om ändring i lagen om företagsinteckning, m. m.

Motion 1980/81:896 av Bernt Ekinge och Olle Grahn

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1980/81:896

av Bernt Ekinge och Olle Grahn

om ändring i lagen om företagsinteckning, m. m.

Enligt 1929 års bokföringslag var endast viss näringsverksamhet bokföringspliktig.
Kretsen av bokföringsskyldiga fastställdes bl. a. genom en
uppräkning i tjugo punkter av de verksamheter där yrkesmässig rörelse hade
ansetts böra medföra bokföringsskyldighet. Verksamheter som vuxit fram
efter år 1929, t. ex. dataverksamhet, var således inte bokföringsskyldiga.
Vidare fritog undantagsbestämmelser mindre rörelser, bland de uppräknade
slagen av rörelser, från sådan skyldighet. För de flesta uppräknade slagen av
rörelser hade omfattningen gjorts beroende av antalet anställda. Sålunda
förelåg i flera fall inte någon bokföringsskyldighet om rörelseidkarna endast
biträddes av maka, barn under 16 år samt två andra personer.

1976 års bokföringslag, som trädde i kraft den 1 januari 1977, innebar att
kretsen av bokföringsskyldiga vidgades väsentligt. I princip är nu alla
näringsidkare med undantag för jordbrukare bokföringsskyldiga. För
jordbrukarna gäller en särskild jordbruksbokföringslag.

Att kretsen av bokföringsskyldiga vidgades kraftigt fick återverkningar på
betydelsefulla områden vid sidan av redovisningsområdet genom att i annan
lagstiftning vissa förhållanden gjorts beroende av att någon är bokföringsskyldig
eller skyldig att föra handelsböcker. 11976 års lagstiftningsärende var
man därför tvungen att ta ställning till huruvida de nya bestämmelserna om
bokföringsskyldighetens omfattning skulle få slå igenom på dessa områden. I
vissa fall lät man därvid de nya bestämmelserna bli fullt tillämpliga, medan
man i andra fall lät den gamla bokföringsskyldigheten vara avgörande.
Lagtekniskt löstes det senare genom att bestämmelserna i resp. lag ändrades
så att de var tillämpliga om vederbörande skulle ha varit bokföringsskyldig
enligt 1929 års bokföringslag, om denna gällt även efter utgången av år 1976.
De lagar som ändrades på detta sätt var 1905 års köplag, 1914 års
kommissionslag, 1914 års handelsregisterlag, 1966 års lag om företagsinteckning
samt 1895 års lag om handelsbolag och enkla bolag. Sistnämnda lag
kommer att ersättas av en ny lag om handelsbolag och enkla bolag, som
träder i kraft den 1 juli 1981.

Den omständigheten att 1929 års bestämmelser om bokföringsskyldighetens
omfattning således i vissa fall alltjämt är tillämplig har fått negativa
konsekvenser. Särskilt har detta visat sig vara fallet i fråga om lagen om
företagsinteckning. Enligt 2 § i denna lag får företagsinteckning meddelas
endast om näringsidkaren skulle ha varit bokföringsskyldig enligt bokföringslagen
(1929:117), om denna gällt även efter utgången av år 1976, eller
om han driver jordbruk eller skogsbruk. Den negativa följden av denna

Mot. 1980/81:896

9

bestämmelse belyses av följande fall.

En verkstadsägare C sökte och beviljades lån hos utvecklingsfonden och
hos en lokal affärsbank för utökning av verksamheten. Som säkerhet för
lånen utställde C företagsinteckningar som ingavs till tingsrätten för
inskrivning. Ansökningen om att företagsinteckning skulle meddelas i C:s
näringsverksamhet avslogs emellertid av inskrivningsmyndigheten under
hänvisning till att C drev verksamhet i enskild firma, biträdd endast av sin son
och följaktligen inte var bokföringsskyldig enligt 1929 års bokföringslag.
Företagsinteckning kunde därför lagligen inte meddelas. Den omständigheten
att C hade en bokföring som överensstämde med kraven enligt
bokföringslagen hjälpte inte C, eftersom han formellt inte var bokföringsskyldig.
För att C skulle kunna utvidga sin verksamhet och därvid utnyttja de
beviljade lånen blev han tvungen att övergå till en företagsform för vilken
bokföringsskyldighet förelåg enligt 1929 års bokföringslag.

Enligt vår mening kan det inte vara rimilgt att en näringsidkares
möjligheter att använda sin näringsverksamhet i form av företagsinteckning
till säkerhet för lån skall vara beroende av den formella omständigheten att
han är bokföringsskyldig enligt en numera upphävd bokföringslag. Bestämmelsen
härom i 2 § lagen om företagsinteckning bör därför snarast
ändras.

Enligt vår mening är det över huvud taget olämpligt att i lagtext någon
längre tid ha kvar hänvisningar till en upphävd lag. Även köplagens,
kommissionslagens och handelsregisterlagens motsvarande bestämmelser
bör därför ses över.

När det gäller handelsregisterlagen kan tilläggas att i 2 § stadgas bl. a. att
enskild näringsidkare som skulle ha varit bokföringspliktig enligt 1929 års
lag, om denna gällt även efter utgången av år 1976, skall söka registrering
innan han börjar sin verksamhet. Enligt vår mening är det från informationssynpunkt
angeläget att näringsidkare i största möjliga utsträckning
registrerar sina företag. Inte minst har under senare år, i samband med
diskussionerna om den ekonomiska brottsligheten, framhållits betydelsen av
att få fram ett så fullständigt register som möjligt över företagen. Den
begränsning av registreringsskyldighet som hänvisningen till bokföringsplikt
enligt 1929 års bokföringslag innebär bör därför upphävas.

Med anförda skäl hemställer vi

att riksdagen hos regeringen begär

1. att riksdagen snarast föreläggs förslag till ändring av 2 § lagen
om företagsinteckning i enlighet med vad som anförs i
motionen,

2. att köplagen, kommissionslagen samt handelsregisterlagen blir

Mot. 1980/81 s896 10

föremål för översyn I enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 26 januari 1981

BERNT EKINGE (fp) OLLE GRAHN (fp)