om ändrade regler för rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen

Motion 1978/79:307 av Lars Werner m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

11

Motion

1978/79:307

av Lars Werner m. fl.

om ändrade regler för rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen

Sammanfattning: Vpk begär i denna motion en radikal förändring av det
nuvarande avdragssystemet i beskattningen. Avdrag bör i fortsättningen ej
som nu ske från inkomsten utan från skatten med viss procentuell andel av
beloppet. Vissa avdrag bör helt slopas, såsom sparavdraget och avdraget för
representation. När det gäller ränteavdragen föreslås en begränsning, så att
sådana medges endast för skuldbelopp om maximalt 200 000 kr. men ej
däröver. Begränsning krävs också av avdragsrätten när det gäller utgifter för
upprustning och ombyggnad av hyresfastigheter. Det s. k. schablonavdraget
föreslås höjt från 100 till 500 kr.

Krav har länge ställts om förändring av det nuvarande avdragssystemet i
beskattningen. Motiveringen har varit att detta på flera olika sätt gynnar de
högre inkomsttagarna. Genom avdragssystemet slår den teoretiska progressionen
i den statliga inkomstbeskattningen inte alls igenom i den faktiska
beskattningen.

Dessa krav om förändringar har också framförts i motioner till riksdagen
från vpk:s sida. Motionskraven har hittills avslagits, senast med motiveringen
att 1972 års skatteutredning efter 5 års arbete (!) föreslagit en särskild
utredning om avdragsreglerna.

Enligt vår mening bör emellertid vissa förändringar i avdragsreglerna göras
omedelbart. Frågorna är i allmänhet så väl utredda att beslut kan fattas, om
bara viljan därtill finnes.

Avdragssystemets nuvarande utformning ter sig också alltmera stötande.
Det fordras höga inkomster för att man över huvud taget skall kunna
tillgodogöra sig stora avdrag. Taxeringsstatistiken visar också hur avdragens
storlek ökar starkt med stigande inkomster. Även om avdragen vore lika
stora skulle de ha olika värde för personer i olika inkomstklasser. På grund av
den progressiva skatteskalan betyder ett och samma avdrag större nedsättning
av den utgående skatten ju större inkomsten är.

Avdragssystemet är omfattande och komplicerat. Det är lättare att utnyttja
för välutbildade och för sådana som kan använda skickliga experter.

Vissa delar av avdragssystemet kan utnyttjas för att omvandla löpande
inkomster till kapitalvärdestegring. Denna beskattas enligt nuvarande regler
med en lägre procentsats när den realiseras. Kombinationen av avdrag för
utgiftsräntor och inflation innebär att låntagarnas förmögenhetsbildning
subventioneras på framför allt småspararnas bekostnad. Verkningarna av
ränteavdragen har snedvridande effekter även från samhällsekonomisk

Mot. 1978/79:307

12

synpunkt.

Vpk kräver att hela avdragssystemet görs om. De flesta avdrag bör helt
slopas. Ränteavdragen måste begränsas till att gälla endast ränta på en
begränsad skuldsumma. Rätten att göra avdrag för underskott i en förvärvskälla
från inkomsten i en annan förvärvskälla bör slopas. Befogade avdrag bör
ske från skatten i stället för som nu från inkomsten så att avdragets värde blir
lika för alla.

Begränsa ränteavdragen

I kapitel 8 i slutbetänkandet från 1972 års skatteutredning diskuteras
huvudsakligen avdrag för underskott i förvärvskälla som uppkommer om de
avdragsgilla omkostnaderna överstiger intäkterna. Underskottsavdragen har
ökat starkt under de senaste årtiondena, både nominellt och i förhållande till
den totala, sammanräknade inkomsten. Taxeringsåret 1956 uppgick de till
180 milj. kr., vilket motsvarade 0,6 % av den sammanräknade inkomsten.
Taxeringsåret 1976 hade de ökat till 9 100 milj. kr. motsvarande 4,2 % av den
sammanräknade inkomsten. De såväl antalsmässigt som beloppsmässigt
dominerande underskottsavdragen (från ”annan fastighet” och ”kapital”)
uppkommer genom avdrag för räntekostnader.

Upplånat kapital kan användas på olika sätt. Det kan användas för
lyxkonsumtion. Genom avdragsrätten för räntorna blir den effektiva räntan
mycket låg för personer med mycket höga inkomster. Det lånade kapitalet
kan placeras i villafastighet. Genom avdragsrätten för räntorna ger det vid
gällande beskattningsregler en lägre bostadskostnad än vid boende under
andra ägandeformer - hyreslägenhet eller insatslägenhet av traditionellt slag.
Kapitalet kan också placeras i andra fasta värden. Genom inflationen ökar
förmögenheten starkt, och vid försäljning kan vinsten inkasseras. Den
beskattas lågt som relaisationsvinst eller beskattas inte alls. Det lånade
kapitalet kan också placeras i rörelse eller jordbruksfastighet. Underskott i
denna förvärvskälla kan av höginkomsttagare användas som avdrag
gentemot inkomst av tjänst eller annat.

