om ändrad summarisk betalningsprocess, m. m.

Motion 1977/78:675 av Bengt Silfverstrand och Eric Jönsson

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

2

Motion

1977/78:675

av Bengt Silfverstrand och Eric Jönsson
om ändrad summarisk betalningsprocess, m. m.

Mål om lagsökning och betalningsföreläggande handlägges f. n. av allmän
underrätt. Det har i olika sammanhang övervägts att förenkla den s. k.
summariska betalningsprocessen genom att lagsökning och betalningsföreläggande
slås samman till ett enhetligt förfarande och att handläggningen
överföres till kronofogdemyndigheten.

I en inom justitiedepartementet upprättad diskussionspromemoria - Ds Ju
1972:20 - Summarisk betalningsprocess, förordas att instituten lagsökning
och betalningsföreläggande slås samman till ett enhetligt förfarande med
kronofogdemyndigheten som handläggare. I nämnda promemoria fastslås att
endast de praktiska skälen bör vara avgörande i valet mellan domstol och
kronofogdemyndighet som handläggande organ. Man anser inte att någon
principiell uppdelning mellan judiciella och exekutiva funktioner bör läggas
till grund för de organisatoriska övervägandena.

Mål om lagsökning och betalningsföreläggande är i regel av enkel
beskaffenhet och kräver inte någon större juridisk erfarenhet. I de flesta fall
råder ingen egentlig tvist mellan borgenär och gäldenär. En undersökning
genomförd hos domstolar och kronofogdemyndigheter 1970 och 1971 visar
att svar och bestridanden relativt sällan förekommer i mål om lagsökning och
betalningsföreläggande samt att få av målen övergår i ordinär rättegång. Det
kan med fog hävdas att värdet av en sammankoppling av den summariska
indrivningsprocessen och utmätningsförfarandet skulle vara mycket stort,
eftersom enligt nämnda undersökning det övervägande antalet (över 90 %)
lagsökningsutslag och slutbevis fullföljes genom ansökan om exekution.

Med anledning av ovannämnda promemoria anordnades 1972 en hearing i
vilken representanter för berörda intressenter och särskilt sakkunniga
personer deltog. Det rådde allmän enighet om att mål om betalningsföreläggande
borde flyttas över till kronofogdemyndighet. De flesta som deltog i
hearingen ansåg också att även lagsökningsmålen borde kunna flyttas
över.

Trots att det uppenbarligen finns mycket starka skäl för en överflyttning av
den summariska betalningsprocessen till kronofogdemyndigheten tycks man
i justitiedepartementet f. n. - enligt vad som framgår av en under fjolåret
upprättad promemoria (Ds Ju 1977:5) - vara inne på tanken att summarisk
process skall föras samman med handräckningsmål till en gemensam
summarisk process hos tingsrätten.

Som argument för ett sådant förfarande anföres i huvudsak att en tidigare
planerad genomgripande omläggning av distriktsindelningen inom exeku

Mot. 1977/78:675

3

tionsväsendet inte längre tycks vara aktuell. I övrigt framhålles också i 1977
års departementspromemoria att tidigare anförda skäl för överflyttning av
summarisk process till kronofogdemyndigheten fortfarande har giltighet.
Bl. a. säger man att en sådan förenkling innebär att borgenären bara behöver
vända sig till en myndighet för att kräva in en otvistig fordran.

Det är enligt vår uppfattning mycket angeläget att den summariska
betalningsprocessen blir så rationell, enkel och billig som möjligt utan att
därigenom rättssäkerheten eftersätts. En utebliven organisatorisk förändring
av kronofogdemyndigheten kan knappast vara ett bärande skäl för att avstå
från den uppenbara förenkling och rationalisering av den summariska
betalningsprocessen som det skulle innebära att hela handläggningen
överföres till denna myndighet.

En fordringsägare som önskar indriva sina fordringar genom kronofogdemyndigheten
måste med dagens system först vända sig till tingsrätten för att
skaffa sig en exekutionstitel, vilken sedan ligger till grund för den indrivande
myndighetens handlande. Detta förfarande innebär, förutom en stor arbetsbelastning
för tingsrätten, att gäldenärens ursprungliga skuld växer hos
kronofogdemyndigheten. Någon omfattande materiell prövning av fordringens
giltighet sker inte hos tingsrätten. Bestrider gäldenären kravet kan
detta dock leda till att saken kommer under domstolens prövning.

Det måste innebära en betydande förenkling och effektivisering av hela
denna procedur, om borgenären direkt kunde vända sig till kronofogdemyndigheten,
varvid kravhandlingen skulle utgöra exekutionstitel i och med att
den accepterades av gäldenären. Vid bestridande skulle sökanden hänvisas
till domstol för att få sin rätt prövad. I sammanhanget borde också införas en
differentierad exekutionsavgift, anpassad efter åtgärdernas omfattning vid
indrivningen. En ytterligare fördel med ett sådant förfarande skulle vara att
många fordringsägare kunde avstå från att anlita inkassobyråer, vilkas
medverkan medför ytterligare kostnader.

Med hänvisning till vad som i motionen anföres hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av
nuvarande förfarande för summarisk betalningsprocess, innebärande
att handläggningen överflyttas på kronofogdemyndigheten,
samt

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om differentierad
exekutionsavgift, baserad på indrivningsåtgärdernas omfattning.

Stockholm den 24 januari 1978

BENGT SILFVERSTRAND (s) ERIC JÖNSSON (s)

1*Riksdagen 1977/78. 3 sami. Nr 674-681