om ändring i medbestämmandelagen m. m.
Motion 1976/77:544 av herr Palme m. fl.
Mot. 1976/77
544-547
Motion
1976/77: 544
av herr Palme m. fl.
om ändring i medbestämmandelagen m. m.
1 Inledning
Under 1970-talet har ett intensivt reformarbete pågått på arbetslivets område.
Nya lagar har stiftats i syfte att stärka löntagarnas ställning och öka
tryggheten i arbetslivet. Reformerna har tillkommit genom ett samspel mellan
de fackliga organisationerna och den förutvarande, socialdemokratiska
regeringen. Kraven har förts fram av löntagarna genom deras organisationer.
De reformer som genomförts markerar inte slutpunkten i strävandena
att demokratisera arbetslivet. Flera frågor kvarstår ännu olösta. De arbetsrättsliga
reformerna följs upp genom den nya arbetsrättskommittén. Genom
förhandlingar med arbetsgivarna söker de fackliga organisationerna nu med
medbestämmandelagen som grund att få till stånd avtal, som ger de anställda
ett längre gående inflytande än vad som ryms i lagens regler om förhandling
och information. /\ ‘
Förslaget till lag om medbestämmande har varit föremål för en intensiv
debatt och ett myckel omfattande förberedelsearbete. Det synsätt som kom
till uttryck i propositionen var väl förankrat bland dem som är direkt berörda
av lagstiftningen.
Det beslut som riksdagen fattade innebar på viktiga punkter begränsningar
1 de rättigheter som den socialdemokratiska regeringen genom lagförslaget
hade velat tillförsäkra löntagarna. Den dåvarande borgerliga oppositionen
företrädde därvid arbetsgivarnas intressen och lyckades att med bl. a. lottens
hjälp skapa majoritet för dessa ståndpunkter.
Från löntagarorganisationernas sida har man begärt att medbestämmandelagen
skall återställas i det skick som den förelåg före riksdagsbehandlingen
för att undanröja de nackdelar som riksdagens beslut om ändringar medförde.
Vi delar de fackliga organisationernas bedömning och kräver att medbestämmandelagen
ändras.
Vidare tar vi i motionen upp frågor om finansieringen av information
och utbildning samt krav på förhandling vid förvärv av aktier m. m.
2 Ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet
2.1 Medbestämmandelagen och associationsrätten
I Sverige har vi valt att i huvudsak låta företagsdemokratin växa fram
genom avtal mellan arbetsmarknadens parter, vid behov med stöd av viss
grundläggande lagstiftning. Fr. o. m. årsskiftet utgör lagen om medbestäm
1 Riksdagen 1976/77. 3sami Nr544-547
Mot. 1976/77:544
2
mande i arbetslivet (MBL) basen för det fortsatta demokratiseringsarbetet.
I ett senare skede måste aktiebolagslagen och andra associationsrättsliga
lagar göras om från grunden, men med den svenska uppläggningen blir
detta slutstenen i reformarbetet.
Förhållandet mellan MBL och den associationsrättsliga lagstiftningen berörs
i 3 5 MBL, som föreskriver att MBL får vika vid konflikt med annan
lag. Med utgångspunkt i denna bestämmelse haren diskussion uppkommit
hur långt parterna kan gå vid slutande av avtal enligt 32 >: MBL om arbetsledning,
personalpolitik och företagsledning utan att kollidera med t. ex.
bestämmelserna i aktiebolagslagen om förvaltningen av bolag.
I lagrådets yttrande över förslaget till MBL hävdade lagrådet att styrelsen
eller verkställande direktören i ett aktiebolag i princip inte får avhända sig
sina beslutsbefogenheter. Departementschefen uttalade i propositionen att
han inte såg aktiebolagslagen som något hinder av betydelse för medbestämmandeavtal.
Han räknade med att avtal i princip skulle kunna träffas
om medbestämmanderätt i beslut som det enligt aktiebolagslagen tillkommer
styrelsen och den verkställande direktören att fatta. Den reservationen
gjordes dock att beslutdelegation inte ansågs kunna ske i sådan utsträckning
att styrelsen för ett bolag i realiteten måste anses ha frånträtt sin ställning
som sådan.
