om arbetsgivaravgifter för idrottsmän

Motion 1987/88:Sf289 av Ingbritt Irhammar och Anna Wohlin-Andersson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Sf 289

av Ingbritt Irhammar och Anna Wohlin-Andersson
(c)

om arbetsgivaravgifter för idrottsmän

Idrottsrörelsens viktiga funktion som folkrörelse är välkänd och uppskattad.
Särskilt stor betydelse har den i sin roll som fostrare av barn och ungdom.
Det är välkänt att de flesta idrottsföreningar arbetar under små omständigheter
och tvingas till att anordna lotterier, bingo, basarer m. m. för att få sin
ekonomi att gå ihop. Det har därför blivit ett stort hot mot många idrottsföreningars
existens att de tvingas betala arbetsgivaravgifter för de idrottsmän
som uppbär ersättning från dem, eftersom nya inkomster inte kan förväntas
i den utsträckning som motsvarar utgiftsökningen.

Problemet har blivit så stort att vitala delar av verksamheten, exempelvis
träningsläger, resor, turneringar och andra rörliga kostnader som spelar en
stor roll för ungdomar hotar att bli strukna ur programmet. Det är också en
ny olägenhet för föreningarna att de i praktiken blir förvandlade till arbetsgivare
med allt vad det innebär av risk för processer m. m. Rekryteringen av
förtroendepersoner - för åtminstone mindre klubbar - lär inte underlättas
av denna nya och komplicerade uppgift. Det skulle underlätta för många idrottsföreningars
möjligheter att bedriva fortsatt värdefull bredd- och ungdomsidrott
om idrottsföreningarna befriades från att erlägga arbetsgivaravgifter
för ersättningar som understiger två basbelopp.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen begär att regeringen låter göra en snabb översyn av
idrottsföreningarnas arbetsgivaransvar med syfte att medge rätt för
dessa att undantas från arbetsgivaravgifter för de aktiva idrottsmän
som uppbär ersättning, understigande två basbelopp.

Stockholm den 25 januari 1988

Ingbritt Irhammar (c)

Anna Wohlin-Andersson (c)