om användningen av oblekt papper

Motion 1987/88:Jo771 av Ingela Mårtensson och Margitta Edgren (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo771

av Ingela Mårtensson och Margitta Edgren (fp)
om användningen av oblekt papper

Under 1987 förbrukades sammanlagt över 280 ton papper i riksdagen, varav
210 ton för allehanda riksdagstryck och 72,5 ton för övrig pappersanvändning
inom huset. Då ingår inte alla de tryckta material som kommer utifrån. 260
ton gick i papperskorgen. Den absolut största delen av detta pappersflöde
kan med all sannolikhet antas vara klorblekt. T. o. m. de bruna kuverten
tillverkas av blekt papper som sedan färgas.

Då vi i dag känner till vissa av klorblekningens effekter på miljön bör man
allvarligt ifrågasätta användningen av blekt papper. Utsläppen från den
kemiska massatillverkningen och blekningsprocesserna är många och allvarliga.
Trots att utsläppen av svaveloxid halverats sedan 1980 svarar ändå
massa- och pappersindustrin för 40 % av Sveriges totala svavelutsläpp.

Klorblekningsprocessen är det klart mest miljöförstörande steget i papperstillverkningen.
Kloret bildar ett otal organiska klorföreningar när det
reagerar med det organiska materialet i veden. Dessa är för naturen
främmande och svårnedbrytbara, vilket innebär att de anrikas i organismer
och där får giftverkan. Bland de föreningar man i dag identifierat finner man
klorfenoler, PCB-liknande ämnen, dioxiner (som är de i dag mest kända
ämnena), m. m. Då man ännu bara känner till en bråkdel av alla de
klorföreningar som årligen släpps ut i samband med utsläppen från blekerierna
borde man vara mer sparsam i kloranvändningen, speciellt då man
redan ser allvarliga effekter på djurlivet kring blekerierna.

Alternativ till kemisk massaproduktion och klorblekning finns i viss
utsträckning och är under ständig utveckling. Den mekaniska massaproduktionen
används i dag främst till tidningspapper, mjukpapper och blöjor, men
skulle kunna få ett bredare användningsområde. Argumenten mot denna
massatyp har bl. a. varit att produktionen är energikrävande och den ger ett
svagare papper. Energiåtgången kan måhända vara hög, men i gengäld ger
den dubbelt så mycket papper per vedenhet jämfört med den kemiska
massatillverkningen, vilket totalt sett gör att denna massatillverkning är
energisnålare än den kemiska. Dessutom åtgår stora mängder energi vid
förbränning av den kemiska massaprocessens biprodukter. Att papperet inte
är lika starkt som det kemiskt tillverkade torde i flertalet fall inte ha så stor
betydelse, då merparten ändå inom kort tid hamnar i papperskorgen.

Som alternativ till klorblekning finns i dag blekning med syrgas och
vätesuperoxid. Möjligheten att bestryka papperet med lera eller krita finns

också. Men huvudproblemet är kanske inte att nödvändigtvis hitta nya och
skonsammare metoder att framställa kritvitt papper, utan att försöka sprida
insikten om att vi kanske inte alltid behöver kritvitt papper.

Riksdagen behandlade frågan om miljövänligt papper i offentlig förvaltning
i november 1986 och gjorde därvid ett uttalande om att miljövänligt
papper skall prioriteras i statsförvaltningen. Det har emellertid inte kommit
till praktisk användning vare sig i riksdagen eller regeringskansliet.

Det är viktigt att riksdagen och regeringen aktivt bidrar till att minska
miljöförstöringen och genom det egna handlandet tar konsekvenserna av ett
sådant synsätt. Som storkonsumenter av papper har vi en unik möjlighet att
påverka och påskynda utvecklingen av en mer miljövänlig massa- och
pappersproduktion.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

[att riksdagen beslutar att använda oblekt papper i största möjliga
utsträckning,1]

att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
oblekt papper.

Stockholm den 25 januari 1988

Ingela Mårtensson (fp) Margitta Edgren (fp)

Mot. 1987/88
Jo771

1 1987/88 :K308

12