att tillgodose
näringslivet och den offentliga sektorn med kvalificerad arbetskraft växer.

Alla undersökningar visar att det i första hand är de lågutbildade som först
drabbas av arbetslöshet. Därför får inte sparivern hos myndigheter gå så
långt att utbildningen i våra högskolor försämras, utan tvärtom måste
utbildningsplatserna utökas, inom de sektorer där det finns brist på
arbetskraft. Skall högskolorna kunna ge en kompetent utbildning krävs att
högskolan får ekonomiska förutsättningar att fungera och att erbjuda
komplett utbildning.

En effekt av att utbildningssystemet inte klarar av att utbilda tillräckligt
antal personer i olika yrkeskategorier är att lönenivån pressas upp. En sådan
löneglidning leder i sin tur ofta till kompensationskrav från andra löntagargrupper,
vilket i sin tur innebär högre kostnadsläge för svenskt näringsliv.

Civilingenjörer, skickliga verkstadsmekaniker är exempel på sådana yrkesgrupper.
För att motverka att ”flaskhalsar” uppstår och att bristyrken driver
upp lönenivån måste samhället på ett tidigt stadium försöka förutse var
brister kommer att uppstå, och kartlägga vilka effekter på svensk konkurrenskraft
olika ”flaskhalsar” i utbildningssystemet leder till. Regeringen bör
på detta område förbättra bevakningen och kartläggningen av samspelet
mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Kds anser att studier av
samspelet mellan dessa sektorer, och effekten på lönepolitiken och samhällsekonomin
i stort, bör genomföras i högre utsträckning än vad som hittills
varit fallet.

14

Praktik- och lärlingssystem

En viktig åtgärd för att ta hand om yngre arbetslösa ungdomar i åldern 18-20
år var införandet av ungdomslagen. Arbetslösheten i denna grupp har också
kraftigt minskat sedan ungdomslagen infördes. Då ungdomslagen inriktar sig
endast på ungdomar under 20 år och arbetsmarknadsläget fortsätter att vara
mycket bekymmersamt för ungdomar i åldersgruppen 20—24 år bör ungdomslagen
utvecklas till ett praktik- och lärlingssystem. Därmed blir
arbetsdagen åtta timmar. Ett praktik- och lärlingssystem kan innebära att
ungdomar inte bara får en tids avlönad sysselsättning utan också en verklig
yrkeserfarenhet. Därför bör perioden på en plats vara längre än vad
beredskapsarbetena ofta har inneburit. Förslaget om en treårig gymnasieskola
för alla, där de praktiska linjerna skulle innehålla större moment av
praktik i yrkeslivet, har samma inriktning som kds praktik- och lärlingssystem.
Det kristdemokratiska förslaget bör noga övervägas i samband med att
regeringen lägger sina förslag om en reformering av gymnasieskolan.

Alla ungdomar under 25 år bör i princip beredas möjlighet till en
praktik/lärlingsplats. Eftersom dessa platser skall vara en form av utbildningsplats
som kompletterar gymnasieskolans utbildning bör lönen vara
lägre än avtalsenligt lön. Statligt stöd bör utgå till verksamheten för att
uppmuntra företag att ta emot ungdomar. Bidrag till handledare bör utgå.
Platserna skall erbjudas både inom offentliga och privata sektorn. Målsättningen
skall vara att ordna fast anställning efter praktik/lärlingstiden.
Regeringen bör omedelbart tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att utforma
ett praktik- och lärlingssystem. Erfarenheterna från länder som praktiserar
lärlingssystem, exempelvis Österrike, är goda. Detsamma gäller för de
hantverksyrken i Sverige som använder sig av liknande system.

Innan ett praktik-/lärlingssystem utformats bör åtgärder vidtas för att
förbättra ungdomslagen. Det är angeläget att ungdomslagen blir ett heltidsarbete,
dels för att förbättra denna grupp ungdomars ekonomiska situation,
dels för att uppgifterna i ungdomslagen mera skall likna ett ordinärt arbete.
Regeringen bör skyndsamt undersöka möjligheterna att anslå medel för
detta. Frågan bör lösas i samarbete med kommunerna.

Plats inom ungdomslagen bör i större utsträckning inrättas i näringslivet
eftersom framtidens arbetstillfällen i första hand kommer att finnas inom den
privata sektorn. Ungdomslagsplatser bör också inrättas i hushåll med
hemarbetande med barn för att ge ungdomar som så vill en möjlighet att lära
sig hushållsarbete och barnskötsel. Även inom jordbruket bör det vara
lämpligt att bereda ungdomslagsplatser.

Slopad ATP-avgift

För att stimulera till anställning av ungdomar bör ATP-avgiften avskaffas för
ungdomar under 25 år. Ungdomar som börjar sitt yrkesliv tidigare än
kamraterna som först genomgår en högre utbildning betalar i dag en
proportionellt högre andel till ATP-systemet än de som börjar arbeta senare i
livet. Då ATP-systemet är en form av individuellt sparande i kollektiv form
och grunderna för fastställande av pension inte påverkas av om man börjar
arbeta vid 20 eller 25 års ålder är ett slopande av ATP-avgiften för ungdom ett

lämpligt sätt att stimulera ökad sysselsättning i den gruppen .Det intäktsbort- Mot. 1987/88

fall en sådan här reform innebär för socialförsäkringssystemet kan finan- A250

sieras genom omfördelning av avgiftsintaget eller genom omprioriteringar i
statsbudgeten. Nämnas bör i detta sammanhang den förstärkning av
AP-fonderna som det skulle innebära att vid en avveckling av löntagarfonderna
tillföra AP-fonderna kapital från löntagarfonderna.

