Ökat statligt stöd till byggande av skogsvägar

Motion 1985/86:Jo305 Börje Hörnlund och Ulla Orring (c, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1985/86:Jo305

Börje Hörnlund och Ulla Orring (c, fp)
Ökat statligt stöd till byggande av skogsvägar

Skogsbruket och skogsindustrin är av allra största betydelse för sysselsättningen
i de norrländska skogslänen. Den förnyelsebara skogsråvaran och dess vidareförädling
är och kommer för lång tid framåt att vara en av länens viktigaste
basnäringar. För att avverkning och övriga skogsskötselåtgärder skall kunna
ske i önskvärd omfattning och till rimliga kostnader, är skogsvägen i särklass
den viktigaste förutsättningen. I norra Sverige är vägnätet fortfarande mycket
glest, vilket utgör ett stort hinder för hög akvititet i de norrländska skogarna. 1
Vägplan 80, som är en objektiv analys på detta område, framgår att 1980 låg
34% av skogsmarksarealen i övre Norrland (4 nordligaste länen) på större
avstånd från bilväg än vad som ur ekonomisk synpunkt är rimligt att acceptera.
Trots pågående utbyggnad är läget oförändrat i dag beroende på kostnadsstegringar
för främst terrängtransporter. Detta förhållande är starkt hämmande på
avverkningstakten och därmed råvaruförsörjningen till industrin. Inom dessa
väglösa områden består skogsmarken till hälften av avverkningsbar skog. Denna
situation är otillfredsställande, i synnerhet då det samtidigt råder obalans i
tillströmningen av råvara till Norrlandsindustrierna.

Problem och konsekvenser

De lönsamhetsproblem som skogsbruket under lång tid har brottats med blir än
mer kännbara då möjligheten att investera i skogsvägar drastiskt minskat genom
den kraftiga sänkning av det statliga stödet till skogsvägar som skett de
senaste två åren. Dessutom föreslås ytterligare sänkning av stödet för nästa
budgetår 1986/87 till 50 milj. kr. för hela landet. Ur regionalpolitisk synpunkt
blir konsekvenserna av dessa neddragningar mest kännbara för Norrlandslänen.

Följderna blir förmodligen att vissa markägare bygger egna och enklare vägar
av låg standard. På sikt raseras därmed möjligheterna till samverkanslösningar
och trakten får för lång tid ett orationellt vägnät. Största vägbehovet i dag ligger
i sådana skogsområden där samverkanslösningar är nödvändiga, dels för att
över huvud taget komma till stånd, dels för att få optimala lösningar på behovet
av väg. Det statliga stödet har här sin största och avgörande betydelse.

En annan följd av minskat skogsvägsbyggande är att vägentreprenörer drabbas
hårt. 1 Västerbottens län har t.ex. utbyggnaden under tidigare år legat på,
en, om inte tillräcklig, så dock någorlunda hög nivå. Detta har inneburit att en
fast och kunnig entreprenörgrupp har haft en jämn sysselsättning. 1 dagsläget
råder kris i gruppen på grund av den kraftiga neddragningen av vägbyggandet.

Genom minskat statligt stöd har under 1984/85 endast 14 mil mot 28 mil året
innan kunnat beviljas bidrag för igångsättning. Denna situation råder fortfarande.
Förutom att anställda inom branschen friställs kommer även en viktig
resurs och kompetens att snabbt minska, som blir svår att bygga upp igen längre
fram i tiden.

Utredningar

I en PM från skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län den 5 september 1985
angående virkestillgång och virkesförbrukning i länet framhålls att bruttoavverkningen
kan öka med 10% i länet eller 500000 m' sk. Vissa hinder reducerar
dock denna avverkningsökning, såsom hänsyn till naturvård, rennäring och
andra intressen än virkesproduktion. Skador på skog, tekniska och övriga
restriktioner gör att dessa hinder tillsammans reducerar kvantiteten med 40 %.
Dålig lönsamhet, på grund av dåligt avsättningsläge, är ett annat stort hinder
som hänger samman med bristande tillgång på permanenta bilvägar. Avsättningsläget
påverkas starkt av skogsvägnätets utbyggnad.

