om ändring i rättegångsbalkens regler om åtal mot ämbetsmän (Motion 1977/78:989 av Rolf Hagel och Alf Lövenborg)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1977/78:989

av Rolf Hagel och Alf Lövenborg

om ändring i rättegångsbalkens regler om åtal mot ämbetsmän

När riksdagen den 2 maj 1974 utan föregående diskussion och enhälligt
beslöt om ändring i rättegångsbalken (RB) i enlighet med propositionen
1974:35, anade de flesta ledamöterna knappast att lagen 1974:573 upphävde
likheten inför lagen. En grundläggande rättighet och rättssäkerhetsgaranti nämligen
målsägandetalan mot gärningsmän med höga ämbeten - hade
avskaffats.

Flertalet torde godtroget ha fallit offer för regeringens osanna försäkringar
att lagen endast vore ”en ändring av närmast redaktionell natur”. En närmare
undersökning och en rad rättsfall har däremot visat att ändringslagen i stället
är en fullmakts- eller undantagslag. Den utgör den formella grunden för ett
laglöst ämbetsmannavälde.

Riksåklagaren - och uteslutande han - har genom lagen tilldelats
oinskränkta fullmakter att antingen åtala brottsliga ämbetsmän eller
godkänna brottslig verksamhet såsom myndighetsutövning. Han blev
sålunda ensamdomare för dessa ca 5 000 privilegierade medborgare i statliga
nyckelpositioner.

När riksåklagaren anser brott mot enskilda som politiskt lämpligt,
ursäktligt eller rent av önskvärt, är den enskilde medborgaren ett fredlöst byte
för brottsligor som förfogar över statliga maktmedel och som begagnar
ämbeten såsom sina operationsbaser. Medborgarna får inte längre söka skydd
hos domstolar. Lagen har ett uppenbart fascistiskt grunddrag.

I samband med skatteaffären kring SAS-korten framkom att endast RÅ får
inleda eller underlåta förundersökning mot ledamöter i frälset, som är
misstänkta för tagande av mutor. Det tog honom påfallande lång tid, tills RÅ
Holger Romander övergav sitt överseende.

Införandet av yrkesförbudet mot progressiva vetenskapsmän i Sverige
möjliggjordes av undantagslagen 1974:573. Utan den hade rättsövergreppen
mot oliktänkande varit dömda att misslyckas: det visade sig att RÅ skyddat
de ämbetsmän som, i syfte att förfölja oppositionella, tillämpat lagbrott. Den
som drabbas av ett yrkesförbud genom brottsliga ämbetsmäns komplott får
tack vare undantagslagen inte längre söka domstolars skydd mot sina
gärningsmän (jfr det rikligt dokumenterade precedensfallet Helmers i
konstitutionsutskottets handlingar).

Medborgarna är numera skyddslösa mot allehanda övergrepp och brott,
såsom misshandel, förtal, urkundsförfalskning osv., när brotten begåtts av
höga ämbetsmän och när brotten kan ges skenet av myndighetsåtgärder.
Ännu har inte alla ämbetsmän upptäckt sina privilegier för en laglös

Mot. 1977/78:989

maktutövning; ännu har RÅ inte utnyttjat sina diktatoriska fullmakter till
fullo (bortsett från delaktigheten vid tillkomsten av yrkesförbud). Men med
krisen skärps också klasskampen. Då kan RÅ frestas att rikta denna klasslags
omfattande möjligheter i förtryckande syfte mot strejkande och protesterande
arbetare.

Den svenska arbetarrörelsen har inte glömt Ådalen 1931.

Därför kräver vi ett återinförande av likheten inför lagen i form av en
ändring i rättegångsbalken i enlighet med vårt lagförslag:

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

7 kap.

4§

Allmän åklagare vid underrätt och hovrätt är statsåklagare eller distriktsåklagare.

Riksåklagaren är dock allmän åklagare
vid underrätt och hovrätt i mål om
ansvar eller enskilt anspråk på grund
av brott som i utövningen av tjänsten
eller uppdraget har begåtts av

1. den som innehar eller uppehåller
sådan ordinarie domartjänst eller
tjänst som byråchef eller därmed

jämställd eller högre tjänst vid statlig Stycket utgår.
myndighet eller annan tjänst som
omfattas av 15 kap. 4 § lagen
(1976:600) om ojfentlig anställning:

2. ledamot av domstol eller central
statlig förvaltningsmyndighet, som ej
är anställd hos staten; eller

3. krigsman, som bestrider regementschefs
eller därmed likställd eller
högre tjänst.

Allmän åklagare vid högsta domstolen är riksåklagaren.

Har talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, må
åklagartalan där, efter riksåklagarens förordnande, föras av lägre åklagare.

Närmare bestämmelser om fördelningen av uppgifterna mellan åklagarna
meddelas i de för dem gällande instruktionerna.

20 kap.

10 §

Vad i 8 och 9 §§ stadgats om rätt för
målsäganden att väcka åtal eller över

Mot. 1977/78:989

Nuvarande lydelse Motionärernas förslag

taga eller i högre rätt fullfölja väckt

åtal gäller icke ifråga om brott, som Paragrafen utgår.

avses i 3 kap. 3 § och 7 kap. 4 § andra

stycket.

22 kap.

8§

Talan om enskilt anspråk på grund
av brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7
kap. 4 § andra stycket, må ej väckas av
målsäganden, med mindre åtal för
brottet äger rum eller talan biträdes av
någon som är behörig att besluta
sådant åtal.

Måisägandens talan om enskilt
anspråk på grund av brott, som avses i
3 kap. 3 §, må ej väckas, med mindre
åtal för brottet äger rum. Talan får
biträdas, övertagas eller i högre rätt
fullföljas av behörig åklagare.

23 kap.
22 §

2 § första eller andra stycket. Ej heller
är förundersökning erforderlig i mål
om brott, som avses i 3 kap. 3 § och 7
kap. 4 § andra stycket, med mindre
anledning förekommer till ådömande
av annan påföljd än böter.

Vill åklagaren utvidga väckt åtal, må det ske, utan att förundersökning
enligt detta kapitel ägt rum.

Vi hemställer °

att riksdagen beslutar att av regeringen begära i motionen föreslagna
lagändringar.

Förundersökning enligt detta
kapitel är, om tillräckliga skäl för åtal
ändock föreligga, ej erforderlig beträffande
brott, för vilket icke svårare
påföljd än böter är stadgad, eller
beträffande brott, som avses i 45 kap.
2 § första eller andra stycket. Förundersökning
skall alltid äga rum i mål
om brott, som berör enskildas intressen
och brott som avses i 3 kap. 3 §.

Stockholm i januari 1978

ROLF HAGEL (apk)

ALF LÖVENBORG (apk)

GOTAB 5179] Stockholm 1978

om ändring i rättegångsbalkens regler om åtal mot ämbetsmän

Övrigt om motionen

Intressenter