Ökat stöd till det norrländska jordbruket
Motion 1985/86:Jo222 Rune Ångström m. fl. (fp)
Motion till riksdagen
1985/86: Jo222
Rune Ångström m. fl. (fp)
Ökat stöd till det norrländska jordbruket
Jordbruket i Norrland arbetar under helt andra förutsättningar än i de
södra och mellersta delarna av Sverige. Små brukningsenheter, hårt klimat
och kargare jordar gör att avkastningen per odlad hektar blir mindre i
Norrland än i det övriga Sverige. Undantaget utgörs av vissa specialodlingar,
där de speciella norrländska förutsättningarna ger fullgod ersättning för
odlarmödan.
Med den sämre avkastningen från de norrländska brukningsenheterna
som argument har tid efter annan kommit fynpunkter i den aktuella jordbrukspolitiska
debatten som i stort gått ut på att det norrländska jordbruket
borde läggas ned och att den svenska jordbruksnäringen borde koncentreras
till de områden i Sverige där vi har de bästa förutsättningarna för ett
högproducerande jordbruk. De speciella stödformer som finns för det
norrländska jordbruket har också kritiserats från samma utgångspunkter.
Glädjande nog har det, trots denna kampanj mot det norrländska jordbruket,
funnits en bred majoritet i riksdagen som insett betydelsen av ett
livskraftigt norrländskt jordbruk och genom sina beslut upphävt en del av
de konkurrensskillnader som finns mellan jordbruket i Norrland och övriga
Sverige.
En historieskrivning om det norrländska jordbruket som omfattar tiden
efter det andra världskriget visar dock att det tidvis varit svåra kriser i det
norrländska jordbruket, då samhällsstödet varit av ytterst ringa omfattning.
Under dessa tidsperioder har stora arealer norrländsk jordbruksmark
lagts för fäfot, och verksamma jordbrukare har tvingats överge sin näring
och söka sin nödvändiga försörjning i annan sysselsättning. Betydande
belopp har också utbetalats av staten för att stimulera den avflyttning som
blivit följden av denna politik.
Hela byar har lagts öde och det öppna odlingslandskapet har växt igen.
Genom avfolkningen har underlaget för den nödvändiga samhällsservicen
för dem som stannat kvar i bygden efter hand sviktat och som en sekundäreffekt
ytterligare påskyndat avfolkningen. När vådorna av denna utarmning
av tidigare leende norrländska bygder framstått i en allt klarare dager
har en sund motreaktion vuxit fram. Nu inser insiktsfulla samhällsplanerare
och ekonomer att ett definitivt bottenläge för befolkningsutvecklingen
på den norrländska landsbygden är nått och att det finns viktiga samhällsskäl
för att stoppa ytterligare avfolkning. Ett viktigt instrument i en sådan
process är utan tvivel en progressiv jordbrukspolitik för det norrländska
jordbruket.
I sig självt har det norrländska jordbruket stor egenbetydelse. I ett
eventuellt kris- eller krigsläge med en avspärrning av Norrland behövs en
betydande egen försörjningsgrad på det norrländska jordbruket. Jordbruket
spelar fortfarande en stor roll för sysselsättningen och allmänt för en
utvecklad regionalpolitik. Ur naturvårdssynpunkt är ett öppet norrländskt
odlingslandskap en stor tillgång.
Värdet av närförsörjning av livsmedel har också uppmärksammats i
folkpartiets motion ang. totalförsvaret, där det står:
Livsmedelsförsörjningen är beroende av flera led. I akuta kriser och krig är
det främst transporter och distribution som inger stor oro. Alltför stark
koncentration av både förädling och lagring ger mycket stort transportberoende.
I Norrland ger de stora avstånden särskilda problem, om underskottsområden
kräver nästan daglig varutillförsel. En ökad fredstida livsmedelslagring
minskar beroendet av sårbara transporter. Mjölkproduktion
och annan livsmedelsproduktion i landets norra delar har särskilt stor
betydelse ur totalförsvarssynpunkt.
I den nyligen publicerade rapporten från den livsmedelspolitiska utredningen
har dessa synpunkter särskilt beaktats och utredningen har bl. a.
betonat betydelsen av ett framtida värdesäkrat s.k. Norrlandsstöd till
jordbruket. Fler instrument bör dock tillföras jordbrukspolitiken för att det
norrländska jordbruket skall överleva på minst nuvarande nivå, som anges
som en målsättning i rapporten från nyss nämnda utredning.
Enligt vår mening finns det särskild anledning att beakta det norrländska
jordbrukets betydelse ur sysselsättningssynpunkt. Tillgänglig statistik visar
t. ex. att samhällskostnaden för att tillskapa nya arbetstillfällen inom
jordbruket är mycket liten i jämförelse med vad liknande insatser kostar
inom den tillverkande industrin eller inom den offentliga sektorn.
Från och med Värmland i söder till och med Norrbotten betraktas landet
ur jordbrukssynpunkt som stödområde. I och med fastställelsen av 1977
års jordbrukspolitik beslöt en enig riksdag att ett särskilt Norrlandsstöd
skall utgå. En utredning har föreslagit en revidering av detta, men förslaget
har tyvärr ännu inte lagts som proposition av den nu sittande regeringen.