Den borgerliga majoriteten i inrikesutskottet ställde sig inte bakom departementschefens
tolkning, och därför fick vi inte det auktoritativa riksdagsuttalande
som hade varit erforderligt. I stället konstaterade utskottet
att de olika uppfattningar som lagrådet och departementschefen redovisat
med nödvändighet medför osäkerhet om rättsläget. Osäkerheten borde enligt
utskottet snarast undanröjas "då det eljest kan utgöra ett hinder att få till
stånd kollektivavtal på medbestämmandeområdet". Utskottet föreslog ytterligare
utredning "med inriktning på att lagändringar som kan visa sig erforderliga
kan genomföras före medbestämmandelagens ikraftträdande den
1 januari 1977". Denna ståndpunkt blev (genom lottning) riksdagens beslut.
Vi kan nu konstatera att den borgerliga regeringen inte har tillgodosett
riksdagens önskemål om förslag till lagändringar som skulle ha trätt i kraft
vid det gångna årsskiftet. Det är oförsvarligt med ytterligare dröjsmål, och
vi kan inte acceptera att det råder ovisshet i en så central fråga som den
om framtida medbestämmandeavtals giltighet. Vi utgår därför från att regeringen
inom den närmaste tiden lägger fram förslag som löser frågan.
Om så inte sker, kommer socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet
att föreslå att utskottet tar initiativ till de åtgärder som behövs.
2.2 Föreningsrätten
Den nyaarbetsrättskommittén härtill följd av riksdagsbeslut fått inskrivet
i sina direktiv att undersöka den negativa föreningsrätten och föreningsrättsskyddet
för arbetssökande. Vi motsatte oss detta beslut.
Mot. 1976/77:544
3
Den tidigare arbetsrättskommittén undersökte frågan om föreningsrättsskyddet
mycket noggrant. Kommitténs slutsats blev att det varken fanns
principiella eller praktiska skål för att andra på den nuvarande situationen.
Den innebär att lagstiftaren utgår från den positiva föreningsrätten, alltså
rätten att tillhöra och bilda förening samt att aktivt verka inom föreningen.
Lagbestämmelsen i dag om föreningsrättsskydd bygger alltså på systemet
med kollektiva förhandlingar och avtal. Om föreningsrättsskyddet skulle
komma att omfatta rätten att få stå utanför en facklig organisation och
rätten att erhålla föreningsrättsskydd innan ett anställningsavtal föreligger,
då lämnar man anknytningen till fackliga förhandlingar och kollektiva avtal.
En utvidgning av föreningsrättsskyddet på sådant sätt skulle innebära inskränkning
i organisationernas frihet att själva bestämma om sina inre angelägenheter
och frågor kring förhållandet mellan organisationerna och medlemmarna.
Detta ämnesområde ligger enligt vår mening utanför ramen för
det utredningsarbete som den nya arbetsrättskommittén skall bedriva. Vi
begär därför att kommittén befrias från utredningsuppdraget i denna del.
2.3 Tolkning av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband med central förhandling
Enligt MBL är arbetsgivaren skyldig att förhandla centralt i frågor enligt
11 och 12 55, om lokal arbetstagarorganisation så begär. Under tiden för
lokal och central förhandling får arbetsgivaren endast vid synnerliga resp.
särskilda skäl besluta eller vidtaga åtgärder i frågan.
Riksdagen godtog ett uttalande av den borgerliga majoriteten i inrikesutskottet
av innebörd att arbetsgivaren skulle ha större möjlighet att utnyttja
undantagsreglerna från uppskovsskyldigheten då en fråga går till central
förhandling. Motivet att föra upp berörda frågor till centrala förhandlingar
är att det skall vara möjligt att utnyttja förbundets bredare erfarenhet och
djupare insikter. Möjligheten att påverka arbetsgivaren före dennes slutgiltiga
ståndpunktstagande är det som ger bestämmelserna i 11-14 55 deras betydelsefulla
innebörd. Det är därför angeläget med bibehållen uppskovsskyldighet
för arbetsgivaren. Med hänsyn härtill bör begreppen synnerliga
och särskilda skäl tolkas på samma sätt antingen det gäller lokala eller centrala
förhandlingar.
2.4 Rätten till information
Utgångspunkten för arbetstagarorganisationernas rätt till information är
att skapa förutsättningar för ett ändamålsenligt medbestämmande i arbetsgivarens
verksamhet och att underlätta förhandlingar mellan arbetsgivare
och arbetstagarnas företrädare. Informationen skall säkerställa en självklar
rätt för båda parter att ha samma underlag inte minst vid förhandlingar.
