om ändring av marknadsföringslagens generalklausul

Motion 1978/79:1077 av Arne Blomkvist m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

15

Motion
1978/79:1077

av Arne Blomkvist m. fl.

om ändring av marknadsföringslagens generalklausul

Ett studium av den litteratur i företagsekonomi som används i våra skolor
och universitet visar att många av de marknadsföringsåtgärder som rekommenderas
direkt strider mot konsument- och samhällsintresset. Man kan
t. ex. i sitt säljbudskap inkludera värderingar och obevisbara påståenden om
varan, via lockpris ge en skev uppfattning om en butiks prisnivå, ge intryck av
hög kvalitet genom att sätta priset högt, använda störtskyltning som ger
intryck av prisbillighet, öka trovärdigheten genom upprepning av samma
budskap, bara nämna positiva egenskaper hos varan, manipulera förpackningsstorlekar,
avleda uppmärksamhet från prishöjningar genom omfattande
annonskampanjer, uppmuntra impulsköp, ge gåvor för att avleda uppmärksamheten
från det väsentliga i köpsituationen, manipulera med hyllhöjder
och placering av varor i butiken, överdriva betydelsen av obetydliga
skillnader mellan olika märken, söka maskera vem säljbudskapet härrör från,
göra det svårare för konsumenten att jämföra olika köpalternativ, anpassa
säljbudskapet till konsumentens psykiska egenskaper i syfte att inspirera till
oöverlagda handlingar.

Sannolikt ger den nuvarande marknadsföringen upphov till allvarliga
snedvridningar i konsumentbeteendet. Genom att värderingsfrågor tas upp i
informationen blir konsumenternas preferenser inte välgrundade och rationella.
Därmed blir resursfördelningen i näringslivet inte heller effektiv, dvs.
ett sant uttryck för konsumentens suveränitet på marknaden. Detta påstås ju
gälla i den konkurrensmodell som tillämpas i vårt ekonomiska system.

Man kan inte inta en moraliserande inställning till att företag använder sig
av ovannämnda metoder i sin marknadsföring och på olika sätt försöker
förhindra att konsumenten gör självständiga, förnuftiga och välgrundade
köp. Det ekonomiska systemet och företagens inriktning stimulerar till vad
som ovan beskrivits. Det speglas därför i den nuvarande marknadsföringslagen
som tillåter sådana metoder i marknadsföringen.

Sålunda har företaget rätt att påverka individens värderingar (utöver vad
som kan ske vid en saklig information), att framföra påståenden som inte kan
bevisas, att informera om enbart en del av sanningen (dvs. varans aktuella
egenskaper), att inskränka konsumentens valmöjlighet, att utnyttja konsumentens
vanföreställningar, egenheter och reaktionssätt (utan att hon är
medveten om det), att vädja till konsumentens undermedvetna (t. ex.
erotiska) drifter och känslor (t. ex. av skuld), att använda osakliga argumentationsmetoder,
att främja ett oöverlagt (t. ex. automatiskt) handlande.

Av de metoder som lärs ut i den marknadsföringslitteratur som används

Mot. 1978/79:1077

16

vid våra universitet är det egentligen bara en som strider mot nuvarande lag
och praxis, nämligen att framföra osanna uppgifter eller sådana som
förmedlar ett falskt intryck.

1 den granskade marknadsföringslitteraturen finns sålunda en rad värderingar
som egentligen strider mot samhällets uttalade mål på det konsumentpolitiska
området. Det finns all anledning att genom lagstiftning få bort alla
marknadsföringsmetoder som försvårar konsumentens självständiga, välplanerade
och förnuftiga köpbeslut. Lagstiftningen om inskränkning av reklam
för alkohol och tobak visar här vägen.

Därför hemställs1

att riksdagen hos regeringen anhåller om en översyn av marknads

föringslagen i syfte att ändra marknadsföringslagens generalklausul
till att begränsa åtgärder som förhindrar eller försvårar
ett självständigt konsumtionsval, samtidigt bör företagen
åläggas att informera uteslutande om en varas eller en tjänsts
väsentliga egenskaper.

Stockholm den 23 januari 1979

ARNE BLOMKVIST (s)
ROLAND SUNDGREN (s)
GRETHE LUNDBLAD (s)

BENGT SILFVERSTRAND (s)
HÅKAN STRÖMBERG (s)

'Se även motionen 1978/79:1078.

GOTAB 61213 Slockholm 1979