oin upprättande av diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten.
Motion 1972:656 av herr Nordstrandh m. fl.
Mot. 1972: 656
16
Nr 656
av herr Nordstrandh m. fl.
oin upprättande av diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten.
Enligt 1971 års statskalender upprätthåller Sverige diplomatiska förbindelser
med 114 stater i olika delar av världen. Bland de suveräna
stater med vilka Sverige ej har officiella förbindelser märks Vatikanstaten.
Frågan om upptagande av diplomatiska förbindelser med denna
stat har genom motioner av representanter för olika partier aktualiserats
vid 1967, 1968, 1969 och 1971 års riksdagar, varvid även förekommit
en rätt livlig debatt. Motionerna har emellertid ej lett till något
slutligt resultat. Vi återkommer därför härmed till 1972 års riksdag.
Såsom skäl för Sveriges upptagande av diplomatiska förbindelser med
Vatikanstaten har bl. a. anförts att Vatikanstatens statsöverhuvud, påven,
såsom andlig suverän över den romersk-katolska kyrkan leder en
världsmakt med synnerligen stort inflytande i olika delar av världen
och att Sverige och Vatikanstaten beträffande de stora internationella
frågorna har flera gemensamma intressen, som skulle främjas genom direkta
officiella förbindelser. Ett upptagande av diplomatiska förbindelser
med Vatikanstaten skulle vidare skapa goodwill för Sverige inom den
romersk-katolska världen och därmed vara till nytta för vårt land.
Vatikanstaten, vars högt kvalificerade utrikesrepresentation är synnerligen
väl underrättad om förhållandena ute i världen, upprätthåller
f. n. diplomatiska förbindelser med omkring 70 stater, däribland åtskilliga
icke-katolska och icke-kristna länder samt kommunistiska stater
som Cuba och Jugoslavien. Med Sovjetunionen pågår förhandlingar
om upptagande av diplomatiska förbindelser. Vatikanstaten tar själv
icke några initiativ till upprättande av diplomatiska förbindelser med
andra stater.
Ett ytterligare skäl för att Sverige upptar diplomatiska förbindelser
med Vatikanstaten är den möjlighet till information som direkta officiella
förbindelser medför. Med hänsyn till den roll som Sverige spelar och
vill spela i internationella sammahang är goda informationskällor synnerligen
viktiga. Av de nordiska länderna upprätthåller Finland diplomatiska
förbindelser med Vatikanstaten genom att det finländska sändebudet
i Österrike samtidigt är sidoackrediterad i Vatikanstaten. Denna
senare ackreditering har visat sig medföra så stora fördelar — ej minst
genom värdefulla informationer — att den på finländskt håll betraktas
som det viktigare av de två diplomatiska uppdragen. Finlands kostnader
Mot. 1972: 656
17
för sidoackrediteringen i Vatikanstaten är synnerligen obetydliga och avser
representation och resor.
Vatikanstaten å sin sida är sedan 1960 representerad i de nordiska länderna
av en apostolisk delegat i Köpenhamn. I Finland — men bara där
— har han även ställning som pronuntie.
1 sitt betänkande 1971:5 framhåller utrikesutskottet att erfarenheten
visar att de ärenden av löpande natur som förekommer mellan Sverige
och Vatikanstaten kan handläggas genom de informella förbindelser
som upprätthålls via den svenska ambassaden i Rom. och utskottet kan
inte finna att avsaknaden av diplomatisk representation innebär några
påvisbara nackdelar.
Det är möjligt att direkta nackdelar, förorsakade av frånvaron av
direkta officiella diplomatiska förbindelser, inte kan påvisas, men vad
som kan vinnas, positivt sett och exemplifierat ovan, genom sådana
förbindelser torde utskottet i sin bedömning ha underskattat. Goda
förbindelser med Vatikanstaten, som inte bara är informella, kan icke
rimligen vara annat än till gagn för vårt land i dess utrikespolitiska
agerande.
Närmast till hands liggande — från svensk sida sett — hade naturligtvis
varit att i Vatikanstaten sidoackreditera vår beskickningschef i
Rom. Nu medger av förståeliga skäl icke Vatikanstaten att i Italien
ackrediterade beskickningschefer samtidigt ackrediteras vid Vatikanen.
Däremot kan Sverige liksom Finland sidoackreditera sitt sändebud i
Österrike. Kostnaderna härför torde bli så små att de kan inrymmas i
föreslagna anslag till utrikesrepresentationen.
Under åberopande av vad här ovan anförts föreslås
att riksdagen hemställer hos Kungl. Maj:t att frågan om upptagande
av diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten genom
sidoackreditering av Sveriges sändebud i exempelvis Österrike
måtte bli föremål för snar prövning.
Stockholm den 26 januari 1972
OVE NORDSTRANDH (m)
SIGVARD RIMÅS (fp)
ANDERS BJÖRCK (m)
i Nässjö
ALLAN HERNELIUS (m)
ROLF CLARKSON (m)
K L Backmans Tryckerier AB- Stockholm
