om ändrade trafikföreskrifter för busstrafiken.

Motion 1971:972 av herr Zachrisson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1971: 972

4

Nr 972

av herr Zachrisson m. fl.

om ändrade trafikföreskrifter för busstrafiken.

Olycksrisker uppstår mycket ofta i tätortstrafiken i samband
med att bussar i kollektiv trafik skall köra ut från hållplatserna.
Anledningen är att bussförama tvingas till stora
risktaganden för att utan ytterligare ökade väntetider kunna
komma ut i den löpande fordonsströmmen. Särskilt vid relativt
tät och snabb trafik medför bussarnas försök att falla in
i fordonsströmmen risker för kollisioner med bakifrån kommande
fordon eller att dessa i samband med undanmanövrer
kolliderar med andra fordon i samma eller mötande körriktning.
— I yttrande över nordisk vägtrafikkommittés (NVK)
förslag till nya gemensamma nordiska trafikregler (NU
1966: 2 och 3) har kollektivtrafikföreningarna i de nordiska
länderna föreslagit införande av en bestämmelse att övriga,
bakifrån kommande fordon skall lämna företräde åt buss i
linjetrafik, då föraren med körriktningsvisaren anger att
bussen skall köra ut från hållplats. NVK bearbetar för närvarande
de i de nordiska länderna avgivna remissvaren, men
när ett nytt förslag från kommittén kan väntas är ovisst.

Enligt den i Wien hösten 1968 antagna och för Sveriges del
undertecknade internationella FN-konventionen om vägtrafikregler
rekommenderar de fördragsslutande parterna att
i nationella lagstiftningar föreskriva företrädesrätt för bussar
vid utkömingen från hållplats, dock med begränsning till
tätbebyggt område (artikel 15).

För att förbättra framkomligheten för biltrafiken har det
blivit nödvändigt att i våra städer i allt större utsträckning
enkelrikta gator. Sådana enkelriktningar medför för kollektivtrafiken
nackdelar genom att bussarnas hållplatser i de
olika körriktningarna kommer att ligga på olika gator.
Detta förhållande medför naturligtvis svårigheter och i vissa
fall ökade gångvägar för busspassagerama. Tidigare har
nämnts att reserverade körfält ökar framkomligheten för
busstrafiken med ökad regularitet och därmed ökat sittplatsutbud
som följd. På enkelriktade gator kan man genom
att bibehålla gatan dubbelriktad för busstrafiken med reser

Mot. 1971: 972

5

verat körfält i ena eller båda riktningarna lösa både problemet
med hållplatsernas läge och framkomlighetsproblemen.
Denna lösning har med mycket gott resultat tillämpats i ett
flertal europeiska städer. Mest utvecklat är systemet i Rom
och Paris, men samma lösning används även i t. ex. Milano,
Marseille och London. Denna fråga måste lösas genom lokala
trafikföreskrifter. Det är dock önskvärt att statsmakterna
i den mån trafikleder där denna lösning kan vara aktuell
i underlaget för statsbidragsgivningen inräknar de särskilda
trafikanordningar — målningar och vägmärken —
som är erforderliga. Vidare kan ifrågasättas om inte statsmakterna
— t. ex. genom statens trafiksäkerhetsverk —
snarast bör utfärda erforderliga rekommendationer och anvisningar
för denna lösning av för busstrafiken väsentliga
problem.

Vi hemställer

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna
vad som anförts i motionen beträffande trafikföreskrifter.

Stockholm den 27 januari 1971

BERTIL ZACHRISSON (s) ANITA GRADIN (s)

MATS HELLSTRÖM (s)