Förbättrad arbetsförmedling

Då arbetsmarknaden i dag lider av bristande funktionsförmåga bör kraftfulla
åtgärder sättas in för att underlätta arbetsförmedlingen. Dels för att ge de
arbetssökande snabb och utförlig information om vilka arbeten som finns,
dels för att ge arbetsgivarna god information om den aktuella och långsiktiga
möjligheten att få tag i lämplig arbetskraft. Många gånger kan sådan
information vara avgörande för när och var nyetableringar och nyinvesteringar
skall göras.

Ett sätt att öka Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) möjligheter att lösa
olika individuella arbetslöshetssituationer är att ge verket ökade möjligheter
att själv omdisponera medel mellan olika anslag. Därmed ökar flexibiliteten
och AMS kan snabbare och mer resolut vidta åtgärder vid behov utan att
anslagsfördelningen mellan olika konton begränsar handlingsfriheten. Risken
för att detta skulle urgröpa regeringens möjligheter att styra arbetsmarknadspolitiken
är knappast stor då regeringen utser representanter i verkets
styrelse samt har goda möjligheter att hålla kontinuerlig kontakt med
verksledningen. Självfallet måste de åtgärder som vidtas rymmas inom de
politiska ramar som riksdag och regering slagit fast.

Arbetstidsförkortning

En effekt av förbättrade möjligheter till tjänstledighet och arbetstidsförkortning
för småbarnsföräldrar är att antalet vikariat ökar, vilket för många
ungdomar kan innebära fotfäste på arbetsmarknaden. Samhället bör dessutom
stödja frivillig arbetstidsförkortning. En samverkan mellan branschorgan,
arbetsmarknadens parter och samhället för att finna ”lokala” lösningar
kan ge positiva arbetsmarknadspolitiska effekter. Erfarenheter från företag
som tillsammans med de anställda beslutat att minska arbetstiden visar att
det kan ge positiva samhällsekonomiska och företagsekonomiska effekter.

Frivilliga och ”lokala” lösningar har den fördelen att lokala och strukturella
hänsyn kan tas.

Då debatten är intensiv om arbetstidsförkortningens effekter och långsiktiga
arbetsmarknads- och socialpolitiska skäl talar för att ytterligare minskning
av den totala arbetstiden bör övervägas vore det intressant om
forskningen och studierna av arbetstidsfrågorna utvecklades. Olika strategier
för olika utvecklingslinjer bör utarbetas. En strategi för hur en generell
arbetstidsförkortning kan genomföras kan ställas mot olika strategier för hur
frivilliga och företagsvisa arbetstidsförkortningar kan underlättas. Genom
att på detta sätt öka ambitionsnivån i utredningsarbetet skapas ett intressant
underlag för ställningstagande inför framtiden.

Mot. 1987/88

Lagen om anställningsskydd har varit utsatt för en hel del kritik under de A250
drygt 10 år den funnits. Bl. a. tyder erfarenheterna på att nytillträdande,
främst ungdomar, har allt svårare att få fäste på arbetsmarknaden. Vidare är
uppenbart att möjligheterna till provanställning är otillräckliga. Många
ändringar och tillägg har gjorts och lagen har föranlett många domar i
Arbetsdomstolen. Det var en komplicerad lag redan från början, vilket har
medfört olika tolkningar och svårigheter vid tillämpningen. Ändringar och
tilläggsdelar har ökat komplexiteten och därmed svårigheterna för de parter
som har att tillämpa lagen. Självklart är det önskvärt med en lagfäst
anställningstrygghet. Men erfarenheterna visar att nuvarande lag om anställningstrygghet
behöver ses över och utvecklas för att bättre svara mot de
behov och problem som finns på arbetsmarknaden. LAS behöver därför bli
föremål för en genomgripande översyn. Det antal år som lagen gällt och de
förändringar som skett på arbetsmarknaden är också skäl för detta.

Hemställan

Med anledning av ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om förbättrad kartläggning av hur ”flaskhalsar” i
utbildningssystemet påverkar löneglidning och samhällsekonomin i
stort,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att ge AMS ökade möjligheter att själv omdisponera
medel mellan olika anslag,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett praktik- och
lärlingssystem som ger alla ungdomar under 25 år möjlighet till en
sådan plats i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. att riksdagen i avvaktan på förslag om ett praktik- och lärlingssystem
hos regeringen begär förslag om att utöka ungdomslagen till att
gälla heltid, dvs. 8 tim./dag,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om att platser inom ungdomslagen skall inrättas i
större utsträckning i näringslivet samt inom hushållssektorn och i
jordbruket,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till avskaffande av
ATP-avgiften för ungdom under 25 år,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om studier kring olika strategier för hur arbetstidsförkortningar
i olika former kan genomföras,

8. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om
anställningsskydd, LAS, i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 26 januari 1988
Alf Svensson (c)

17

gotab Stockholm 1988 14532