Enligt Vägplan 80 föreligger i Västerbottens län ett utbyggnadsbehov av 480
mil skogsvägar eller 32 mil/år under perioden 1980—1995. Härtill krävs 15 milj.
kr./år i bidrag i 1980 års prisläge. Effekten av detta utbyggnadsprogram innebär
att andelen väglösa skogsmarker minskas med 320000 ha. Under 1984/85
minskades stödet till utbyggnaden med hälften. Detta betyder att målet i Vägplan
80 om ökad tillgänglighet på avverkningsbara skogsmarksarealer minskas
med hälften eller 160000 ha. Denna minskning innebär ett virkesbortfall på ca
240000 m'sk per år vid ett uttag av 1,5 m’sk/ha.

Ur sysselsättningssynpunkt kan detta utryckas på följande sätt:

Minskad vägbyggnad 140 km å 50 dagsverken 7 000 dagar

Minskad avverkning 0,1 dagsverken/m!sk x 240000 24000dagar

Summa minskad sysselsättning 31000 dags v./år

eller 150—160 årsarbeten.

Det statliga stödet till byggande av skogsvägar har de senaste 4 åren varit

följande:
1982/83	65 milj. hela landet	11,4 milj. AC län
1983/84	75 milj. hela landet	13,9 milj. AC län
1984/85	55 milj. hela landet	7,3 milj. AC län
1985/86	55 milj. hela landet	8,5 milj. AC län
1986/87	50 milj. hela landet (förslag)	8,0 milj. AC län (förslag)

Stödet och skogsmarksarealen fördelar sig enligt följande:

	Privata		Bolag	Domänverket	Övriga
	Stöd	Areal	Stöd Areal	Stöd	Areal	Stöd Areal
	%	%	%	%	%	%	% %
1982/83	64	42	26	23	10	32	3
1983/84	59	42	25	23	15	32	3
1984/85	61	42	30	23	19	32	— 3

Mot. 1985/86

Jo305

10

Länets skogsmark är fördelat på många ägarekategorier, vilket gör att tillkomsten
av praktiskt taget alla skogsvägar bygger på den förutsättningen att markägarkretsen
kan nå enighet härom. Skogsvårdsstyrelsen har här en mycket
viktig roll i att lägga förslag till samverkanslösningar på vägsträckningar som
tillgodoser vägbehovet för så många markägare som möjligt. Av ovanstående
framgår också att statliga stödet fått inriktas på den ägarekategori där behovet
av samverkan varit störst för att nå verkningsfulla resultat.

Sammanfattning

Om stödet till skogsvägar fortsätter att minska eller helt försvinner, leder detta
till att skogsvägnätets bärighet blir sämre och sämre och får dessutom en orationell
utformning.

Skogsindustrin är i dag på grund av tjällossningsproblem under 6—10 veckor
per år avskuren från mer än hälften av sin råvarubas. En unik situation i svensk
tillverkningsindustri, som kommer att förvärras i takt med att stödet till skogsvägar
minskar.

Det är allmänt känt att stödet till och därmed utbyggnaden av skogsvägnätet
genererar ytterligare verksamheter och sysselsättningar i skogsbruket i sådan
omfattning att ”bidragskronan” är en av de stödformer som ger mest återbäring
för staten.

Regeringen föreslår att totalt 50 milj. kr. anvisas för byggande av skogsbilvägar.
Därutöver står 10 milj. kr. till regeringens disposition för senare fördelning.
Enligt min mening bör med hänsyn till de stora behov som dokumenterats i
Västerbotten 5 milj. kr. av de medel som står till regeringens disposition avsättas
för byggande av skogsbilvägar i länet. Detta skulle få en stor betydelse för
möjligheterna att bereda sysselsättning i regionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att av de medel som står till regeringens disposition
för byggande av skogsbilvägar anvisa 5 milj. kr. för byggande av skogsbilvägar
i Västerbotten i enlighet med vad som anförs i motionen.

Stockholm den 23 januari 1986

Börje Hörnlund (c) Ulla Orring (fp)

Mot. 1985/86

Jo305

11