om användningen av stråförkortningsmedel inom lantbruket

Motion 1987/88:Jo279 av Anders G Högmark (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo279

av Anders G Högmark (m)

om användningen av stråförkortningsmedel inom
lantbruket

Den s. k. intensitetsutredningen (Ds Jo 1987:3) föreslår att förbudet mot
användning av stråförkortningsmedel skall kvarstå för användning i spannmålsodlingen
med undantag för råg. Vad gäller rågodlingen föreslår utredningen
att stråförkortningsmedel bör få användas under en övergångsperiod
på cirka fem år.

Förbudet infördes fr. o. m. den 1 maj 1987, just under den tid då lantbrukarna
normalt stod inför årets användning. Effekterna av förbudet förstärktes
genom en ovanligt regnrik och svår växtodlingssäsong 1987. Resultatet
för rågodlingen blev förödande. Mycket litet av den svenskodlade
rågen blev kvarnduglig då den förstörts före skörd genom kraftig liggrödsbildning
med åtföljande mycket låg kvalitet. Även övrig spannmål drabbades.

På goda grunder kan man ifrågasätta hur väl underbyggt detta förbud är.
Med den kunskap och det faktamaterial vi i dag besitter, finns enligt min
mening icke tillräckliga skäl att låta förbudet gälla de närmaste åren om ej
helt nya vetenskapliga fakta skulle kunna anförs för ett sådant vidare
förbud.

Hösten 1987 genomförde lantbrukare från Mellansverige två spontana
bojkottsaktioner mot import av råg, som efter analys visade sig vara behandlad
med stråförkortningsmedel. Anledningen till aktionen var jordbrukarnas
upprördhet över att beslutet om förbud mot stråförkortningsmedel
innebar konkurrens mot importvara på ojämna villkor.

Enstaka jordbrukare i mitt eget hemlän, Kronobergs län, framträdde
öppet och kunde på platsen visa rågodling under 1987 med och utan stråförkortningsmedel.
Händelsen gav starkt genomslag i massmedia. Vederbörande
kom att kallas till polisförhör för misstanke om att ha brutit mot
förbudet att använda aktuella stråförkortningsmedel.

Det är mycket angeläget att de ekonomiska konsekvenserna av ett förbud
mot stråförkortningsmedel utvärderas. Effekterna blir olika för 1987 och
efterföljande år, beroende på olika förutsättningar för jordbrukarna vid
planeringen av växtodlingen. Då förbudet infördes med kort varsel i april
1987 innebar det att jordbrukarna hade begränsade möjligheter till anpassning
av gödselgivor etc.

Ett förbud mot stråförkortningsmedel får olika ekonomiska konsekvenser
för olika spannmålsslag. För att rågodlingen skall kunna behållas i
landet krävs mycket kraftiga höjningar av rågpriset. En återgång till äldre,
lägre avkastande rågsorter blir i ett sådant fall nödvändig.

Det finns av flera skäl all anledning att slå vakt om och på skilda sätt
stimulera odlingen av råg inom landet. Tillgång på högklassig inhemsk
brödsäd är ett sådant. Vidare är behovet av ökade höstsådda grödor oomtvistat.
Genom kraftigt ökad odling av exempelvis höstråg på lämpliga
jordar kan också kväveläckaget minskas - nog så angeläget.

På sikt är det självfallet önskvärt att genom fortsatt växtförädlingsteknik
få fram sorter som kan minimera eller helt onödiggöra bruket av stråförkortningspreparat.
I avvaktan på detta och att vetenskapligt underbyggda
fakta skulle ge oss kunskap om faktiska problem och faror med att utnyttja
stråförkortningsmedel, bör förbudet hävas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nu gällande restriktioner för användningen av
stråförkortningsmedel inom lantbruket.

Stockholm den 26 januari 1988
Anders G Högmark (m)

Mot. 1987/88
Jo279

8