Ökad forskning om skogsdöd

Motion 1985/86:Jo601 Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1985/86:Jo601

Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s)
Ökad forskning om skogsdöd

Mot.
1985/86
J06OI—604

I Sverige har miljöfrågorna under många år stått i centrum för den politiska
debatten. Intresset för miljöfrågor tycks nu också öka i länder där dessa
frågor tidigare inte varit särskilt framträdande i den allmänna debatten.

Debatten om miljöförstöringen startar tyvärr ofta alltför sent och ibland
först när katastrofen är ett faktum. Nedsmutsningen av miljön, försurningen
av mark, sjöar och vattendrag har länge varit känd, men det är först efter
larmrapporter om en omfattande ”skogsdöd” som frågan om vad som håller
på att hända med vår natur och vad som kan göras fått förnyad aktualitet. Då
står man där med otillräckliga kunskaper om orsak och verkan och vet inte
hur man skall kunna förhindra t. ex. en fortsatt skogsdöd.

Kostnaderna för miljövården, skogs- och miljöforskning kommer i Sverige
för budgetåret 1986/87 att uppgå till ca 550 milj. kr. vilket är en ökning med
90 milj. kr. Vi konstaterar med tillfredsställelse att ett femårigt forskningsprogram
om skog och miljö dras igång och att målet är att skaffa nya
kunskaper om hur man kan skapa ett ekologisk balanserat skogsbruk, om
skogsdöden i den industrialiserade världen och om avskogningen och
ökenutbredningen i u-länderna.

Enligt vår mening har emellertid den forskning som hittills ägt rum i alltför
ringa grad varit inriktad på de problem som skogsbruket har i södra Sverige.

Rapporterna om skogsskadorna i bl. a. Tyskland och de tecken som tyder på
att liknande skador börjar uppträda även i södra Sverige understryker
ytterligare behovet av en sådan forskning.

I undersökningar som redan gjorts har det konstaterats att den skogliga
skadebilden är komplicerad och att det finns många frågetecken inför
skogsproduktionens villkor i södra Sverige. Vidare kan det slås fast att man i
södra delen av landet utnyttjar produktionsmöjligheterna sämre jämfört
med genomsnittet för landet. Detta trots de utomordentligt goda skogsmarker
som finns i Sydsverige. En av orsakerna härtill torde vara bristande
kunskaper om skogarna.

Skogsnäringens utveckling är avgörande för vår framtida välfärd. Skogsbruket
i södra Sverige har helt naturligt en mindre framträdande plats i
näringslivet än i de utpräglade skogslänen i norr. Men också i landets södra
delar representerar skogsproduktionen stora värden. En fördel är t. ex. att
den finns mycket nära en väl utvecklad förädlingsindustri och goda exporthamnar.
Detta kommer bl. a. till uttryck i de höga skogsbruksvärdena i södra
Sverige. Av 1981 års fastighetstaxering framgår att bortemot 30 % av

skogsbruksvärdet finns i de sju sydligaste länen, trots att där endast finns 1

1 Riksdagen 1985186.3 sami. NrJo601-604

12 % av arealen och ca 19 % av tillväxten.

Erfaret skogsfolk och forskare är ganska eniga om att många av skogsproduktionens
problem i dag är lokaliserade till södra Sverige. Förutom redan
nämnda förorenings- och försurningsproblem finns här skadegörande insekter
och svampar, viltbetning och svåra markanvändarintressen. Sydsveriges
mycket varierande skogliga ståndsortsförhållanden anses dessutom kräva
särskild god kunskap vid markbehandling, träslagsval och vid beslut om
beståndsvårdsinsatser. Även i andra avseenden skiljer sig skogsbrukets
villkor här från dem i norra Sverige.

Institutet för skogsförbättring bildades 1967 av staten och skogsbruket.
Det är ett branschforskningsinstitut som bedriver både vetenskaplig och
praktisk verksamhet kring bl. a. skogsträdsförädling och skogsgödsling.
Staten och skogsbruket tillsätter vardera hälften av styrelsen och ger lika
stora bidrag till verksamheten. Därutöver tillförs institutet en del medel från
fonder och serviceverksamhet.

Institutets centrala förvaltning är lokaliserad till Uppsala i anslutning till
lantbruksuniversitetet i Ultuna. Verksamhet förutsätts äga rum i samarbete
med skogshögskolan, universitetet och andra vetenskapliga institutioner
samt med det praktiska skogsbrukets organ. Förädlingsverksamheten är
decentraliserad till tre distrikt. Det södra distriktet, försöksstationen Ekebo,
är lokaliserad till Malmöhus län och Svalövs kommun.

Mot bakgrund av vad som anförts anser vi att lantbruksuniversitetet i
samarbete med Institutet för skogsförbättring bör ges förutsättning att
genom projekt med klar regional inriktning ägna skogsbruket i södra Sverige
ett ökat intresse. Vid genomförande av projekt med regional inriktning mot
södra Sverige, som vi här förordar, måste den kunskap och erfarenhet som
finns samlad vid Ekebo utnyttjas på ett effektivt sätt.

Det är också viktigt att organisationen för förmedling av skogsforskningsresultat
förstärks. Inom projektens ram bör även skogsbrukets företrädare i
södra Sverige genom någon form av samrådsförfarande få medverka vid
framtagning av underlag för beslut om forskningens inriktning.

Nyligen slutförda undersökningar visar skador på den sydsvenska skogen
av samma omfattning som förekom i Tyskland för tre år sedan. För något år
sedan slog forskare larm om tydliga försurningstecken i Dalby Söderskog.
Både fältbiologer och forskare överraskades av att även en skog med så goda
förutsättningar som Dalby Söderskog kan hotas av försurning.

Man kan därför dra slutsatsen att den tid som står till buds för att undvika
en långt gående skogsdöd i Sverige är mycket kort. Det är därför mycket
viktigt att våra forskningsresurser används på ett effektivt sätt. Situationens
allvar motiverar, enligt vår uppfattning, att resurser styrs över mot en ökad
forskning av problemen i skogsbruket i södra Sverige.

Mot. 1985/86
Jo601

2

Hemställan

Med hänvisning till vad som här anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande behovet av ökad forskning med klar
regional inriktning mot skogsbruket i södra Sverige.

Stockholm den 17 januari 1986

Kurt Ove Johansson (s) Lars-Erik Lövdén (s)

Mot. 1985/86
Jo601

3