Det är därför av mycket stor betydelse att de fackliga organisationerna till
Mot. 1976/77:544
4
försäkras en långtgående rätt till information och insyn.
Av dessa skäl kan det inte accepteras att arbetsgivaren skall ha rätt att
göra undantag från sin informationsskyldighet utom i de fall som fanns
angivna i regeringens proposition. Hänsyn till stora ekonomiska värden som
kan stå på spel anförs vid riksdagsbehandlingen som ett skäl för att begränsa
informationen. Detta moment bör enligt vår mening inte kunna åberopas
för att begränsa informationsplikten.
2.5 Tystnadsplikten
De grundläggande principerna med en långtgående informationsrätt för
arbetstagarna måste vara utgångspunkten vid bedömandet av bestämmelserna
om rätt för arbetsgivaren att medelst begäran om förhandlingar söka
sekretessbelägga viss känslig information. Enbart i särskilda undantagsfall
kan det ifrågakomma att information beläggs med tystnadsplikt för mottagarna.
Det bör i det sammanhanget understrykas att styrelsen alltid skall
få information. Den möjlighet till förhandlingar om tystnadsplikt som bestämmelsen
i 21 >i MBL innehåller är enligt vår mening tillräcklig.
Riksdagen godkände emellertid ett uttalande av den borgerliga majoriteten
i inrikesutskottet (InU 1975/76:45 s. 38) av innebörd att det i vissa situationer
kunde finnas anledning att begränsa informationen till en mindre krets än
lagen förutsatte. Detta uttalande innébär svårigheter med tillämpningen av
MBL, inte minst för dem som ute på arbetsplatserna i praktiken skall handha
dessa frågor. Det är därför angeläget att effekten av detta uttalande neutraliseras.
2.6 Utformningen av58 § MBL
Vid riksdagsbehandlingen ändrades 58 >: MBL i förhållande till propositionsförslaget.
Detta gjordes trots att man i inrikesutskottet var ense om
att propositionens förslag i kombination med 60 ^ kunde leda till samma
praktiska resultat.
58 har i den av riksdagen antagna lydelsen blivit motsägelsefull och
svårtolkad. Därmed skapas risk för att bestämmelserna kommer att leda
till att arbetsgivarna ursäktas för sina fel i större utsträckning än som skulle
ha blivit fallet med propositionens förslag. Det finns inte någon anledning
att ge förutsättningar för en sådan utveckling. Vi föreslår därför att 58 5;
MBL ändras.
2.7 Tillämpningen av skadeståndsreglerna
Vid behandlingen av MBL gjordes från riksdagens sida ett uttalande av
innebörd att arbetsdomstolen i ett inledningsskede skulle se relativt milt
på lag- och avtalsbrott. Vi hävdade redan då att det får ankomma på ar
Mot. 1976/77:544
5
betsdomstolen att med beaktande av motiven utforma tillämpningen av
skadeståndsreglerna. Den omständigheten att lagen varit i kraft en kort
lid kan naturligtvis vara en faktor som kan ha betydelse vid tillämpningen
av jäntkningsregeln i 60 S. Anvisningar därutöver från riksdagens sida är
i sak onödiga och från konstitutionell synpunkt tvivelaktiga. Även på denna
punkt torde en formell lagändring vara nödvändig för att riksdagen skall
fa tillfälle att ändra uttalandet från 1976. Vi begär förslag från regeringen
med detta syfte.
2.8 200-kronorsregeln
Kollektivavtalslagen från 1928 begränsade den enskilde arbetstagarens
skadeståndsansvar till 200 kr. vid brott mot fredsplikten i ett kollektivavtalsförhållande.
Däremot var skadeståndsansvaret för arbetstagarens fackliga
organisation i princip obegränsat. 200-kronorsregeln fanns också i regeringens
förslag lill MBL.
Denna rimliga fördelning av skadeståndsansvaret mellan medlem och
organisation har numera upphävts genom alt också den enskilde arbetstagaren
i princip har ett obegränsat skadeståndsansvar. Denna förändring
är så mycket mer överflödig som de fackliga organisationernas ansvar ytterligare
skärpts genom nya och omarbetade bestämmelser som införts i MBL.
