om ändring av beredskapskungörelsen
Motion 1980/81:1600 av Britta Hammarbacken och Margaretha af Ugglas
5
Motion
1980/81:1600
av Britta Hammarbacken och Margaretha af Ugglas
om ändring av beredskapskungörelsen
Bland de genomgående principer som numera kännetecknar det svenska
totalförsvaret märks följande:
o det finns ingen automatisk koppling mellan vissa beredskapsåtgärder på
den civila sidan och vissa andra sådana åtgärder på den militära sidan,
även om av praktiska skäl vissa åtgärder brukar följas åt,
o myndigheterna bibehåller under det s. k. skymningsläget, innan krig eller
krigsfara råder, fredstidens organisation och föreskrifter oförändrade så
långt detta är möjligt,
o skillnaden mellan organisation, ansvar och bestämmelser i fred och under
krigsförhållanden skall vara så liten som möjligt,
o myndigheterna strävar därför efter att under en skärpning av läget inte
vidta mer genomgripande beredskapsåtgärder än vad som behövs för att
de skall kunna bemästra situationen. I enlighet härmed söker man till
omfattning, tid och giltighetsområde anpassa myndighetsåtgärderna efter
det aktuella behovet,
o beredskapsåtgärderna blir härigenom selektiva och beredskapen flexibel.
Av det sagda följer att man, då förberedelsetid ges, söker komma ifrån
användningen av de tämligen onyanserade samlingsbegrepp som under
benämningen beredskapsgrad III, II och I anvisas i kungörelsen 1960:515 om
vad som skall iakttas vid beredskapstillstånd m. m. (beredskapskungörelsen).
Dessa begrepp får numera anses huvudsakligen ha sitt värde i lägen då
regeringen av tidsnöd inte hinner figursy en samling författningar eller delar
av författningar som mer noggrant anpassats till situationen.
Lagen 1960:513 om beredskapstillstånd bemyndigar regeringen att förordna
om beredskapstillstånd om riket befinner sig i krigsfara. Genom
förordnandet utlöses en mängd beredskapsåtgärder hos myndigheterna.
Dessa beskrivs närmare i beredskapskungörelsen.
I vad gäller försvarsmakten bemyndigas i 3 § regeringen att bestämma i
vilken omfattning och på vad sätt krigsorganisationen skall intas. Några
bestämda steg eller grader för en upptrappning av beredskapen anges
sålunda inte, utan regeringen anpassar åtgärderna efter läget.
För de civila myndigheterna anger beredskapskungörelsen däremot att,
när beredskapstillstånd inträder, någondera av tre formellt beskrivna
beredskapsgrader skall intas. Denna beredskap skall enligt kungörelsen intas
inom hela riket. Såvitt vi förstår måste den senare föreskriften i vissa fall,
Mot. 1980/81:1600
6
exempelvis då landet utsätts för ett angreppshot riktat mot en avgränsad del
av gränsen, leda till onödiga och ekonomiskt betungande beredskapsåtgärder
i de delar av landet som inte berörs av hotet. För att - närmast då det
gäller sjukvården - inte ansvariga myndigheter i de delar av landet som inte
berörs av krigsfaran skall behöva belastas i onödan föreslår vi att i första hand
5 § första stycket beredskapskungörelsen ändras i enlighet med följande:
5 § ”Inom det allmänt civila medicinalväsendet skall, när beredskapstillstånd
inträder, lägsta sjuk vårdsberedskap (beredskapsgrad III) intagas i den
omfattning och på det sätt, som regeringen bestämmer.”
Med anledning av vad som anförts hemställs
att riksdagen i skrivelse till regeringen begär en utredning om
ändring av beredskapskungörelsen.
Stockholm den 27 januari 1981
BRITTA HAMMARBACKEN (c) MARGARETA AF UGGLAS (m)
