om älvskyddet

Motion 1987/88:Bo504 av Siw Persson m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Bo504

av Siw Persson m. fl. (fp)
om älvskyddet

1. Inledning

Ett starkt och långsiktigt skydd för de orörda älvarna måste vara ett
huvudinslag i en effektiv naturvårdspolitik. De orörda älvarna är en nationell
tillgång som det är vårt uppdrag att förvalta - för oss själva och för
kommande generationer.

Tillgången till billig elenergi genom vattenkraften har haft stor betydelse
för Sveriges industriella utveckling. Nu är emellertid merparten av våra älvar
exploaterade för kraftändamål. Det finns starka skäl att i detta läge ge
bevarandeintressena väsentligt ökad tyngd. I dag återstår bara fyra huvudälvar
- Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven - och några s. k.
skogsälvar outbyggda. I ytterligre några älvar återstår sträckor som inte
exploaterats liksom en del källområden i fjällvärlden.

En outbyggd älv kan aldrig återställas. Kraftutbyggnad innebär mycket
svåra och i stor utsträckning oåterkalleliga skador på miljön. I allmänhet
torrläggs långa sträckor av älven medan andra dränks. Växt- och djurliv på
botten, i vattnen, på stränderna och på land kan skadas eller utplånas över
väldiga områden. Fisket förstörs och genetiskt omistliga fiskbestånd utplånas.
Rennäringen och därmed basen för den samiska kulturen drabbas hårt.
För landet unika kulturlämningar dränks för alltid i de stora massiven. En
stor del av fångstkulturens många lämningar i Norrland har på detta sätt
redan förstörts.

På senare tid har folkpartiets arbete för att rädda älvarna gett en del viktiga
resultat:

• Riksdagsmajoriteten avvisade 1985 regeringens förslag om att genomföra
s. k. förstudier beträffande de fyra orörda huvudälvarna i Norrland.

• Drygt fyra år efter Birgit Friggebos första förslag har några av våra
värdefullaste vattendrag fått ett lagstadgat skydd.

• Både Strängsforsen i Värmland och Råne älv i Norrbotten som tidigare var
hotade har förts till de i naturresurslagen skyddade älvarna.

• Regeringen har - under påverkan från en stark naturvårdsopinion avvisat
Hälsingekrafts ansökan om att få bygga ut Edängeforsen i
Mellanljusnan.

1 * Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr Bo501-512

Men hoten mot älvarna kvarstår i olika former. Främst riktas de mot en rad
vattendrag som ingår i den av riksdagen beslutade planen för vattenkraftsutbyggnad
och inte skyddats i naturresurslagen. Det gäller bl. a. Klippen i
Ume älv, Emån i Småland, Ammerån och Hårkan. Starka krafter inom
socialdemokratin och industrin arbetar också för att en eller flera orörda
huvudälvar skall byggas ut. Senast uttalade sig LO-ordföranden Stig Malm
för en folkomröstning om älvarnas framtid.

2. Slutligt riktvärde för vattenkraften

Folkpartiets uppfattning är entydig: Älvutbyggnadsepoken är slut. Den
beslutade utbyggnadsnivån om 66 TWh bör nås i första hand genom
ombyggnader och effektiviseringar i redan utbyggda vattendrag. Redovisningarna
från kraftbolagen visar dessutom att ytterligare projekt av detta slag
tillkommit efter vattenkraftberedningens redovisning samt att intresset för
att genomföra ombyggnader m. m. är stort, inte minst med tanke på
kraftverkens ålder.

Därmed slås också fast att elbehovet efter kärnkraftsavvecklingen får
tillgodoses med hjälp av annan produktion - förutom besparingar och
effektivare elanvändning.

Riksdagen bör nu klargöra att den tidigare beslutade nivån 66 TWh skall
ses som det slutliga riktvärdet för vattenkraftsproduktionen och alltså inte
bör höjas. Därmed skulle trovärdigheten i olika skyddsbeslut öka.

3. Naturresurslagen och nationalälvar

Riksdagen har under de senaste åren fattat beslut om skydd för bl. a. de fyra
huvudälvarna samt vissa andra outbyggda älvar och älvsträckor. Folkpartiet
har flera gånger föreslagit att ytterligare vattendrag skall skyddas. Folkpartiet
föreslår att följande älvar och älvsträckor förs in i naturresurslagen:

Ammerån, Klippen, Voxnan uppströms Edsbyn, Edänge, Hårkan, Emån,
Meåforsen och Luleälven sträckan mellan Vietas och St. Lulevattnet.