Såsom betonas i utredningen kan frågan om underskottsavdragen och de
bakomliggande ränteavdragen i fråga om ”annan fastighet” inte ses enbart ur
skattepolitisk synvinkel utan också som en bostadspolitisk fråga. Ränteavdragen
blir emellertid därför inte mera berättigade. Såsom också utredningsmajoriteten
medger driver de upp fastighetspriserna i en takt som eljest ej
vore möjligt. Det är också stötande att genom systemet med ränteavdrag den
faktiska bostadskostnaden för ett och samma hus blir högst olika för personer
med olika inkomster. Den som har höga inkomster bor billigare än den som
har den lägre inkomsten.

Självfallet finns det problem med en begränsning av ränteavdragen. Det
finns en stor spridning mellan avdragsbelopp som förekommer för småhus
såväl regionalt som beroende på förvärvstidpunkt och villkor. Vissa orätt

Mot. 1978/79:307

13

visor kan uppstå. Men frågan är om man därför skall bevara den oändligt
större orättvisa som ligger i det nuvarande avdragssystemet. Detta kan enligt
vår uppfattning inte vara riktigt. Ett tak för rätten till ränteavdrag bör
omedelbart införas. Begränsningsregeln bör utformas så att avdrag medges
för räntor på ett skuldbelopp om maximalt 200 000 kr., dvs. lika med den
nuvarande gränsen för skattepliktig förmögenhet. På skuldbelopp därutöver
medges alltså inga ytterligare avdrag. Medgivet avdrag sker ej som nu från
inkomsten utan från skatten med viss procentuell andel av beloppet.

Rätten att göra avdrag för underskott i en förvärvskälla från inkomsten i en
annan förvärvskälla bör slopas.

Begränsning av avdragsrätten när det gäller utgifter för upprustning och
ombyggnad av hyresfastigheter bör genomföras.

Om avdraget för K-försäkringar skall vara kvar, bör det i likhet med andra
avdrag omvandlas till avdrag från skatten.

Höj schablonavdraget

1972 års skatteutredning diskuterar en eventuell höjning av det nuvarande
schablonavdraget under inkomst av tjänst från 100 kr. till 500 kr. men stannar
slutligen för ståndpunkten att kostnaden inte står i rimlig proportion till de
förenklingsvinster som kan uppnås genom en sådan höjning. Man tycks
emellertid förbise de fördelar som genom en höjning av schablonbeloppet
uppstår för de skattskyldiga. Vissa större kostnader måste fortfarande ligga
utanför ett schablonavdrag av denna storlek, men målsättningen bör vara en
fortsatt höjning. Utgångspunkten kan vara av utredningen diskuterade 500
kr., men detta belopp bör förvandlas till ett avdrag på skatten.

Även när det gäller kostnaden för resor mellan bostad och arbetsplats
måste avdraget förvandlas från inkomstavdrag till skatteavdrag. Det är
orimligt att som nu en och samma resekostnad har helt olika betydelse från
skattesynpunkt beroende på om inkomsten är hög eller låg.

Slopa helt vissa avdrag

Vissa avdrag kunde omedelbart avskaffas. Det gäller det s. k. sparavdraget,
som motiveras med att det skall uppmuntra till sparande, men av någon
anledning beviljas det endast den som redan har inkomsten av kapital men
inte den som försöker spara av sin löneinkomst eller pension. Skall detta
avdrag vara kvar bör det förvandlas till ett avdrag från skatt.

Alla former av representationsavdrag bör helt avskaffas. Varje skattskyldig
har nödvändiga levnadsomkostnader, men dessa får ej dras av vid taxeringen.
Det finns ingen som helst anledning att vissa personer med särskilt dyrbara

Mot. 1978/79:307

14

levnadsvanor skall få göra sådana avdrag, vilket faktiskt är innebörden i de
nuvarande reglerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen uttalar sig för en radikal förändring av avdragssystemet
i beskattningen och hos regeringen begär att förslag
härom snarast föreläggs riksdagen, innebärande

1. slopande av sparavdraget,

2. slopande av representationsavdraget,

3. slopande av rätten att göra avdrag för underskott i en förvärvskälla
från inkomsten i en annan förvärvskälla,

4. begränsning av ränteavdragen så att sådana medges för

räntor på ett skuldbelopp om maximalt 200 000 kr., men ej
däröver,

5. begränsning av avdragsrätten när det gäller utgifter för
upprustning och ombyggnad av hyresfastigheter,

6. höjning av schablonavdraget under inkomst av tjänst,

7. förändring av avdragsreglerna, så att medgivet avdrag ej sker
som nu från inkomsten utan från skatten med viss procentuell
andel av beloppet.

Stockholm den 15 januari 1979

LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
TOMMY FRANZÉN (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)