Otillåtna arbetsnedläggelser bör vidare inte bekämpas med sanktionsregler
mot enskilda arbetstagare av skadeståndstyp där ansvaret är obegränsat.
I stället finns det anledning söka utveckla arbetstagarnas medbestämmande
över den egna arbetssituationen. Undanröjs missnöjesaniedningar över arbetsorganisationen
och arbetsmiljön genom ett ökat inflytande för arbetstagaren,
finns det anledning tro att också otillåtna arbetsnedläggelser i samma
mån kommer att minska. Därför bör begränsningsregeln från kollektivavtalslagen
åter införas i lagen, varigenom enskild arbetstagare vid brott mot
kollektivavtalets fredpliktsregel inte kan ådömas högre skadestånd än 200
kr.
2.9 Ekonomiska resurser för information och utbildning
Arbetsrättsreformen syftar till ett vidgat inflytande för de anställda och
ett vidgat ansvarstagande för förhållandena på arbetsplatserna. Reformen
förutsätter en aktiv medverkan från stora grupper av arbetare och tjänstemän.
För att en sådan medverkan skall komma till stånd behöver de anställda
och deras förtroendevalda få information om lagar och avtal. I det socialdemokratiska
förslaget till arbetsrättsreform framhölls att det principiellt
var riktigt att kostnaderna för den nödvändiga informationen och utbildningen
fick bäras av produktionen. Därför föreslogs att arbetarskyddsavgiften
skulle höjas från 0,10 till 0,17 % från den 1 januari 1977, och att de medel
som därvid kom in skulle användas för att bekosta informationen och ut
Mot. 1976/77:544
6
bildningen.
Riksdagen beslutade emellertid i enlighet med det borgerliga förslaget
att ta medel direkt ur budgeten. I årets budgetproposition (prop. 1976/77:100,
bil. 15) föreslås nu att riksdagen skall anvisa ett anslag på 115 milj. kr.
för nämnda ändamål under Bidrag till arbetarskyddsfonden.
Enligt vår uppfattning har det inte skett något som ändrar vår principiella
inställning att kostnaderna för information och utbildning som hänger samman
med arbetsrättsreformen bör bäras direkt av produktionen. Arbetarskyddsavgiften
bör därför höjas fr. o. m. den 1 januari 1978 från 0,10 till
0,17 %.
Ett sådant avgiftsuttag ger ca 140 milj. kr. i inkomst per helår. I budgetförslaget
har emellertid anslaget tagits upp till endast 115 milj. kr., vilket
ger 25 milj. kr. mindre än vad som skulle ha varit fallet om riksdagen
beslutat enligt det socialdemokratiska förslaget vid vårriksdagen 1976. Vi
föreslår därför att anslaget räknas upp, så att de fackliga organisationerna
får det avsedda beloppet. Det bör ske genom att under Bidrag till arbetarskyddsfonden
tas upp ett anslag på 70 milj. kr. Beloppet avser tiden
1 juli 1977-31 december 1977. För den andra hälften av budgetåret kommer
medel inom genom den höjda arbetarskyddsavgiften. Effekten på statsbudgeten
blir därför en förstärkning med 45 milj. kr.
2.10 Bidraget till arbetsgivarna
Enligt det socialdemokratiska förslaget skulle medel ges också till arbetsgivarorganisationerna
under ett inledningsskede för att täcka kostnader
för information och utbildning. Riksdagen beslutade emellertid att arbetsgivarorganisationerna
också i fortsättningen skall erhålla del av de medel
som står till förfogande för utbildning och information.
Det finns drygt 300 000 arbetstagare med fackligt förtroendeuppdrag. Omkring
20 % av dessa nyväljs varje år. Omkring 60 000 fackliga företrädare
behöver således ny utbildning varje år. Till detta skall sedan läggas ökningen
av antalet förtroendevalda som en följd av ett vidgat ansvar för arbetsplatser
och företag. Någon motsvarande omsättning med åtföljande utbildningsbehov
föreligger inte på arbetsgivarsidan. Dessutom måste det vara naturligt
att företagen tar in kostnaderna för utbildningen av arbetsgivarföreträdarna
som en del av företagets kostnader och att produktionen den vägen bär
kostnaderna direkt. Vi finner det därför riktigt att bidraget till arbetsgivarorganisationerna
endast utgår under ett inledningsskede och att detta
skede bör anses avslutat den 31 december 1977.