Det finns starka skäl att bevara samtliga dessa älvsträckor för framtiden.
Låt oss nämna två exempel:

Edänge: Genom ett regeringsbeslut i november har ansökan om en
utbyggnad av denna del av Mellanljusnan avslagits. Edänge är bl. a. av
riksintresse för naturvården och dess stränder är hemvist för hotade arter
som ävjepilörten.

Edängeforsen var tidigare skyddad genom riktlinjerna för den fysiska
riksplaneringen. Detta skydd hävdes av riksdagens socialdemokrater och
moderater 1985. Efter regeringsbeslutet 1987 borde tiden vara mogen att
skydda Edänge i naturresurslagen.

Klippen: En ansökan om utbyggnad av Klippen avvisades av folkpartiregeringen
1979. Naturvårdsverkets expertgrupp gav i mitten på 1970-talet
Klippen högsta betyg i fråga om vetenskapligt värde vid granskning av en rad
älvar från norra Ångermanland t.o.m. Kalixälven.

En utbyggnad kommer svårt att skada det mycket värdefulla Hemavandel

Mot. 1987/88

Bo504

6

tat samt förutsättningarna för turism på en plats som ligger i ett primärt
rekreationsområde. Genom utbyggnaden och därmed följande låga tappningar
kommer fisket att totalförstöras i älven. Ett ca 2 kvadratkilometer
stort område kommer att sättas under vatten. Sprängstensmassorna omfattar,
enligt prof. em. Sten Rudberg, en volym som motsvarar 2-3 ggr
Stockholms slott om man fyllt hela borggården upp till takkanten.

Frågan om utbyggnad av Klippen ligger nu hos regeringen för avgörande
enligt vattenlagen. Vi föreslår att riksdagen beslutar föra in Klippen i
naturresurslagen.

De fyra huvudälvarna och ytterligare några särskilt värdefulla mindre älvar
- bl. a. Byskeälven och Råneälven - bör få ett förstärkt skydd genom att
avsättas som nationalälvar. De juridiska och administrativa formerna för en
sådan avsättning bör snarast utredas.

I dag är ”Hårkan uppströms Hotagen” skyddad mot exploatering. Vi
föreslår att den oklarhet som för närvarande råder om vad som avses med
”Hårkan uppströms Hotagen” undanröjs av riksdagen. Denna älvsträcka
ligger under ”vattenområden” i naturresurslagen vilket innebär att samtliga
biflöden därmed är skyddade. Detta innebär att också samtliga biflöden som
rinner ned i sjön Hotagen är skyddade enligt riksdagens beslut. För att
emellertid undanröja den oklarhet som uppstått föreslår vi att riksdagen gör
ett förtydligande med innebörden att skyddet omfattar även biflöden till sjön
Hotagen. Officiella kartor visar att själva Hårkan börjar först nedströms
Hotagen. Inget av biflödena heter alltså Hårkan.

4. Minikraftverk

Skadorna vid minikraftverksutbyggnader har visat sig bli betydligt större än
vad man tidigare kunnat anta. Vidare har det blivit aktuellt med minikraftverksutbyggnader
i en rad helt outbyggda biflöden till älvarna i Norrland.
Dessa biflöden har en viktigt roll för reproduktion av öring och harr och utgör
ofta de sista möjligheterna för befolkningen till fiske i strömmande vatten
längs de utbyggda älvarna. I många fall har just bivattendragens fiskproduktion
tagits med vid bedömningen av utbyggnaderna i huvudälven.

Det har nu visat sig att vattendomstolarna har en föråldrad syn på de
skador som sker i små vattendrag. Domstolarna bygger fortfarande sina
bedömningar på erfarenheter från vattenmål som gällt stora kraftverk och
förhållandevis omfattande skador. Därmed har man svårt att göra en riktig
bedömning av skadorna i dessa små vattendrag där torrläggningarna blir
minst lika förödande som i ett stort vatten. Torrläggningar på upp till en mil
har föreslagits i vissa biflöden.

Utredningsmöjligheterna beträffande små kraftverk är dessutom betydligt
sämre än för större eftersom endast domstolen kan förordna om utredningar.
När det gäller stora kraftverk har även naturvårdsverket, fiskeristyrelsen,
riksantikvarieämbetet motsvarande befogenheter. Folkpartiet föreslår därför
en ändring av vattenlagen så att samma utredningsmöjligheter gäller både
stora och små kraftverk, dvs. de kan förordnas av naturvårdsverket,
fiskeristyrelsen m.fl. enligt 11 kap. 10 §.

