om arbetsgivares avdragsrätt för pensionskostnader Mot.
Motion 1987/88:Sk471 av Stig Gustafsson m. fl. (s)
Motion till riksdagen
1987/88 :Sk471
av Stig Gustafsson m. fl. (s)
om arbetsgivares avdragsrätt för pensionskostnader Mot.
1987/88
Sk471-473
En mycket viktig del av det sociala skyddet utgör den kollektivavtalsgrundade
försäkringen. Detta förhållande har även uppmärksammats av försäkringsrättskommittén
som i ett delbetänkande (SOU 1986:56) föreslår att
kollektivavtalsgrundad försäkring skall få en rättslig reglering.
De fackliga organisationernas målsättning med de avtalsbundna försäkringarna
är att tillförsäkra alla löntagare ett gott försäkringsskydd. Under
senare tid har uppmärksammats att företag i ökande grad väljer att teckna
individuella tjänstepensionsförsäkringar i stället för kollektivavtalsbundna
pensionsförsäkringar.
Om, vilken kan befaras, överströmningen fortsätter och därtill ökar,
kommer inom överskådlig framtid såväl de enskilda löntagarna som deras
organisationer att förlora överblicken över både enskilda och kollektiva
pensionsvillkor. I det perspektivet blir det svårt att upprätthålla målsättningen
att garantera all löntagare ett gott försäkringsskydd. En ökad individualisering
av försäkringsskyddet leder oundvikligen till ökade skillnader mellan
olika löntagare.
Det påtalade problemet har sin grund i konstruktionen av arbetsgivarnas
avdragsrätt för pensionskostnader. Detta belystes i betänkandet ”Tjänstepension,
tryggande och beskattning” (SOU 1985:63).
Huvudregeln och alternativregeln i kommunalskattelagen
I kommunalskattelagens 29 § anvisningspunkt 2.e regleras arbetsgivares
avdragsrätt för pensionskostnader. För det följande resonemanget noteras
att bestämmelserna reglerar två huvudgrunder för arbetsgivarens avdragsrätt:
□ Huvudregeln, enligt vilken arbetsgivaren yrkar avdrag för kostnader för
att trygga pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan, vanligen ITPplanen.
□ Alternativregeln, enligt vilken arbetsgivaren kan yrka avdrag för pensionsförsäkringspremier
upp till viss lönerelaterad gräns om den anställde
inte omfattas av allmän pensionsplan.
Alternativregeln konstruerades i samband med de nya skattebestämmelserna
1976 och har sedermera reviderats vad avser avdragsgränsen som nu är
□ 35 % av lönen upp till 20 basbelopp och
□ 25 % av lönedel mellan 20 och 30 basbelopp.
1 Riksdagen 1987188.3 sami. NrSk471^t73
Avdragsgränserna avser att schablonmässigt spegla det avdragsutrymme som
kan erfordras för att genom individuell pensionsförsäkring skapa ett
försäkringsskydd motsvarande ITP-nivå. Man kan hävda att gränserna är
generöst tilltagna, eftersom en väsentlig aspekt vid deras tillkomst var att
möjliggöra för arbetsgivare eller framför allt egna företagare att även relativt
sent i yrkeslivet börja bygga upp ett adekvat pensionsskydd. ITP-premien
växer normalt med stigande ålder, även i förhållande till lönen, allteftersom
premiebetalningstiden för försäkring av nya lönehöjningar blir kortare och
kortare. En ITP-premie är därför i unga år väsentligt mycket lägre än
alternativregelns avdragsgräns och det är endast i undantagsfall som
ITP-premien överstiger alternativregelns gräns för premieavdrag.
Kommunalskattelagens regler om avdragsrätt hindrar inte en arbetsgivare
från att teckna försäkringar som inte medför avdragsrätt, men det är ytterst
ovanligt att arbetsgivare går in i pensionsarrangemang som inte medför
avdragsrätt för pensionskostnaden.
Huvudregeln och alternativregeln ger från varandra uteslutande avdragsgrunder.
Om en anställd omfattas av ITP-försäkring, kan man inte teckna
ytterligare tjänstepensionsförsäkring med avdragsrätt för premien.
Detta i sin tur leder till att många tjänstemän och deras arbetsgivare
ansöker om undantag från den kollektivavtalsenliga skyldigheten att teckna
ITP-försäkring för att i stället teckna en individuell tjänstepensionsförsäkring
som genom att hela avdragsutrymmet kan utnyttjas ger möjlighet till den
extra komplettering av försäkringsskyddet som i det enskilda fallet bedöms
som önskvärd.
Utgångspunkten bör vara att i alla åldersgrupper skall avdragsmöjligheten
för kollektiva försäkringar ej vara lägre än för individuella försäkringar.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av kommunalskattelagen.
Stockholm den 26 januari 1988
Stig Gustafsson (s)
Jarl Lander (s) Roland Brännström (s)
Kaj Larsson (s) Sören Lekberg (s)
Mot. 1987/88
Sk471
2
