Offentig näringsverksamhet

Motion 1996/97:Fi919 av Ola Karlsson (m)

Drygt hälften av alla anmälningar till Konkurrensverket
riktar sig mot kommuner, landsting och statliga organ. En del
handlar om hur framförallt kommuner och landsting gynnar
sina egna förvaltningar och bolag vid upphandlingar. Men en
allt större del gäller den offentliga sektorns ohämmade
expansion på den öppna marknaden. Det handlar om hur
skattesubventionerade kommunala bolag med dumpade
priser konkurrerat ut privata småföretagare. Verkets
möjlighet att ingripa med hjälp av konkurrenslagen är
närmast obefintlig. Konkurrenslagen gäller företag och är
inte tillämplig för den offentliga sektorns
konkurrenssnedvridning. Lagarna behöver därför skärpas.

När det allmänna uppträder som producent av tjänster samt helt eller delvis
finansierar privat näringsverksamhet med skattemedel uppstår det stora
problem, livskraftiga småföretag slås ut och jobb försvinner. När myndig-
heter och offentliga företag säljer varor och tjänster på icke konkurrens-
utsatta marknader leder det till att effektivare privata företag stängs ute från
en potentiell marknad genom att priset till följd av skattefinansieringen
understiger kostnaderna. Resultatet blir onödigt höga kostnader för verksam-
heten. När myndigheter och offentliga företag säljer varor och tjänster på
konkurrensutsatta marknader kan resultatet bli att effektivare privata företag
slås ut eftersom de inte kan konkurrera med priser, som till följd av s.k.
korssubventionering understiger kostnaderna.

När myndigheter konkurrensutsätter sin egen produktion med bristande
konkurrensneutralitet vid anbudsupphandling kan effekten bli att privata
företag får onödiga kostnader för anbudsräkning och outnyttjade investe-
ringar om en upphandling avbryts på icke affärsmässiga grunder. Skälet till
avbrytandet kan vara politiskt eller bristande förberedelser. När myndigheter
ger stöd till privat näringsverksamhet kan detta ge konkurrenssnedvridande
effekter. Dessa kan vara att ett företag får stöd, vilket snedvrider konkurren-
sen, eller att finansiella etableringshinder uppstår vid bidragsgivning till
enskild producent

Även andra typer av konkurrensstörningar i form av etableringshinder har
påtalats. Det kan gälla tillgång till tidigare offentliga handlingar som nu
förts
över till offentligt bolag. Ett annat exempel är kritiken mot Telias sätt att
hantera GSM resp NMT-näten. Postens agerande gentemot CityMail är
ytterligare ett exempel.

Exempel på när privat
näringsverksamhet slås ut
av offentlig verksamhet som
driver den utan likvärdiga
krav på avkastning m.m.

Stenungsunds kommun driver en motionsanläggning i
Stenungsund (Sundahallen) som innehåller bland annat
simhall, solarier, motionsrum och styrketräning. 1992
startades Stenungsunds Motionscenter HB (Motionscentret),
också det i Stenungsund. Där fanns bland annat styrketräning
och solarier.

Båda verksamheterna rymde under en period styrketräning och solarier. I
kommunens hall togs styrketräningsredskap in i december 1993 och solarier
inrättades under september 1994. I anslutning till detta genomfördes en
kampanj med annonser, prisrabatter och olika kombinationer av erbjudan-
den.

Den kommundrivna hallen och Motionscentret konkurrerade på samma
marknad där Sundahallen erbjöd styrketräning och solande till priser under
marknadspriserna på orten. Biljettpriserna för tjänsterna inkluderade också
rätt till bad och bastu. Särskilt stor skillnad mellan Sundahallens priser och
övriga aktörers rådde under en kampanjperiod hösten 1994 då Sundahallen
erbjöd 10-kort för solande och bad samt bastu till ett lägre pris än ett 10-kort
för endast solande.

Solariepriserna i Stenungsund sept-dec 1994 var vid
tidsbeställning:
Sundahallen*
Motionscentret
Sun &
Body
Hälsoteket

1
gång
10
ggr
1 gång
10 ggr
1gån
g
10
ggr
1
gång
10
ggr

15 kr
133
kr
35/45
kr
299/399
kr
50 kr
395
kr
50 kr
360
kr

*Gäller nettopris, som är listpris reducerat med listpris för bad och bastu.

Motionscentret tvingades efter en tid lägga ner sin
verksamhet till följd av otillbörlig konkurrens från den
kommunala Sundahallen. Den kommunala hallen har tillgång
på skattemedel och kan sätta sina priser oberoende av
vinstkrav. Flera faktorer talar för att Motionscentret
tvingades bort från marknaden på grund av Sundahallens
prissättning. Under oktober 1994, när kommunens kampanj
pågick, minskade Motionscentrets omsättning från den
normala nivån 80 000-90 000 kronor till nivån 10 000-15
000 kronor.

Underprissättningsutredningen har föreslagit en rad åtgärder för att komma
till rätta med störningar i konkurrensen. Regeringen bör därför ges i uppdrag
att komma med förslag till lagstiftning i detta syfte.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning i enlighet med
vad som anförts i motionen.

Stockholm den 4 oktober 1996

Ola Karlsson (m)