om ändrade forumregler i vissa skadeståndsmål

Motion 1979/80:143 av Allan Ekström

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

11

Motion
1979/80:143

av Allan Ekström

om ändrade forumregler i vissa skadeståndsmål

Två barn, Anders och Britta, leker i en hyreslägenhet. Båda skadar sig på
grund av någon anordning som hör till lägenheten.

Fastighetsägaren anses ansvarig för barnens skador. Föräldrarna önskar
nu ta ut stämning å denne. De ställs då inför följande situation.

Anders är son i huset och räknas av denna anledning som hyresgäst. Han
står därigenom i det rättsförhållande till fastighetsägaren som följer av
hyreskontraktet. Grunden för hans skadeståndstalan är att fastighetsägaren
brustit i sina kontraktsenliga åligganden därigenom att fastigheten befunnit
sig i bristfälligt skick. Tvisten blir därför att beteckna som ”hyrestvist”. något
som föranleder att fastighetsdomstol jämlikt 10 kap. 17 § rättegångsbalken
och 12 kap. 71 § jordabalken är exklusivt forum.

Britta är ej barn i huset. Varken hon eller hennes föräldrar står i
avtalsförhållande till fastighetsägaren. Britta kan således icke grunda sin
talan på samma omständighet som Anders utan är hänvisad att åberopa
skadeståndslagen (den utomobligatoriska culparegeln). För denna talan är
allmän underrätt behörig i enlighet med de vanliga reglerna i 10 kap.
rättegångsbalken. Det är en omstridd fråga, huruvida Anders har möjlighet
att avstå från att åberopa hyresförhållandet för att i stället såsom Britta
hänföra sig till skadeståndslagen; anspråkskonkurrens, se Karlgren, Produktansvaret
s. 71 och Hellner, Skadeståndsrätt s. 41.

Båda målen, som avser exakt samma sak, kan som framgått enligt gällande
ordning icke handläggas gemensamt. Detta förhållande måste för menige
man te sig oförnuftigt. Processen blir mera omständlig än eljest, eftersom
målen icke kan förenas och handläggas gemensamt (14 kap. rättegångsbalken).
Detta föranleder i sin tur ökade rättegångskostnader. Det skydd mot
höga sådana kostnader som ”småmålslagen” utgör gäller icke heller vid
fastighetsdomstolen. Risk föreligger slutligen för att domstolarna bedömer
själva tvistefrågan olika.

Skäl saknas att icke låta allmän underrätt vara (på nytt bli) behörig.
Rättsordningen är till för den enskilde - och ej omvänt; jfr Tidskrift för
Sveriges Advokatsamfund 1979 s. 104. De argument som vanligen åberopas
till stöd för institutet fastighetsdomstol gör sig - oberoende av argumentens
bärkraft i övrigt - så mycket mindre gällande här som juristinslaget blir
svagare, om skadeståndsmålet handläggs vid fastighetsdomstol.

En utredning bör därför komma till stånd som undanröjer den av 12 kap.
71 § jordabalken föranledda begränsningen i allmän underrätts behörighet.

Mot. 1979/80:143

12

På nu upptagna skäl hemställer jag

att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring av 12
kap. 71 § jordabalken i enlighet med vad som anförts i
motionen.

Stockholm den 10 januari 1980

ALLAN EKSTRÖM (m)