om användningen av heltäckningsmattor i vissa lokaler
Motion 1977/78:292 av John Johnsson m. fl.
13
Motion
1977/78:292
av John Johnsson m. fl.
om användningen av heltäckningsmattor i vissa lokaler
Heltäckande mattor, av textil eller konstfiber, har på några år genom
modeinriktningen kommit att dominera golvmaterialmarknaden. Estetiska
värden, värmebehaglighet, ljuddämpande förmåga, halkfrihet m. m. har gjort
dem allt vanligare i affarer, hotell, kontor, förskolor, skolor inom det allmänn
undervisningsväsendet och bostäder.
Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut
(Spri) redovisade i december 1974 i publikationen Heltäckande textilmattor i
vårdbyggnader (nr 5.20 i serien Spri råd) resultatet av visst utredningsarbete
om heltäckande textilmattor jämte vissa rekommendationer. Det påpekas att
mattor av syntetiska material i och för sig inte besvärar överkänsliga personer.
Den smuts som samlas i mattorna är emellertid svår att få bort, vilket leder till
att en smutsackumulering sker i mattorna. Genom denna smutsackumulering
kommer heltäckningsmattorna efter en tids användning att innehålla
mängder av damm, djurhår, mögel och frömjöl. Partiklarna virvlas upp vid
rörelse i rummet, och luftens halt av damm m. m. i en lokal med
heltäckningsmatta blir högre än om en slät golvbeläggning används.
Heltäckningsmattorna kommer därigenom att innebära risker för överkänsliga
personer.
Av dagens skolbarn lider 10-15 % av allergier av olika slag. En stor del av
dessa barn har under sin uppväxt förvärvat överkänslighet för bl. a. damm,
djurepitel, mögelsporer och frömjöl. Fortsatt och upprepad kontakt med
sådana ämnen ger symtom på t. ex. astma samt allergiska ögon- och
näs besvär.
Mot bakgrund av vad som anförs ovan om den smutsackumulerande
egenskapen hos heltäckningsmattorna är de olämpliga i förskolor, särskolor,
skolor inom det allmänna undervisningsväsendet och i sjukvårdsinrättningar.
Detsamma gäller naturligtvis beträffande andra lokaler, särskilt i
sådana fall där nedsmutsningsrisken är betydande.
Allergikerna och deras anhöriga kan iaktta läkarnas saneringsföreskrifter i
sina hem men utsätts i samhällsmiljön för stora risker för att allergin
utvecklas. För att underlätta situationen för allergikerna bör man sträva efter
att inrätta de lokaler där de har att vistas på ett allergivänligt sätt. Av stor
betydelse skulle härvid vara att man undviker att använda heltäckningsmattor
i offentliga lokaler.
Förslag om införande av förbud i byggnadsstadgan (1959:612) mot
inläggning av heltäckningsmattor har avvisats av riksdagen på förslag av
civilutskottet (CU 1976/77:26). Utskottet framhöll att handikappanpass
Mot. 1977/78:292
14
ningen löpande fick prövas och prioriteras efter angelägenhetsgrad och att
utskottet mot bakgrund av visst pågående utredningsarbete inte var berett
tillstyrka ändringar i byggnadsstadgan. Det kan dock ifrågasättas vad slags
utredningsarbete som åsyftas, då det är klart dokumenterat att heltäckande
mattor är skadliga för en stor del av människorna.
Problemen med heltäckningsmattor för allergikerna och för dem som har
anlag för allergi är dock så besvärande att det är angeläget att åtgärder på
området vidtas utan dröjsmål. Det är en brist i gällande bestämmelser att barn
och andra inte skyddas mot de risker som heltäckningsmattor innebär. Det
förhållandet att närmare 15 av 100 skolbarn tvingas att uppehålla sig i lokaler
som kan vara olämpliga för dem är skrämmande och fordrar åtgärder. Det får
inte vara säljares, kommunalmäns eller andras modenycker som avgör
hälsostandarden på våra inrättningar.
Samhället har skapat organ - skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och
arbetarskyddsverket - som har ansvaret för människors skydd mot ohälsa
och risker av olika slag på utbildnings- och vårdområdena och inom
arbetslivet. Dessa organ bör ges i uppdrag att utfärda anvisningar om att
heltäckningsmattor inte får inläggas eller användas i lokaler, där verksamhet
bedrivs som står under nämnda myndigheters och verks tillsyn och där
sådana mattor kan vålla besvär för känsliga personer som genom författningar,
arbete eller eljest är tvingade att vistas i nämnda lokaler.
Med hänvisning till det anförda hemställs1
att riksdagen hos regeringen hemställer att socialstyrelsen och
arbetarskyddsverket ges i uppdrag att utfärda anvisningar i
enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 13 januari 1978
JOHN JOHNSSON (s)
HANS JÖNSSON (s)
ERIK V. JOHANSSON (s)
i Simrishamn
BÖRJE NILSSON (s)
ERIC JÖNSSON (s)
1 (Se även motion 1977/78:354).
