Ökad återanvändning av däck genom regummering

Motion 1984/85:644 Sten Svensson m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

2

Motion
1984/85:644
Sten Svensson m. fl.

Ökad återanvändning av däck genom regummering

Sverige har i dag en mycket tekniskt högstående regummeringsindustri
som sysselsätter ca 1 000 personer i vårt land. Branschen har särskilt vad
gäller lastvagnsdäck en nyckelställning. Det finns f. n. ingen inhemsk
tillverkning av tunga lastbilsdäck. Genom att satsa på de främsta nydäcken,
som kan regummeras upp till tre gånger, uppnår man en årlig besparing på
mellan 1 000 och 2 000 kr. per däck vid 10 000 mils körning.

Enligt vad branschen uppger utgör den årliga omsättningen av lastbilsdäck
ca 340 000 däck per år. Av detta antal utgör 140 000 nydäck, dvs.
importerade lastbilsdäck per år. De resterande 200 000 exemplaren är
således regummerade däck. Svensk regummeringsindustri beräknar att man
genom sin verksamhet har åstadkommit ett sparande om ca 25 miljoner liter
olja per år. Företrädare för regummeringsföretagen, vilket bl. a. framgick
vid en hearing med näringsutskottet, har påpekat att ett regummerat däck
betingar en kostnad som utgör hälften av priset för ett nytillverkat däck, men
det nytillverkade däcket har enligt branschens uppfattning en relativt mycket
längre hållbarhet. Uppenbarligen finns här en intressant utvecklingspotential
med gynnsamma effekter för sysselsättning, miljö och samhällsekonomi.

Sverige hör till världens mest regummeringsbenägna länder. Av de
lastbilsdäck som rullar på de svenska vägarna är ca 60 % regummerade.
Flera hundra miljoner kronor sparas varje år tack vare regummeringstekniken
inom transportområdet.

Benägenheten att utnyttja regummering varierar dock inom olika sektorer
av det svenska samhället. Inom den privata sektorn utnyttjas regummerade
däck i mycket betydande omfattning. Enligt uppgift regummerar flygvapnet
konsekvent fyra gånger på sina stommar och SAS mer än det dubbla på varje
stomme. Men inom stat och kommun i övrigt ligger den genomsnittliga
regummeringsfrekvensen bara på 30 %, vilket indikerar ett icke utnyttjat
potentiellt sparande i storleksordningen 40 milj. kr. per år. I storstadsregionerna
synes läget vara bättre än genomsnittet, men totalt sett ligger den
offentliga sektorn på hälften av den regummeringsnivå som gäller för
åkerierna och för industrin.

Det måste vara ett samhällsekonomiskt intresse att stat och kommun
försöker att åstadkomma besparingar i samma utsträckning som den privata
sektorn synes tillgodogöra sig. I Danmark har ”Direktoratet for Statens
indkpb” gjort ett uttalande av innebörden att det är till fördel med utbredd
användning av kvalitetsregummeringar. Detta uttalande har uppfattats som
en rekommendation till stat och kommun om att i ökad utsträckning betjäna

Mot. 1984/85:644

3

sig av regummeringstekniken. Enligt vår mening bör en motsvarande
rekommendation i samverkan med kommunförbunden komma till stånd i
Sverige. Riksdagen bör göra ett uttalande med denna innebörd.

Frågorna inrymmer dessutom väsentliga miljöaspekter. Ett mycket stort
antal begagnade däck har genom åren hamnat på sopstationerna, kasserats
på annat sätt, eller i sämsta fall hamnat i naturen. Varje regummerbar
lastvagnsstomme har ett värde i snitt av minst 400 kr. Vid en jämförelse med
utländska priser är detta en mycket låg värdering. Totalt kan det röra sig om
däckstommar för många miljoner kronor som ligger i det svenska skrotberget.
Miljön kan förbättras om skrotberget kan minskas genom att återvinna
däckstommarna. Varje lastvagnsregummering innebär i snitt en besparing av
ca 60 liter olja. Vid regummeringen kan det energirika avfallet tas till vara i
slutna uppvärmningsanläggningar som är integrerade i produktionsprocessen.
Även begagnade däck som av tekniska skäl inte går att återanvända kan
förvandlas till energiråvara. Teknik för detta har redan utvecklats. Det är
därför mycket angeläget att alla begagnade däckstommar tas till vara. Om
efterfrågan på stommar blir högre än den inhemska tillgången, tvingas
regummeringsföretagen att importera stommar. Därmed ökar kostnaden
eftersom prisläget på dessa ligger väsentligt över de svenska.

Mycket talar för att näringslivet i samverkan med stat och kommun bör
organisera ett landsomfattande återanvändningssystem i likhet med vad som
har åstadkommits när det gäller glas- och aluminiumburksförpackningar.
Regeringen bör medverka till att denna problemställning blir föremål för en
grundlig analys och att initiativ tas för att åstadkomma samhällsekonomiska
besparingar. Som ovan antytts betyder dylika insatser mycket positivt i
miljöhänseende samt har gynnsamma sysselsättningseffekter. Vid ökad
import av nydäck betyder detta att vi flyttar ut arbetstillfällena från svensk
regummeringsindustri till utländska nydäcksfabriker.

Riksdagen bör därför hos regeringen begära att återanvändningsfrågan tas
upp till prövning på angivet sätt.

Med åberopande av vad som här anförts, hemställer vi

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om rekommendationer till statliga och kommunala
organ om att i ökad utsträckning betjäna sig av regummeringstekniken,

2. att riksdagen hos regeringen anhåller om initiativ i syfte att
medverka vid organiserandet av ett landsomfattande system för
tillvaratagande och återanvändning av däckstommar.

Stockholm den 15 januari 1985

STEN SVENSSON (m)
LARS HJERTÉN (m)

IVAR VIRGIN (m)