om alarmering till allmänheten i fred, under beredskap och i krig

Motion 1987/88:Fö528 av Marianne Andersson och Stina Gustavsson (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Fö528

av Marianne Andersson och Stina Gustavsson (c)

om alarmering till allmänheten i fred, under
beredskap och i krig

Det moderna, centraliserade och högteknologiska samhället blir alltmer
sårbart. Risken för olika typer av olyckor ökar. Vårt geografiskt utsatta läge
gör också att vi inte kan bortse från risken att dras in i konflikter och
krigstillstånd.

Ett varningssystem som är lättfattligt och lättillgängligt för allmänheten
är därför nödvändigt.

Det varningssystem som byggts ut sedan andra världskriget inriktar sig i
första hand på behoven under beredskap och i krig. Systemet gäller dels
utomhus-, dels inomhusalarmering.

Systemet för utomhusalarmering präglas av en rad olika signaler och av
att systemen inte är utbyggda så att befolkningen i realiteten kan nås av
meddelandena samt att kunskapen om de olika signalerna, t. ex. Beredskapslarm,
Viktigt meddelande, Flyglarm, Faran över och Omedelbar fara,
är mycket låg hos allmänheten. Med de planeringsförutsättningar som råder
i dag anses larmtekniken inte vara utbyggd förrän efter år 2000.

När det gäller inomhusalarmering kan endast signalen Flyglarm ges. I
takt med att televerket övergår till datoriserade AXE-växlar försvinner
möjligheten att varna allmänheten över telefonnätet. Möjligheten att varna
allmänheten via närradio och lokalradio skall utredas. Man bör då ta in
problemet med att varna handikappade, varav ca 800 000 hörselskadade,
och språkliga minoriteter i utredningen.

Det finns en rad ytterligare områden som bör beaktas i sammanhanget,
t. ex. samordningen mellan civilförsvarsorganisationens varningssystem och
de larm som finns vid anläggningar med särskilt riskfylld verksamhet och
dessutom bör skyldigheten att anskaffa larm för sådana anläggningar klarläggas.

Enligt min mening är det nödvändigt att omgående se över samhällets
varningssystem för att få ett enhetligare och mer lättbegripligt system som
når alla människor i Sverige oavsett var i landet man befinner sig och
oavsett om man är hörselskadad eller inte förstår svenska.

Larm på utryckningsfordon

Även när det gäller olika slag av utryckningsfordon finns en betydande
osäkerhet om vilka fordon som är att anse som utryckningsfordon och vem
som har ansvaret för att registrera dessa.

Både Trafiksäkerhetsverket och regeringen har visat restriktivitet när det
gäller att registrera t. ex. bärgningsfordon, privata fordon för intensivläkare

och privata bårbilar vid motortävlingar som utryckningsfordon. Skälet härtill
är att om alltför många får möjlighet att använda larmanordningar för att
påkalla fri väg kan allmänhetens respekt för larmanordningarna minska
vilket skulle skada trafiksäkerheten.

Även frågan om utryckningsfordon och larmanordningar på dessa bör ses
över mot bakgrund av den nya räddningstjänstlagen och med målsättningen
att åstadkomma så effektiva räddningsinsatser på ett så trafiksäkert sätt som
möjligt.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av varningssystemen för allmänheten
i fred och under beredskap och i krig,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av larmanordningar på utryckningsfordon.

Stockholm den 26 januari 1988

Marianne Andersson (c) Stina Gustavsson (c)

Mot. 1987/88
FÖ528

10