3 Förhandling vid förvärv av aktier m. m.
Överlåtelse av och samgåenden mellan företag är ett led i den ständigt
pågående koncentrationsprocessen inom näringslivet. Denna process leder
Mot. 1976/77:544
7
inte sällan till nedläggningar eller flyttning av produktion. Därmed får beslut
om samgående mellan företag återverkningar på sysselsättningen. Det är
uppenbart att beslut av denna karaktär har eller i varje fall kan ha den
allra största betydelse för de berörda arbetstagarna. Det är, som LO framhållit,
inte rimligt att frågor som kan ha sådan betydelse för löntagarna skall avgöras
av företagens ägare ensamma. En sådan ordning är inte försvarbar från
allmänna demokratiska utgångspunkter.
Fr. o. m. årsskiftet har lagen om medbestämmande i arbetslivet trätt i
kraft. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att lagen innehåller regler
om s. k. primär förhandlingsskyldighet, vilket innebär bl. a. att arbetsgivaren
är skyldig att själv ta initiativet till förhandling innan han fattar beslut
i frågor om viktigare förändringar i verksamheten. Till sådana frågor räknas
bl. a. nedläggningar, omläggningar och utvidgningar av driften samt upplåtelse
och överlåtelse av rörelsen. Den nya lagen är emellertid på denna
punkt, liksom också på andra, av rent arbetsrättslig karaktär. Den gäller
alltså bara i frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Tillämpat på frågor som rör samgåenden mellan företag innebär detta att
medbestämmandelagen endast blir tillämplig i sådana fall när arbetsgivaren,
dvs. det enskilda företaget, fattar beslut om att avhända sig rörelsen eller
del därav. Det skall inte bestridas att arbetstagarna därigenom får medinflytande
och samrådsmöjligheter i åtskilliga fall av samgåenden mellan
företag. Lagens räckvidd är dock trots allt begränsad. Överlåtelse av företag
sker nämligen mycket ofta i den formen att förvärvaren övertar aktierna
eller en stor del av aktierna i ett bolag. Beslutet om försäljning fattas i
en sådan situation inte av arbetsgivaren, dvs. bolaget, utan av de enskilda
aktieägarna i bolaget. Det blir med andra ord inte fråga om ett beslut av
arbetsgivaren, och därmed faller transaktionen i fråga utanför medbestämmandelagens
tillämpningsområde. Det anförda gäller också i fråga om köparsidan,
dvs. medbestämmandelagen ger arbetstagarna primär förhandlingsrätt
bara om köparen är en fysisk eller juridisk person som tillika är
arbetsgivare och har anställda. Om aktieägarna i det rörelsedrivande bolaget
A köper aktierna i bolaget B får alltså de anställda i de båda bolagen inte
någon rätt till primär förhandling enligt medbestämmandelagen. Enligt ett
förslag till lag om kontroll av företagsförvärv i vissa fall - som lades fram
1974 i en promemoria från justitiedepartementet (Ds Ju 1974:17)- tillförsäkras
löntagarna medinflytande när samgående mellan företag tar sig uttryck
i beslut om överlåtelse av aktier. Ett genomförande av förslaget på
denna punkt är, som vi ser det, ett fullföljande av de tankegångar som
legat till grund för medbestämmandelagen. Det kan inte vara rimligt att
löntagarna har medinflytande när samgående mellan företag juridiskt sett
konstrueras på ett sätt men att sådant medinflytande saknas när samgåendet
ges en annan juridisk konstruktion. Det är enligt vår mening klart att det
behövs en lagstiftning som tillförsäkrar löntagarna inflytande även vid alla
sådana samgåenden av företag som sker i form av aktieförsäljningar.
Mot. 1976/77:544
8
Det är vår uppfattning att man bör genomföra en lagstiftning som dels
tillgodoser löntagarnas företagsdemokratiska intresse av att kunna få medinflytande
i frågor som rör samgående mellan foretag, dels tillvaratar allmänna
intressen när samgåendet berör större företag.
