Obalansen på bostadsmarknaden i Stockholms län
Motion 1986/87:Bo227 Elis Andersson (c)
Motion till riksdagen
1986/87:Bo227
Elis Andersson (c)
Obalansen på bostadsmarknaden i Stockholms län
Norrtälje kommun utgör nära en tredjedel av Stockholms län. I kommunen
bor 42 500 personer permanent. Alltsedan kommunsammanläggningen 1971
har Norrtälje haft en jämn befolkningsökning på 200-300 invånare om året.
Trots denna befolkningsökning och trots att Norrtälje har utvecklats till
landets största fritidshuskommun med drygt 28 000 fritidshus, så har
balansen på bostadsmarknaden kunnat hållas. Det innebär att några tomma
lägenheter inte har redovisats och att väntetiderna för en hyreslägenhet,
bostadsrätt eller småhus har begränsats till mellan tre och nio månader.
Denna balans har understrukits av att priserna på småhus och bostadsrätter
har legat på en motsvarande normalnivå för riket utanför storstadsregionen.
Denna balans på bostadsmarknaden kan förklaras av att kommunen hela
tiden hållit en god markreserv och en hög planberedskap. En annan mycket
viktig förklaring är att Norrtälje har hållit yrkesutbildningen av byggnadsoch
anläggningsarbetare på hög nivå. Här har kommunen legat över de
bedömningar som byggmarknadens parter gjort av arbetskraftsbehovet och
bibehållit en hög nivå på antalet platser inom byggnadsutbildningen. Det har
gjort att antalet sysselsatta i byggnadsbranschen fortfarande uppgår till nära
10 % av det totala antalet arbetsplatser i Norrtälje.
Denna positiva och balanserade utveckling har nu kommit helt i otakt.
Antalet lägenheter byggs inte längre i takt med efterfrågan och inte heller i
takt med kommunens planering.
Obalansen började för omkring två år sedan, då objekt med för höga
överkostnader inte kunde påbörjas utan att omprojekteringar och besparingar
kunde redovisas. Denna inledande obalans var också en spridningseffekt
från obalansen på Storstockholms bostadsmarknad och de pris- och lönehöjningar
som ägde rum där påverkade även Norrtälje. Skillnaden mellan
produktionskostnader för bostäder i Norrtälje och övriga Stockholms län är
nämligen mycket marginell.
När det gäller materialkostnader, konsultkostnader och byggherrekostnader
så visar offentliga uppgifter att de är direkt jämförbara. Den enda
skillnaden som kan redovisas gäller lönekostnaderna som utvecklats på
följande sätt.
| 1981 | 1982 | 1983 | 1984 | 1985 | 1986 |
Stockholm | 5054 | 5310 | 5684 | 6164 | 6656 | 7294 |
Norrtälje Procentuell skillnad | 5033 | 5253 | 5595 | 5967 | 6493 | 7026 |
Sthlm/N-e | 0,4 % | 1,1 % | 1,6 % | 3,3 % | 2,5 % 3,5 % |
Den enda skillnaden i byggnadskostnaden ligger alltså i en skillnad i
löneläget Norrtälje/Stockholm som utgör en mycket marginell del av den
totala produktionskostnaden.
Den enda skillnaden i byggnadskostnaden ligger alltså i en skillnad i
löneläget Norrtälje/Stockholm som utgör en mycket marginell del av den
totala produktionskostnaden.
Den inledande obalansen på Norrtäljes bostadsmarknad förstärktes när
regeringen den 26 januari 1986 beslutade om en höjning av ortskoefficienten
till 1,09 i hela Stockholms län utom Norrtälje, där ortskoefficienten kvarstår
på 0,98. Denna skillnad innebär att en bostad i Norrtälje måste byggas 11 %
billigare i Norrtälje än i övriga Stockholms län för att bostadskostnaden skall
bli densamma för den boende. Av de uppgifter som Norrtälje kommun
inhämtat från offentliga statistikkällor, så är det som tidigare nämnts samma
materialkostnader fritt bygget i Norrtälje som i Stockholm. Detsamma gäller
underentreprenörer, projektering, byggledning o. d. De senaste uppgifterna
om löneläget visar följande för tredje kvartalet 1986.
| Stockholm C | Vallentuna | Norrtälje | Uppsala |
Timlön enl. avtal + | 72:94 | 71:26 | 70:26 | 68:35 |
Relativ skillnad |
| 97,7 % | 96,2 % | 93,3 % |
Lönekostnaden utgör bara ca 10 % av den totala byggnadsproduktionskostnaden
och eftersom Norrtälje har 1,5 % lägre lönekostnad än grannkommunen
i Stockholms län så innebär det att totala produktionskostnaden för
bostadsbyggandet ligger på mindre än 1 procentenhet lägre i Norrtälje än i
övriga Stockholm och knappt mätbart i förhållande till grannkommunen
Vallentuna i länet.
Eftersom samma byggföretag är verksamma i Norrtälje som i övriga delar
av Stockholms län och eftersom många byggnadsarbetare arbetspendlar
konkurrerar bostadsförsörjningen i Norrtälje med samma marknad som
övriga kommuner i Stockholms län. Den förändring av ortskoefficienten som
skedde den 26 januari 1986 för hela Stockholms län utom Norrtälje resulterar
i fler fall i överkostnader i Norrtälje och de objekt som godkänns för statlig
belåning blir avsevärt dyrare i Norrtälje än i grannkommunerna i Stockholms
län.
