om ändrade bestämmelser om preskription av brott

Motion 1975/76:349 av fru Lindquist

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1975/76
349-354

Motion
1975/76: 349

av fru Lindquist

om ändrade bestämmelser om preskription av brott

35 kap. brottsbalken innehåller bestämmelser om bortfallande av påföljd
- preskription. Reglerna medför att vissa brott såsom misshandel, stöld,
tillgrepp av fortskaffningsmedel, bedrägeri och förskingring preskriberas om
den misstänkte inte häktats eller fått del av åtal för brottet inom fem år
från det brottet begicks. För så vanliga brott som t. ex. snatteri, rattfylleri
och rattonykterhet är motsvarande begränsning endast två år.

Har däremot den misstänkte delgivits stämning dröjer det femton år från
dagen för gärningen innan brottet preskriberas. Systemet är föga ändamålsenligt.
Domstol är - för att ta ett ytterlighetsexempel - skyldig att efterlysa
den som 1962 begick snatteri och inom två år därefter blev delgiven stämning
härför. Påträffas han, skall han lagforas, och domstolen skall alltså 1976
bestämma en lämplig påföljd för brottet begånget 1962. Uppenbarligen har
skälen för en samhällsreaktion mot snattaren sedan länge mist sin bärkraft.

Håller man sig till den kategori brott för vilka straffet aldrig kan överstiga
två års fängelse, är det svårt att tänka sig något fall där kraven på ett samhällsingripande
består tio, än mindre femton, år efter det att gärningen begicks.
Tvärtom kan ett sådant ingripande framstå som inhumant. Vid våra
domstolar förekommer då och då att någon döms för gärning som ligger
avsevärd tid tillbaka. Det bör beaktas att när någon är efterlyst i mål av
denna beskaffenhet, det sällan finns anledning att utgå från att den misstänkte
håller sig undan för att undgå påföljd. 1 allmänhet rör det sig om
människor som av helt andra skäl ofta flyttar eller, i fråga om utlänningar,
återvänder till hemlandet.

En från moderna kriminalpolitiska utgångspunkter mera tillfredsställande
lösning är att behålla de preskriptionsregler som finns i 35 kap. 1 brottsbalken
- 2, 5, 10, 15 och 25 år beroende på brottets svårhetsgrad - men
att efter delgivning av åtalet låta delgivningsdagen vara utgångspunkt för
beräkning av samma preskriptionstid. En sådan regel skulle också underlätta
arbetet för domstolar, åklagare och delgivningsmyndigheter.

Med hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jag

att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till ändring av
brottsbalkens regler om bortfallande av påföljd - preskription
- i enlighet med motionens riktlinjer.

Stockholm den 16 januari 1976
INGER LINDQUIST (m)

1 Riksdagen 1975/76. 3 sami. Nr 349-354