Ökat utnyttjande av personer med forskarutbildning

Motion 1982/83:952 Birger Hagård

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

6

Motion
1982/83:952
Birger Hagård

Ökat utnyttjande av personer med forskarutbildning

Inom samtliga politiska partier tycks man i dag vara överens om det
nödvändiga att i ökad utsträckning genomföra satsningar på forskning och
forskarutbildning. Samtidigt kan det ifrågasättas om samhället verkligen tar
till vara den resurs som forskarutbildade personer utgör. I många andra
länder, främst kanske USA och Västtyskland, hör det till vanligheten att
ledande befattningar såväl inom den offentliga som den privata sektorn
besätts med personer, som har avlagt doktorsexamen.

Motsvarande krav på hög generell kompetens saknas ofta i Sverige. Det är
paradoxalt, att samtidigt som stora satsningar görs på att öka och förbättra
forskarutbildningen har inte den självklara slutsatsen dragits, att det också är
nödvändigt att rätt utnyttja de forskarutbildades kompetens. Sålunda vore
det angeläget att kartlägga de områden inom den allmänna sektorn, där
behov finns av en högre formell kompetens än vad som nu är för handen.
Från samhällets sida kan åtgärder också vidtas för att stimulera det
önskvärda samspelet med industrisektorn, särskilt vad avser teknologi,
ekonomi och administration. Det förefaller troligt att studietiden för våra
blivande doktorer kraftigt skulle kunna nedbringas, om det för dessa även
skulle bli klart att de är välkomna att efter sin utbildning göra insatser på
olika samhällsområden.

Situationen på den tekniska sidan har kartlagts av en arbetsgrupp inom
Civilingenjörsförbundet, som konstaterar, att det finns allvarliga brister i
samspelet mellan våra tekniska högskolor och industrin. Totalt finns drygt
1 500 forskarutbildade civilingenjörer i landet. Knappt hälften av dessa är
verksamma inom tillverkningsindustrin, medan de övriga är verksamma
inom högskolor och forskningsinstitut. Inom byggnadsindustrin samt den
kommunala och landstingskommunala verksamheten finns exceptionellt få
forskarutbildade. Det är också anmärkningsvärt, att andelen forskarutbildade
i den viktiga verkstadsindustrin endast utgör hälften av andelen inom
skogs- och stålindustrin. Läkemedelsindustrin ligger däremot högt. Totalt är
mindre än 6 % av alla yrkesverksamma tekniker forskarutbildade, en
internationellt sett låg siffra. Detta kan försvåra framtida satsningar inom
högteknologiska sektorer, vilket kan vara nog så bekymmersamt i tider, då
välfärden hotas och samstämmighet råder om att den avancerade tekniken är
vår främsta räddningsplanka.

Inom industrin är okunnigheten ofta stor om vad en forskarutbildning
egentligen innebär. Misstänksamheten är ofta påfallande, till icke ringa del
beroende på att många inom industrin inte haft kontakt med forskarutbildade.
Många chefer på mellannivån tycks också ha en viss ovilja mot att

Mot. 1982/83:952

7

anställa underlydande med högre formell kompetens än de själva har. Denna
misstänksamhet borde vara möjlig att övervinna. Dagens forskarutbildning
ger framför allt en bred allmän kompetens i problemlösning, som är i hög
grad användbar och borde vara attraktiv inom de flesta områden, inte minst
industrisektorn, i Sverige liksom t. ex. i USA.

För att lösa problemen kan olika åtgärder vidtas. Ett sätt är att kraftigt öka
personalutbytet mellan industrin och högskolorna, och varför inte också
mellan den offentliga sektorn och högskolorna och universiteten. Systemet
med adjungerade professorer (dvs. industrianställda forskare som till 20 %
tjänstgör vid en högskola) har fungerat mycket bra och bör kunna byggas ut
till att även omfatta andra samhällsområden. Varför skulle man inte i
framtiden också kunna ha lärare/forskare vid universiteten och högskolorna,
som samtidigt är sysselsatta inte bara inom industrin utan också inom
offentlig administration, på museer, i bibliotek etc.?

Det är också viktigt att lärare/forskare får ökade möjligheter att
rutinmässigt förlägga en del av sin verksamhet utanför högskolan eller
universitetet. Detta kan ske genom generösa regler från staten/arbetsgivaren
och stimulans för konsultverksamhet under en viss del av arbetstiden. Vid
många amerikanska universitet är detta ett krav; i Sverige ses det icke sällan
med ogillande. Över huvud taget är det angeläget att på olika sätt stimulera
kontaktverksamheten mellan samhällslivet och universiteten/högskolorna.
Teknikcentrum i Linköping är ett annat gott initiativ i denna riktning.

Preliminära resultat från Tekniska högskolan i Linköping visar att av fem
sökande till högre befattningar hade omkring 1970 i genomsnitt fyra
industribakgrund. I dag har normalt ingen sökande till en befattning inom
högskolan någon erfarenhet av världen utanför högskolan. Denna utveckling
är så mycket mera oroande, om man betänker att ca 70 % av alla professorer
kommer att pensioneras inom den närmaste tioårsperioden. Om trenden inte
bryts, riskerar vi att i framtiden få professorer och universitetslektorer utan
egen erfarenhet från arbete inom industrin. Detta inger allvarliga farhågor.

Självfallet är lönesättningen en inte oväsentlig detalj i sammanhanget. Det
måste löna sig att arbeta, och det måste löna sig att satsa på en relativt
långvarig utbildning.

Sammantaget pekar mycket på att de berörda problemen tillhör de
allvarligaste f. n. Med tanke på de stora summor som satsas på en utbyggnad
av forskarutbildningen vore det också dåraktigt att inte på ett bättre sätt ta till
vara de mänskliga resurser som skapas.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande krav på bl. a. ökat utnyttjande av
personer med forskarutbildning.

Stockholm den 24 januari 1983

BIRGER HAGÅRD (m)

Övrigt om motionen

Intressenter

BIRGER HAGÅRD saknar porträttfoto
BIRGER HAGÅRDModeraterna

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket