om användning av stråförkortningsmedel inom jordbruket

Motion 1987/88:Jo236 av Ingvar Eriksson och Sven Munke (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Jo236

av Ingvar Eriksson och Sven Munke (m)

om användning av stråförkortningsmedel inom
jordbruket

Den s. k. Intensitetsutredningen (DsJo 1987:3) föreslår att förbudet mot
användning av stråförkortningsmedel skall kvarstå för användning i spannmålsodlingen
med undantag för råg. Vad gäller rågodlingen föreslår utredningen
att stråförkortningsmedel bör få användas under en övergångsperiod
på cirka fem år.

Förbudet infördes fr. o. m. den 1 maj 1987 just under den tid då lantbrukarna
normalt stod inför årets användning. Effekterna av förbudet förstärktes
genom en ovanligt regnrik och svår växtodlingssäsong 1987. Resultatet
för rågodlingen blev förödande. Mycket litet av den svenskodlade
rågen blev kvarnduglig då den förstörts före skörd genom kraftig liggrödsbildning
med åtföljande mycket låg kvalitet. Även övrig spannmål drabbades.

Vi ifrågasätter förbudet mot stråförkortningsmedel då det är synnerligen
dåligt underbyggt. Utredningen styrker ej heller att förbudet är motiverat
vare sig med tanke på hälsorisker eller effekter på spannmålsöverskottet.

Det finns alltså för närvarande inga bärande skäl att förlänga det under
1987 gällande förbudet. Om man av andra skäl vill förbjuda stråförkortningsmedel
är det enligt vår mening inte trovärdigt gentemot konsumenterna
att behandla spannmålsslagen olika. Som en konsekvens av ett förbud
måste följa att även import av spannmål som behandlats med stråförkortningsmedel
förbjuds. Erfarenheten visar dock hur svårt detta är.

Hösten 1987 genomförde lantbrukare från Mellansverige två spontana
bojkottaktioner mot import av råg, som efter analys visade sig vara behandlad
med stråförkortningsmedel. Anledningen till aktionen var jordbrukarnas
upprördhet över att beslutet om förbud mot stråförkortningsmedel
innebar konkurrens mot importvara på ojämna villkor.

Vi anser det vara mycket angeläget att de ekonomiska konsekvenserna av
ett förbud mot stråförkortningsmedel utvärderas. Effekterna blir olika för
1987 och efterföljande år, beroende på olika förutsättningar för jordbrukarna
vid planeringen av växtodlingen. Då förbudet infördes med kort varsel i
april 1987 innebar det att jordbrukarna hade begränsade möjligheter till
anpassning av gödselgivor etc.

Ett förbud mot stråförkortningsmedel får olika ekonomiska konsekvenser
för olika spannmålsslag. För att rågodlingen skall kunna behållas i
landet krävs mycket kraftiga höjningar av rågpriset. En återgång till äldre,
lägre avkastande rågsorter blir i ett sådant fall nödvändig.

Även för odling av vårvete i Mellansverige har stråförkortningsmedel för
närvarande en stor betydelse. Utan tillgång till stråförkortningsmedel torde

1* Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Jo235-240

vårvetesorten Kadett få bytas mot andra sorter med lägre skörd och lägre
proteinhalt (även mindre resistens mot mjöldagg) vilket innebär att användningen
av svampbekämpningsmedel vid fortsatt förbud kommer att
öka.

För höstveteodlingen blir konsekvenserna också kännbara inte minst för
odlingssäkerhet och kvalitet.

Av hittills genomförda försök framgår att man genom anpassad N-giva
plus stråförkortningsmedel har kunnat förbättra de utslagsgivande kvalitetsparametrarna
i positiv riktning. Inverkan på kärnskördens storlek har emellertid
varit måttlig.

Stråstyrkan har ökat, vilket resulterar i mindre liggsäd (stråstyrkan förbättras
från 60 % till 75 %) och falltalet från 156 till 170. Skördekostnaderna
har sänkts och skörden har blivit säkrare med hänsyn till kvaliteten.

Såvitt känt är kan inte några nyare sorter som förenar högt falltal med
god stråstyrka förväntas bli tillgängliga för praktisk odling inom nära överskådlig
framtid. Problemet att i svensk rågodling uppnå erforderlig brödsädeskvalitet
kan för närvarande inte lösas genom annat sortval.

Behandling med stråstärkande medel vid oförändrad N-giva har endast
påverkat kärnskördens storlek marginellt. Vid behandling med stråstärkande
medel + förhöjd N-giva (30-40 kg) kan skördehöjningen i genomsnitt
beräknas till ca 6 %. Positiv inverkan på odlingssäkerheten och betalningsgrundande
kvalitetsparametrar har erhållits i båda fallen.

Behandling med stråstärkande medel utförs primärt i syfte att öka odlingssäkerheten
och följs inte automatiskt av förhöjd N-giva. Liggsäd upptar
och bortför mindre kväve än en stående gröda. Vidare försenas skörden
vilket minskar möjligheterna att höstså. Detta har sannolikt betydelse för
kväveläckagen som anses minska då fälten besås på hösten.

Om man likväl ponerar att man genom förhöjd N-giva skulle uppnå en
skördehöjning om 400 kg/ha på hela den med stråstärkande medel behandlade
arealen, dvs. på 210 000 ha, så skulle detta motsvara 84 000 ton
spannmål dvs. ca 1,5 % av den totala svenska spannmålsskörden. Av det
samlade överskottet på 1,3 miljoner ton utgör 84 000 ton ca 6,5 %.

Den totala skörden från de 210 000 ha som behandlas uppgår (beräknat
efter en genomsnittsskörd av 5 000 kg per ha) emellertid till hela 1 050 000
ton, företrädesvis brödsäd. En försämring av kvaliteten på svenskt brödspannmål
kan resultera i ökad import. Som följd får vi problem med en
ökad export av den svenskodlade spannmålen och då till ännu lägre priser
än i dag. Vete med under 11 % proteinhalt kan i dag endast med svårighet
exporteras. 48 % av aktuella försök ger proteinhalten under 11 % vid givan
80 kg/ha. En överdriven sänkning av gödslingen kan vålla stora problem för
spannmålshandeln och förvärra spannmålsöverskottet.

De stråstärkande medlens inverkan på avkastningen sammanhänger med
sortmaterialet. Rekommendationer och användning har fortlöpande anpassats
till sortsmaterialets utveckling. I råg synes inga sorter föreligga som
har tillräcklig stråstyrka med hänsyn till odlingssäkerheten.

Vi anser det dock angeläget att forskning på området intensifieras i syfte
att få fram nya sorter och ny odlingsteknik som på sikt kan minimera eller
onödiggöra behovet av stråförkortningsmedel.

Mot. 1987/88
Jo236

4

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
tionen anförts om användning av stråförkortningsmedel.

Stockholm den 26 januari 1988

Ingvar Eriksson (m) Sven Munke (m)

Mot. 1987/88
Jo236

5