om ändrad reglering av vattenavrinningen ur Vänern

Motion 1976/77:121 av herr Persson i Karlstad m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

9

Motion

1976/77:121

av herr Persson i Karlstad m. fl.

om ändrad reglering av vattenavrinningen ur Vänern

Nuvarande bestämmelser för reglering av Vänern tillkom i samband med
att vattenfallsstyrelsen den 25 mars 1925 ansökte om tillstånd att verkställa
reglering av vattenavrinningen ur Vänern m. m. Avsikten var att energiproduktionen
i Götaälvsverken (kraftstationerna vid Vargön, Trollhättan och
Lilla Edet) skulle utnyttjas på bästa möjliga sätt under samköming med andra
kraftverk för att utjämna vattenkraftstillgången inom stora delar av Sverige.
Energiproduktionen skulle även kunna ökas och fördelas effektivt mellan Götaälvsverken.

Västerbygdens vattendomstol meddelade den 19 juni 1937 dom i målet.
Domen är uppställd i en allmän del och en speciell del. Den allmänna delen,
som behandlar frågor vilka angår företaget i dess helhet eller är av mera
allmän betydelse, har utgivits i bokform under titeln ”Västerbygdens dom
den 19 juni 1937 i mål angående Vänerns reglering”, Stockholm 1937. Denna
del, som är av principiellt intresse när det gäller frågor om Vänerns reglering,
skall betraktas som huvuddom i fråga om regleringen av vattenföringen från
Vänern.

Enligt bestämmelserna och gällande vattendom får vattenytan i Vänern
varken över- eller understiga vissa vattennivåer. Vänerns officiella vattenstånd
beräknas av SMHI som medeltal vid de båda peglarna 108-243
Sjötorp och 108-1299 Sunnanå. Vattenföringen från Vänern beräknas vid
pegeln 108-1954 vid Vargöns kraftverk. Det har i praktiken visat sig svårt att
hålla de fastställda regleringsgränserna. Dämningsgränsen har sålunda
överskridits vid ett par tillfällen, och sänkningsgränsen har underskridits
vissa tidsperioder. Särskilt under de senaste årens nederbördsfattiga säsonger
har tillrinningen varit svag, vilket medfört lågt vattenstånd under längre
tidsperioder.

Trots att intressenterna i Göta älv nedströms Lilla Edet vidtagit en rad
åtgärder (bl. a. avlysning av den allmänna farleden vid Nordre älvs damm
fr. o. m. den 1 november 1976 fram till den 30 april 1977) återstår fortfarande
många olösta problem. Speciellt vid lågt vattenstånd i Vänern uppstår en rad
svårigheter. Det kan nämnas att vattenståndet i Vänern under månaderna
november och december 1976 legat 43 cm under den nivå som anges i
sjökortet och i det närmaste tangerat den i vattendomen lägsta tillåtna
vattennivån.

Detta låga vattenstånd innebär självfallet att godstrafiken på Vänern
drabbas, eftersom trafikerande fartyg får gå med åtskilligt mindre last än som
beräknats bl. a. i samband med fördjupningen av Trollhätte kanal. Staten och

Mot. 1976/77:121

10

kommunerna inom Vänerland har i samband med nämnda fördjupning
investerat inte mindre än i runt tal en kvarts miljard kronor
(kanalfördjupningen och därtill hörande följdinvesteringar i hamnar/båtleder
m. m.).

Statsmakterna räknade med att det efter fördjupningen av kanalen skulle
vara möjligt att trafikera Vänern med ett ökat frakttonnage. Djupgåendet
beräknades kunna uppgå till 5,30 m men har under sistlidna höst tidvis legat under
450 m.

Utöver det förhållandet att fartygstrafiken störs hyser vi motionärer stark
oro för att Vänern i framtiden icke blir den rekreationskälla som det funnits
skäl att tro. 1 samband med att riksdagen behandlade den fysiska riksplaneringen
uttalades i enlighet med regeringens förslag att Vänern skulle
klassificeras som ett område med riksintresse för rekreation och fiske.

Ett alltför lågt vattenstånd kan innebära att fiskens reproduktionslokaler
skadas. Problem uppstår för både yrkes- och fritidsfiskarna. Båtsporten och
fritidsfisket liksom yrkesfisket drabbas genom att farlederna vid låga
vattenstånd bliralltförgrunda, vilket begränsar framkomligheten. Landskapsbilden
kan i vissa fall också förfulas. Vänern och dess stränder är en mycket
värdefull miljö som i allt högre grad nyttjas för friluftsliv och rekreation.
Vänerns betydelse i detta sammanhang har ökat under senare år.

Berörda intressenter inom Vänerregionen, bl. a. kommuner och berörda
länsstyrelser, känner djup oro inför den framtid som Vänern går till mötes. De
senaste årens onormalt låga vattentillflöde har självfallet ökat denna oro.
Sammanfattningsvis kan sägas att Vänerns låga vattenstånd skapar en
mängd problem för både sjöfarten och fritidsintressena. Om vi även i
framtiden skall kunna klassificera Vänern som ett unikt område från
rekreationssynpunkt måste åtgärder vidtas redan nu.

En utredning och översyn av regleringsförhållandena bör vidtas. De av
regeringen särskilt tillkallade bör ges i uppdrag att så snabbt som möjligt
föreslå åtgärder som syftar till en förbättring av vattensituationen i Väner området.

Vi motionärer är medvetna om att det erfordras tekniska, juridiska och
ekonomiska bedömningar för att uppnå ett gott och tillfredsställande resultat.
Det finns många, i vissa fall motstridande intressen i denna mycket viktiga
fråga. Vi tror emellertid att samtliga berörda intressenter känner sitt ansvar
och positivt medverkar till att rädda Vänern från en framtida besvärlig
situation.

Mot. 1976/77:121

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen anhåller att en utredning tillsätts
angående förutsättningarna förändrad reglering av vattenavrinningen
ur Vänern.

Stockholm den 13 januari 1977

MAGNUS PERSSON (s)
i Karlstad

PAUL JANSSON (s)

ELVY NILSSON (s)
i Sunne

ARNE BLOMKVIST (s)

SUNE JOHANSSON (s)
i Arvika

GUNNAR OLSSON (s)
i Edane

HOLGER MOSSBERG (s)

RUNE JOHANSSON (s)
i Åmål