om ändrade rutiner för blodprovstagning vid misstanke om trafiknykterhetsbrott

Motion 1978/79:1748 av Göthe Knutson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

12

Motion
1978/79:1748
av Göthe Knutson

om ändrade rutiner för blodprovstagning vid misstanke om trafiknykterhetsbrott

Den som misstänks för rattfylleri eller rattonykterhet skall enligt rättegångsbalken
(RB) 28 kap. bli föremål för blodprovstagning. Denna förrättning
fick före den 1 januari 1975 endast företas av läkare men efter lagändring
nämnda datum även av leg. sjuksköterska.

Det stadgas även om klinisk undersökning vid blodprovstagning. Denna
undersökning skall förrättas av läkare, och består i att läkaren söker utröna
om den misstänkte företer tecken på sjukdom av vissa slag samt inhämtar
uppgifter om eventuell medicinering och alkoholförtäring. Vidare låter
läkaren den misstänkte utföra vissa prov, som avser att utröna om denne
företer tecken på påverkan.

Därvid undersöks bl. a. balansförmågan (gång rakt fram över golvet,
vändning under gång, vändning på stället samt ”Rombergs skärpta prov”,
innebärande att personen i fråga harden ena foten placerad framförden andra
medan han blundar), allmänt uppträdande, orientering i fråga om tid och
rum, tal, inpräglingsförmåga, baklängesräkning och framställningsförmåga.

Läkaren antecknar därefter i protokollet sin slutsats av undersökningen.
Han skall därvid ange om den undersökte enligt hans uppfattning är a) icke
påverkad, b) påverkad av alkohol och i så fall lätt, medelmåttigt eller
höggradigt eller c) påverkad av sjukdom, utmattning, sömnmedel eller andra
stimulerande eller bedövande medel.

I samband med lagändringen som gav leg. sjuksköterska rätt att företa
blodprovsundersökningen diskuterades också om inte den kliniska undersökningen
borde avskaffas helt eller delvis. Så blev dock inte fallet. Som skäl
för bibehållande av den kliniska läkarundersökningen anförde departementschefen
i propositionen (1974:154, s. 31) dels att det genom en sådan
undersökning kan klarläggas om ett onormalt uppträdande hos den misstänkte
eventuellt beror på sjukdom eller skada, dels att symtom på
drogpåverkan kan avslöjas och dels att det av psykologiska skäl kan vara av
betydelse för den misstänkte att läkare medverkar i utredningen.

Numera är det emellertid en utbredd uppfattning bland domare, åklagare
och försvarsadvokater att den kliniska läkarundersökningen saknar egentlig
betydelse och att den endast i vissa fall är avgörande för domstolens
ställningstagande.

1 lagtexten ges det visserligen en bild av mera omfattande underlag för

Mot. 1978/79:1748

13

ansvarsfrågan. I 4 § 1 mom. första stycket trafikbrottslagen är underförstått
att bevisning kan föras genom vittnesmål, klinisk undersökning, eventuellt i
förening med läkares uttalande om berusningsgraden, eller blodprov. Den
bild som på så sätt erhålls blir då avgörande för frågan om rattfylleri kan anses
föreligga. Även om en person, på vilken blodprov tagits, visar sig ha en
alkoholkoncentration i blodet som understiger 0,5 promille, kan han ådömas
ansvar för rattfylleri, om genom vittnesmål eller kliniska iakttagelser kunnat
styrkas att han varit så påverkad som anges i 1 mom. första stycket.

I den nämnda propositionen 1974:154, s. 31, klargörs dock att den kliniska
undersökningen har föga betydelse som bevismedel.

Flera skäl talar för ändrade rutiner när det gäller den kliniska undersökningen.
Det kan knappast vara försvarbart att ta dyrbara och knappa
läkarresurser i anspråk utan att verkliga skäl föreligger. Det kan vidare
konstateras att de flesta rattfyllerimisstänkta grips vid veckoslut och helger,
då det är svårt att få tag på läkare. Detta innebär väntan inte bara för den
misstänkte utan också för den eller de polismän som handhar fallet.

Polisens knappa resurser behöver användas på ett angelägnare sätt än i
läkares väntrum.

För rättssäkerhetens skull bör möjligheten finnas kvar till klinisk undersökning,
utförd av läkare i samband med blodprovstagning. Medicinska skäl
kan föreligga, och den misstänkte skall ha möjlighet - efter egen begäran - att
få en sådan undersökning utförd av läkare. Men där inga speciella skäl eller
önskemål föreligger, bör den kliniska läkarundersökningen slopas.

Det bör emellertid övervägas huruvida en enklare undersökning skall var
obligatorisk men i så fall utförd av leg. sjuksköterska i direkt anslutning till
blodprovstagningen.

Med hänvisning till det anförda hemställer jag

att riksdagen hos regeringen begär omprövning av gällande regler
(lag) i syfte att förenkla rutinerna i samband med blodprovstagning
på rattfyllerimisstänkta.

Stockholm den 25 januari 1979

GÖTHE KNUTSON (m)