Utifrån 1977 års jordbrukspolitiska beslut liksom revideringsförslaget
(Jo 1981:04) är det angeläget att riksdagen kommer till ett ställningstagande
som skapar sysselsättning och produktion inom det berörda området.
Anledningen till detta kan enligt vår mening sammanfattas i följande fyra
huvudresonemang.
1. Familjejordbruk bör vara målsättningen i landet som helhet och är för
Norrlands del det enda tänkbara. Det innebär givetvis att kombinationen
med skogsbruk fortfarande är en självklarhet för att man skall kunna uppnå
lönsamhet och full sysselsättning på de gårdar som inte kan ge detta enbart
från jordbruksdelen. Som kombinationsjordbruk med bl. a. rätt till statligt
stöd och förvärvsrätt betraktar vi även sådana enheter som inte kan ge hela
årsinkomster från nyss nämnda lösningar utan att någon eller några av
familjemedlemmarna tar delar av sin inkomst från annat arbete. Familjejordbruken
i Norrland är inte bara den ekonomiskt bästa lösningen för
utövarna utan ett måste för att man skall kunna bevara en levande bygd
Mot. 1985/86
Jo222
8
med ett förbättrat underlag för skolor, butiker, småindustri, kommunikationer
m. m. Livaktiga enheter ger dessutom alla samhällsinnevånare en
landsbygd med rika möjligheter till naturlig rekreation och friluftsliv.
2. Inkomstlikställighet fastställdes av en enig riksdag i 1977 års jordbruksbeslut.
Detta innebär fortfarande att riksdagen skall aktivt arbeta för
den målsättningen inom ramen för Norrlandsstödet.
3. Beredskapsskälen väger tungt vid en bedömning av jordbruksproduktionen
i Norrland.Tyvärr måste vi räkna med att norra delen av Sverige,
som är klämd mellan stora NATO-anläggningar i Norge och sovjetiska
sådana i bl. a. Murmansk med världens största flottbas, kommer att drabbas
av omfattande aktiviteter i beredskapssammanhang och, i värsta fall,
krigshandlingar. Den från militärledningen uttalade oron för bristen på
livsmedel i ett sådant läge bör tas på allvar. För närvarande producerar
Norrlandsjordbrukarna ungefär vad som konsumeras i området, och med
tanke på det anförda bör det av försvarspolitiska skäl vara en angelägenhet
att produktionen hålls på en förhållandevis hög nivå. Enligt militära planer
kan stora folkomflyttningar bli aktuella inom norra Sverige vid krigshandlingar.
Detta innebär också att i beredskapen för landets försvar ingår
kravet på bebyggelse och verksamt liv även i glesbygden. 1982 års försvarsbeslut
innehåller t. o. m. särskilda skrivningar om satsningar på Norrland
och livsmedelsproduktionen.
4. Regionalpolitiken innebär i stort att samhället vill medverka på olika
sätt till att skapa sysselsättning även i de områden där glesbygd, långa
avstånd och ett icke differentierat näringsliv har kunnat utvecklas. I detta
arbete har jordbrukspolitiken varit ett verksamt hjälpmedel sedan 1977
med bl. a. en markant föryngring av jordbrukarkåren. Ekonomiskt sett har
detta varit en mycket billig satsning för samhället och när det gäller
arbetsplatskostnader helt konkurrensmässig med de industriella lokaliseringssatsningarna.
En fortsatt utveckling på jordbrukssidan i enlighet med
den som skett under senare år bör alltså, ur regionalpolitisk synpunkt, vara
helt logisk.
Vi anser alltså att regeringen inte har fullföljt intentionerna när det gäller
dessa frågor.
Hemställan
Med stöd av det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att den ekonomiska
och produktionsmässiga målsättningen i 1977 års riksdagsbeslut
fullföljs,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att de förslag
som lagts av Norrlandsstödkommittén (Jo 1981:04) snarast leder till
riksdagsbeslut,
3. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att det särskilda
prisstödet till jordbruket i norra Sverige i den aviserade särskilda
propositionen ges en sådan nivå att det norrländska jordbruket får
en med jordbruksnäringen i övriga Sverige likvärdig lönsamhet,
Mot. 1985/86
Jo222
9
4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att innebörden
av kombinationsjordbruk skall i första hand vara jord och skog, men
att även annan kompletterande sysselsättning får räknas som del i
den totala bedömningen vid lönsamhetsberäkningar för erhållande
av förvärvstillstånd, lån och bidrag,
5. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att beredskapsskäl
också bör utgöra motiv för en satsning på Norrlandsjordbruket
och stöd till lokala industrier för förädling av livsmedel,
6. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära att boendeoch
brukningsskyldigheten får en sådan utformning att det i första
hand främjar produktionen i den aktuella bygden.
Stockholm den 21 januari 1986
Rune Ångström (fp)
Ulla Orring (fp) Britta Bjelk (fp)
Sigge Godin (fp) Hans Lindblad (fp)
Karl Erik Eriksson (fp)
Mot.
Jo222
Övrigt om motionen
Intressenter