När det gäller förvärv av större företag måste lagstiftningen alltså samtidigt
tillgodose dessa båda intressen. Detta kan enligt vår mening ske på ungefär
det sätt som förutsattes i promemorieförslaget. Vi får i denna del hänvisa
till' vår näringspolitiska motion.
I fråga om övriga företag bör det enligt vår mening införas ett förhandlingsförfarande
med löntagarsidan som är jämförligt med sådana förhandlingar
som enligt medbestämmandelagen skall ske enligt reglerna om primär
förhandlingsskyldighet.
Löntagarna har naturligtvis samma intresse av insyn och inflytande oberoende
av om de är anställda i ett stort eller litet företag. Vi har därför
kommit till den uppfattningen, som också uttryckts av LO och TCO under
remissbehandlingen av promemorieförslaget, att löntagarna bör tillförsäkras
medinflytande i frågor om samgående mellan företag oberoende av hur
stort det berörda företaget är.
Lagstiftningen kan begränsas till att gälla förvärv av aktier i aktiebolag
och förvärv av andelar i handelsbolag. Övriga tänkbara typer av företagsförvärv
torde vara täckta av medbestämmandelagens bestämmelser om primär
förhandlingsskyldighet.
Självfallet bör inte heller aila aktieförvärv oberoende av storlek falla under
lagstiftningen. Som allmän riktlinje bör gälla att när förvärvaren får så stor
andel av bolagets aktier att han kan genomdriva ett samgående eller samverkan
med annat företag bör förhandlingsskyldigheten inträda.
Med hänsyn till angelägenheten att snabbt få till stånd den komplettering
av arbetsrättsreformen som den här skisserade lagstiftningen skulle utgöra,
bör riksdagen begära att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till lagstiftning
om förhandling vid förvärv av aktier i aktiebolag eller andelar
i handelsbolag.
Hemställan
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen
1. hos regeringen begär att arbetsrättskommittén befrias från uppdraget
att utreda frågor om den negativa föreningsrätten och
föreningsrättsskydd för arbetssökande,
2. med anledning av vad som anförs i motionen i fråga om tolkning
av begreppen synnerliga och särskilda skäl i samband med central
förhandling, rätten till information, tystnadsplikten och tillämpningen
av skadeståndsreglerna hos regeringen hemställer om förslag
till sådana lagstiftningsåtgärder att innebörden av berörda
Mot. 1976/77:544
9
bestämmelser i medbestämmandelagen blir den som avsågs
med propositionen i dessa delar,
3. antar följande förslag till ändrad lydelse av 58 § medbestämmandelagen:
Har arbetsgivare utkrävt arbete enligt 34 S andra stycket utan
att sådana synnerliga skäl som där avses har förelegat, skall
han ersätta uppkommen skada.,
4. antar följande förslag till ändrad lydelse av 60 § medbestämmandelagen:
Är någon också medges.
Vid bedömande av överläggningen.
Enskild arbetstagare kan ej i något fall ådömas skadestånd med
högre belopp än tvåhundra kronor.,
5. beslutar att arbetarskyddsavgiften från och med den 1 januari
1978 höjs med 0,07 procentenheter och att de influtna medlen
används för information och utbildning om medbestämmandelagen,
6. beslutar att anvisa 70 milj. kr. under anslaget Bidrag till arbetarskyddsfonden,
7. beslutar godkänna de riktlinjer för användningen av de under
punkterna 5 och 6 upptagna medlen som anges i motionen,
8. hos regeringen begär att förslag skyndsamt läggs fram om lagstiftning
om förhandling vid förvärv av aktier i aktiebolag eller
andelar i handelsbolag.
INGEMUND BENGTSSON (s) THAGE PETERSON (s)
Stockholm den 24 januari 1977
OLOF PALME (s)
INGVAR CARLSSON (s)
i Tyresö
BENGT GUSTAVSSON (s)
i Eskilstuna
i Varberg
LISA MATTSON (s)
i Nacka
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
LILLY HANSSON (s)
ANNA LISA LEWEN-ELIASSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
i Ronneby
INGVAR SVANBERG (s)
GORAN KARLSSON (s)
i Huskvarna
VALTER KRISTENSON (s)
PAUL JANSSON ts)
ERIK ADAMSSON (s)
ESSEN LINDAHL (s)
i Lidingö
GUNNAR NILSSON (s)
i Järfälla
LENA HJELM-WALLÉN (s)