Skillnaden motsvaras av en lägre hyra med 135 kr./månad för en
genomsnittslägenhet. Denna skillnad i boendekostnad medför stora svårigheter
för bostadsproduktionen i Norrtälje i konkurrens med produktionen
på samma marknad i Stockholms län i övrigt.
Enligt statistik från bostadsstyrelsen har överkostnadsnivån i medeltal för
hela landet under perioden januari-juli i princip varit oförändrad (ca 10 %).
För fyra objekt i Norrtälje som behandlats av länsbostadsnämnden under
1986 ligger överkostnaden mellan 16—19 %.
Vi konstaterar nu att vi har en obalans på bostadsmarknaden i Norrtälje
som det kommunala bostadsbolaget genom en enkätundersökning beräknat
till 2 350 lägenheter och att denna brist hela tiden förstärks. En del av
Mot. 1986/87
Bo227
20
efterfrågan kommer från boende i länet i övrigt. Kommunen har under en
följd av år haft inflyttningsöverskott, varav övervägande delen kommer från
övriga länet.
Norrtälje är bl. a. med hjälp av goda kommunikationer, genom närheten
till naturen och goda rekreationsmöjligheter ett attraktivt bosättningsalternativ
för förvärvsarbetande inom regionen. Kommunen har, genom att
hittills ha kunnat erbjuda goda bostäder med bra boendekvalitet, medverkat
till att delvis minska efterfrågan på bostäder i länet i övrigt.
Vi kan vidare konstatera att det inte byggs så många nya bostäder i
Norrtälje som vi har mark och planer för. Detta beror framför allt på att
överkostnaderna är så stora och medför, före behandling i länsbostadsnämnden,
att man prövar alla besparingsmöjligheter med effekter på kvalitet och
underhållskostnader som följd.
För de objekt som godkänns för statlig belåning så kommer boendekostnaden
till följd av högre lånekostnader att bli högre i Norrtälje än i övriga delar
av Stockholms län inkl. grannkommunerna Vallentuna, Sigtuna och Österåker.
Det skall ses i förhållande till att medelinkomsten i Norrtälje är den lägsta i
Stockholms län, vilket framgår av följande jämförelsetabell.
Medelinkomsten i länets kommuner
Inkomstår 1984
Konmner
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
Österåker |
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
| ||
Salen Haninge Tyresö U=plands-Bro |
|
|
|
|
| |
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
| ||
|
|
|
|
| ||
Täby |
|
|
|
|
|
|
0 20 äO 60 80 100 120
lnkoost i kkr.
Medelinkomsten i länets kommuner
Inkomstår 1984
Danderyd | kairuner | |
|
|
|
|
|
|
'Stockholn |
|
|
Hacka |
|
|
|
| |
Solna Lidingö Vaxholn Norrtälje Sigtina |
|
|
|
| |
|
|
|
|
| |
|
| |
|
| |
NnatJnwi |
|
|
|
|
0 S0 100 ISO
Inkonst i kkr.
Mot. 1986/87
Bo227
21
Med den lägre medelinkomsten för norrtäljeborna skall högre boendekostnader
betalas än för boende i grannkommunerna. Dessa uppgifter resulterar
i fullständig oförsvarlig och oförklarlig skillnad mellan den tredjedel av länet
som Norrtälje utgör och övriga Stockholms län.
Förutom de oförsvarliga och djupt orättvisa skillnader i boendekostnader
som skillnad i ortskoefficient innebär, har det medfört lokala obalansproblem
som är både onödiga och lösbara. Norrtälje kommun har nämligen en
hög planberedskap för byggande av bostäder, närmast ca 500 lägenheter på
bangårdsområdet i Rimbo. Till det kommer övriga objekt i bostadsförsörjningsprogrammet
som för närvarande ligger på en nivå av 350 bostäder per
år. Detta kommer dock inte att vara möjligt om inte boendekostnaderna för
nya bostäder är i nivå med dem som gäller för våra grannkommuner i länet.
En sådan lösning skulle också motivera att kommunen satsar ännu mer på
utbildning av yrkeskunniga byggnadsarbetare för att tillförsäkra kommunen
och länet möjlighet att bibehålla bostadsbyggandet på en hög nivå.
Norrtälje kommun har en utbyggd samhällsstruktur med överkapacitet i
sektorer som skolor och VA-försörjning. Ur samhällsekonomisk synpunkt
finns det därför utrymme för en ökad satsning på byggande av bostäder. För
de expansiva områdena i länets norra delar (t. ex. Arlanda, Kista) är
Norrtälje ett bosättningsalternativ som ur samhällsekonomisk synpunkt är
fördelaktigt genom att befintliga samhällsresurser kan tillvaratas.
Hemställan
Med stöd av det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om ortskoefficient som bör omfatta hela Stockholms län.
Stockholm den 21 januari 1987
Elis Andersson (c)
Mot. 1986/87
Bo227
22
överkostnaden för objekt i länet
Bostadsstyrelsen redovisning
jan-aug 1986
25
20
15
10
5
0
överkostnaden i \
Mot. 1986/87
Bo227
Bilaga
L
Antal objekt
23
gotab Stockholm 1987 12330
