Olaglig förbränning av avfallsoljor

Motion 1985/86:Jo704 Lars Hedfors m. fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo704

Lars Hedfors m. fl. (s)
Olaglig förbränning av avfallsoljor

Det är numera ett allmänt vedertaget faktum att ämnet dioxin är en fara för
hälsa och miljö. Det är därför alarmerande att man kunnat konstatera höga
dioxinhalter i vissa prover av livsmedel (t. ex. fisk) och bröstmjölk.

En källa till dioxinutsläpp är avfallsförbränningsanläggningarna. Därför
har också statsmakterna beslutat om ett moratorium på ett år för nya sådana
anläggningar. Samtidigt pågår det ett arbete med att bringa ned utsläppen
från befintliga anläggningar.

Förbränning av spilloljor

Allt detta är bra. Det finns emellertid sannolikt också andra källor till
dioxinutsläpp som måste uppmärksammas. Det gäller t. ex. den numera allt
vanligare förbränningen av spilloljor. Det gäller också järn- och stålindustrins
smältning av järnskrot, som i mycket stor utsträckning är oljehaltigt.

Enligt vissa beräkningar skulle mängden avfallsoljor i Sverige uppgå till
inte mindre än 120 000 ton per år. Dessa innehåller förutom giftiga
tungmetaller ett stort antal cancerogena ämnen. Om dessa inte förbränns på
ett tillräckligt effektivt sätt, finns det risk för att mycket giftiga ämnen, t. ex.
dioxiner, bildas. Det finns anledning att befara att så också verkligen sker.
Man har nämligen kunnat konstatera att stora kvantiteter - uppskattningsvis
50 000 ton - förbränns olagligt. Det har t. ex. förekommit att villaägare,
industrier och bilverkstäder mot alla regler har eldat med spillolja. I några
fall har man t. o. m. kunnat beslå hela kommuner med att olagligt elda med
avfallsolja, och för någon tid sedan anmäldes ett åkeri för att ha blandat
sådan olja med vanlig diesel.

Orsaker

Den viktigaste orsaken till allt detta är naturligtvis det höga priset på vanlig
eldningsolja resp. dieselbränsle. Man tjänar helt enkelt pengar på att bränna
spillolja. Till detta kommer att de lagar och förordningar som reglerar sådan
här verksamhet dels är krångliga, dels är ganska många (lagen om hälso- och
miljöfarliga varor, miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen och förordningen
om miljöfarligt avfall). Det är med andra ord svårt för vanligt folk att få ett
grepp om vad som är tillåtet och inte tillåtet i detta sammanhang. Till detta
kan läggas att information från berörda myndigheter till kommuner,
industrier och enskilda är för dålig. Slutligen är det förmodligen också för

dyrt och besvärligt att få avfallsoljorna behandlade på ett lagligt sätt genom
upparbetning eller förbränning på anläggningar med effektiv förbränningsteknik
och rökgasrening, t. ex. SAKAB.

Förslag till åtgärder

Det är alltså ganska mycket som kan göras för att komma till rätta med ofoget
att bränna spilloljor. Först och främst måste de lagar och förordningar som
reglerar verksamheten göras enklare och mera lättillgängliga för gemene
man. Vidare är det absolut nödvändigt att informationen till allmänheten
förbättras när det gäller vad som är tillåtet och inte tillåtet, en uppgift som
lämpligen kan förtros åt statens naturvårdsverk. En annan åtgärd som måste
vidtas är att utveckla nya metoder för att omhänderta avfallsoljor. Särskilt
viktigt är att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete för att få fram
metoder som gör det möjligt att enkelt och billigt upparbeta använda
smörjoljor så att dessa kan användas på nytt.

Hemställan

Vi hemställer därför

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om åtgärder för att stoppa farlig förbränning av
avfallsoljor.

Stockholm den 16 januari 1986
Lars Hedfors (s)

Kjell Nilsson (s) Ulla Johansson (s)

Mot. 1985/86
Jo704

6