Mot. 1987/88

Bo504

7

Eftersom felbedömningar redan gjorts av vattendomstolarna och fler kan
komma att göras föreslår folkpartiet att riksdagen uppmanar regeringen att
förbehålla sig prövningen av ett antal minikraftverk, även i sådana fall det
inte berör undantagna älvar. Det skulle skapa en praxis som skulle ge
domstolarna en viss vägledning i deras bedömning av allmänna intressen
enligt VL 3 kap. 1-4 §§.

Folkpartiet anser emellertid att minikraftverksfrågan blivit så allvarlig att
det även behövs en ändring av vattenlagens tillåtlighetsregler så att skadornas
omfattning vid bygge av minikraftverk får en riktig bedömning.
Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag i denna
fråga.

Innan naturresurslagen infördes var regeringsprövning av minikraftverk i
de av den fysiska riksplaneringen skyddade älvarna obligatorisk. Detta
obligatorium försvann när NRL trädde i kraft 1987. Det visar sig att
utbyggnadsprojekt aktualiseras även i skyddade älvar och älvsträckor.
Därför bör 11 kap. ändras så att regeringen skall pröva tillåtligheten i alla
skyddade älvar och älvsträckor.

5. Övrigt

Det bör starkt understrykas att en angiven produktionsnivå i en energibalans
inte kan påverka vattendomstolars och regeringens prövning av olika
utbyggnadsobjekt. Riksdagen har vid en rad tillfällen poängterat just detta
och då konstaterat att av riksdagen godkända riktlinjer för energipolitiken
inte får leda till en faktisk urholkning av vattenlagens tillåtlighetsregler.
Tillämpningen av den s. k. dispensregeln - som innebär att ett vattenföretag
kan godkännas under vissa omständigheter även om det strider mot allmänna
intressen - begränsas fortfarande av den restriktiva utformning regeln och
lagmotiven här har fått (JuU 1971:13 s. 81).

Dispensbefogenheterna är sålunda avsedda att utnyttjas endast då mycket
starka skäl talar för att ett vattenbyggnadsföretag bör tillåtas. Riksdagen har
vidare uttalat att de verkliga tillskottsmöjligheterna bestäms - förutom av
bedömningar av vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt - genom de
restriktioner som ges i den fysiska riksplaneringen (se NU 1975:30 s. 57) och
vattenlagens regler inkl. dispensregeln.

I propositionen om naturresurslagen hade bostadsministern på denna
punkt visserligen valt en olycklig formulering om ”fallsträckor som enligt
riksdagens beslut bör få byggas ut”. Riksdagen konstaterade dock att ”den
ordning för beslut om utbyggnad av vattenkraftsanläggningar som riksdagen
på förslag av bostadsutskottet tidigare uttalat sig för ligger fast” (BoU
1986/87:3 s. 20).

Regeringen har alltså vid sin prövning av olika utbyggnadsprojekt att
enbart ta hänsyn till de skador som åstadkoms, eftersom inget av nu aktuella
projekt är tillnärmelsevis av den storleksordningen att dispensregeln kan
övervägas. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som här anförts om
dispensregeln.

Mot. 1987/88

Bo504

8

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att någon ytterligare vattenkraftsutbyggnad
utöver den produktionsnivå, ca 66 TWh, som riksdagen tidigare
uttalat sig för, inte skall ske,

2. att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagen om hushållning
med naturresurser m. m. att Emån, Voxnan uppströms Edsbyn,
Ammerån, Edänge, Meåforsen, Klippan och Luleälven sträckan
mellan Vietas och St. Lulevattnet skyddas,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förtydligande vad avser Hårkan i naturresurslagen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om avsättande av de fyra orörda
huvudälvarna och ytterligare några särskilt värdefulla älvar som
nationalälvar,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i vattenlagen
så att samma regler beträffande utredningsmöjligheter gäller både
stora och små kraftverk1],

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att regeringen bör förbehålla sig prövningen av
vissa minikraftverk som vägledning för vattendomstolarnas bedömning
av allmänna intressen1],

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av
vattenlagens tillåtlighetsregler i enlighet med vad som anförts i
motionen1],

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
vattenlagen att regeringen alltid skall pröva minikraftverk i undantagna
älvar och älvsträckor1],

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dispensregeln i vattenlagen1].

Stockholm den 18 januari 1988

Siw Persson (fp)

Erling Bager (fp) Karl-Göran Biörsmark (fp)

Ingrid Hasselström Nyvall (fp)

Mot. 1987/88

Bo504

1 1987/88: Jo901.

9