om ändring av biträdande överläkartjänster vid Akademiska sjukhuset i Uppsala

Motion 1975/76:1302 av fru Troedsson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

3

Motion

1975/76:1302

av fru Troedsson m. fl.

om ändring av biträdande överläkartjänster vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala

Akademiska sjukhuset i Uppsala kan i dag i stort sett sägas vara ett
sjukhus med toppmoderna kliniker. Det är därför, med tanke på de
långa väntelistorna och det ökade behovet av utbildning och forskning,
djupt beklagligt att dessa inte kan utnyttjas till fullo på grund av otillräckligt
antal läkartjänster.

Läkartätheten vid Akademiska sjukhuset är klart lägre än vid andra
motsvarande undervisningssjukhus. Karolinska sjukhuset t. ex. har 0,22
läkare per vårdplats, Akademiska sjukhuset 0,15. Läkare per 100 intagna
är på Karolinska sjukhuset 1,03. på Akademiska sjukhuset 0,58.
Siffrorna för läkare per 100 vårddagar är 0,85 mot 0,58 och per tusen
besök i öppen vård 1,08 mot 0,82.

Efter starka nedskärningar i klinikchefernas ursprungliga äskanden
gjorde Akademiska sjukhusets direktion en slutlig framställning om 23
nya läkartjänster. Av dessa kvarstår endast nio i årets budgetproposition.

Särskilt allvarlig är bristen på sluttjänster. Ända sedan början av 1960talet
har det stått klart att ledningsfunktionen vid sjukhusens kliniker
behövde förstärkas. Sjukvårdslagen fick genom 1970 års lagrevision en
sådan utformning att flera överläkare kunde anställas vid samma klinik.
Denna möjlighet har i mycket stor utsträckning utnyttjats av sjukvårdens
huvudmän, och på landstingssjukhusen är det snarare regel än undantag
att flera överläkare tjänstgör inom samma specialitet. Detta sker
genom att beviljade tjänster i erforderlig omfattning inrättas som överläkartjänster
i stället för som tjänster som biträdande överläkare resp.
avdelningsläkare.

I många fall har därvid en viss uppdelning av arbetsområdet ägt rum
även när överläkarna tillsatts inom samma verksamhetsområde. Härigenom
har specialistsjukvårdens kompetens fördjupats, samtidigt som kontinuiteten
i ledningsansvaret förstärkts.

Vid de statliga sjukhusen har dessa möjligheter inte i samma utsträckning
utnyttjats av statsmakterna, trots att behovet där är ännu större.
Överläkaren har ofta samtidigt akademisk tjänst och därmed splittrade
arbetsuppgifter. Här är även kontinuiteten i undervisningen av väsentlig
betydelse och kräver, liksom sjukvården, att det finns flera högt kompetenta
läkare på sluttjänst inom specialiteten. För att säkerställa detta
erfordras minst två och vid större kliniker flera överläkare. I sina an

lt Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 1301—1309

Mot. 1975/76:1302

4

slagsäskanden för budgetåret 1976/77 har Akademiska sjukhusets direktion
kraftigt framhållit vikten av förstärkning av klinikledningen vid
vissa större kliniker och avdelningar.

Som ovan nämnts har övriga landsting utnyttjat möjligheterna att inrätta
beviljade tjänster som sluttjänster. Som exempel kan nämnas att
medicinska kliniken i Uppsala har tre överläkartjänster medan Falun
har sex. Av Akademiska sjukhusets tre överläkartjänster avser två specialuppgifter,
nämligen kardiologi resp. njurmedicin, där sjukhuset i stor
utsträckning är regionansvarigt. För hela den stora, allmänna medicinen
finns således vid Akademiska sjukhuset endast en överläkare, nämligen
professorn. Vid lungkliniken finns endast en överläkartjänst, medan
de kringliggande sjukhusen i Gävle, Västerås och örebro alla har
två överläkartjänster. Av sjukhusen inom regionen har även Falun och
Sundsvall två överläkartjänster.

Bristen på sluttjänster vid Akademiska sjukhuset har tillsammans med
den stora rörligheten på läkararbetsmarknaden inneburit att Akademiska
sjukhuset i Uppsala förlorat och riskerar att förlora erfarna specialister
i sådan utsträckning, att vissa avdelningars verksamhet riskerar att äventyras.

I sina mycket restriktiva anslagsäskanden har direktionen tagit upp tre
förändringar av biträdande överläkartjänster till överläkartjänster. Förändringarna
har tillstyrkts av socialstyrelsen och avser alla tre kliniker
med endast en överläkartjänst.

1 Kvinnokliniken

Biträdande överläkartjänst förändrad till överläkare i gynekologi och
obstetrik med Bo A. Nilsson som förste innehavare. En sådan tjänst
finns f. n. inrättad på extra stat.

2 Barnmedicinska kliniken

En biträdande överläkartjänst utbyts mot överläkartjänst med särskilt
ansvar för öppen vård.

3 Lungkliniken

En biträdande överläkartjänst utbyts mot överläkartjänst med särskilt
ansvar för öppen vård.

Ingen av dessa tjänster har upptagits i budgetpropositionen.

Behovet av tjänsteförändring vid kvinnokliniken är uppenbart och har
redan de facto accepterats av statsmakterna.

Barnmedicinens svåra läkarstation har vid flera tillfällen uppmärksammats
såväl i direktionen som i landstinget.

Beträffande tjänsten vid lungkliniken kan i första hand anföras att
den öppna vården ökat starkt och att kliniken svarar för sjukvårdsområdets
behov av astmavård och allergiutredningar i vuxen ålder. Dessutom
har på senaste tid tillkommit ökade krav på undersökningar av yrkesmedicinska
lungsjukdomar, och det kan förutses att en blivande tjänsteinnehavare
skulle få en betydande del av sin verksamhet förlagd till
denna del av lungmedicinen, som har hög prioritet både inom sjukvård

Mot. 1975/76:1302

5

och forskning. Det är en arbetsuppgift som kräver stor erfarenhet och
där kontinuitet därför har särskild betydelse.

Kostnaden för en ändring av dessa tre tjänster till överläkartjänster
skulle bli ca 45 000 kr., varav dock en tredjedel redan reserverats på
extra stat.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att en biträdande överläkartjänst vid vardera
kvinnokliniken, bammedicinska kliniken och lungkliniken
vid Akademiska sjukhuset förändras till överläkartjänster.

Stockholm den 26 januari 1976

INGEGERD TROEDSSON (m)

SVEN ERIC ÅKERFELDT (c) OLA NYQUIST (fp)