Nr 552—558 Motion i Andra kammaren, nr 552 år 1970

Motion 1970:552 Andra kammaren

kammare
Andra kammaren
riksdag
tvåkammaren
session
lagtima
Antal sidor
3

Nr 552—558 Motion i Andra kammaren, nr 552 år 1970

1

Nr 552

Av herrar Hedlund och Gustafson i Göteborg, om åtgärder för att
öka trafiksäkerheten.

(Lika lydande med motion nr 714 i Första kammaren)

Trafikolyckorna krävde i Sverige under 1960-talet nära 12 000 människoliv.
Det årliga antalet dödade i trafiken har under senare år legat över 1 200
personer. Antalet svårt skadade har varit omkring 6 000, och 15 000—16 000
människor har dessutom ådragit sig andra personskador. Det totala antalet
trafikolyckor år 1968 anges till 16 817. Bakom dessa siffror döljer sig
mycket lidande och stor mänsklig tragik för en ännu större grupp människor
än vad de direkta statistiska siffrorna anger.

Det måste bedömas såsom allvarligt, att olycksfrekvensen tenderar att
stiga igen efter den nedgång som inträffade i samband med övergången till
högertrafik hösten 1967. Trots att under senare år ökande vikt lagts vid
trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder har den eftersträvade minskningen i
olycksfrekvensen inte kunnat uppnås.

Åtgärder som kraftigt kan nedbringa antalet svåra olyckor måste vidtagas.
Målsättningen skall naturligtvis vara att skapa en sådan trafikmiljö,
att dödsolyckor inte behöver inträffa.

Större uppmärksamhet än hittills måste också ägnas de svårt skadades situation.
För tusentals personer har trafikolyckorna medfört skador som
kvarstår under hela deras återstående liv. Många människor får sin tillvaro
spolierad genom obotliga skador på bl. a. hjärna och nervsystem eller
andra grava handikapp.

Förutom dessa mänskliga tragedier förorsakar trafikolyckorna betydande
materiella förluster. Hur stora dessa är ställer sig dock svårt att bedöma.
Vid en utredning bekostad av statens trafiksäkerhetsråd har trafikolyckornas
samhällsekonomiska kostnader uppskattats för åren 1965, 1970 och
1975 till 1 650, 2 150 respektive 2 600 miljoner kronor. Andra beräkningar
har gett betydligt högre belopp, beroende på hur beräkningarna utförs.

Trafikrådet i Örebro har t. ex. år 1968 undersökt kostnaderna i samband
med en trafikolycka. Man har nu börjat uppmärksamma de höga kostnader
för vård- och rehabilitering, verkningar av förlorad produktion och därigenom
det allmännas förlust av skatt m. m.

Olika samverkande åtgärder måste vidtagas för att trafiksäkerheten skall
förbättras. Bättre vägar, säkrare bilar och skickligare förare krävs.

0100900 Bihang till riksdagens protokoll 1970. 4 saml. Nr 552—558

2 Motion i Andra kammaren, nr 552 år 1970

Ökade resurser måste anslås till att göra vägarna säkrare. Det är särskilt
angeläget, att åtgärder vidtages så att svåra trafikfällor försvinner snabbt.

Ansträngningarna att göra bilarna säkrare måste intensifieras. Säkerhetsfrämjande
förändringar av motorfordonen måste ges högsta prioritet.
Strävan att skapa bilar som presterar allt större hastigheter bör inte uppmuntras.
Även om fordon med stark motor kan vara till fördel i t. ex. vissa
trafiksituationer, måste det starkt ifrågasättas huruvida det är någon mening
med hastighetskapacitet som nämnvärt överstiger hastighet som
tillätes på motorväg. Här bortses från utryckningsfordon. Vidare måste
angelägenheten av att karossen väl anpassas till motorns styrka understrykas.

Förarutbildningen skall naturligtvis inriktas mot att ge motorfordonsförare
kunskaper, som är nödvändiga för en säker trafik i en alltmer komplicerad
trafikmiljö. Det är emellertid ett oundgängligt krav att kunskaperna
hålles aktuella och att fortbildning sker. Denna fortbildning måste i stor
utsträckning ske med hjälp av bred allmän trafiksäkerhetspropaganda. erfarenheterna
från högertrafikreformen visar att denna propaganda kan
tillmätas stor betydelse.

Det är av stor vikt att också barnen får en god trafikundervisning. Sådan
undervisning bör i ökad utsträckning förekomma redan i förskolan.
Där förskola inte finns måste möjligheterna att inrätta särskilda barntrafikskolor
undersökas. Ansträngningar måste vidare göras för att göra trafikundervisningen
i grundskolan och gymnasieskolan kontinuerlig och effektivare.

Trafikövervakning bär visat sig vara ett effektivt medel för att främja
trafiksäkerheten. Den bör därför komma till användning i större utsträckning.

Vid fördelningen av samhällets resurser måste en större andel än hittills
anslås till trafiksäkerhetsändamål. Under första hälften av 1970-talet bör
genom samordnade ansträngningar målet kunna sättas att minska antalet
dödade i trafiken med minst 50 procent. Motsvarande minskning bör eftersträvas
i fråga om antalet svårt skadade. En skyndsam utredning bör företas
i syfte att klarlägga hur denna målsättning skall förverkligas.

En av förutsättningarna för denna målsättning är att anslagen till forskningen
höjs. Under innevarande år uppgår anslaget Trafiksäkerhetsforslcning
till 3 000 000 kronor. Statens trafiksäkerhetsråd har i sin anslagsframställning
begärt en höjning för budgetåret 1970/71 till 3 946 000 kronor. Departementschefen
föreslår en uppräkning av anslaget till 3 300 000 kronor.

Rådet framhåller i sina petita, att insatserna hittills i vårt land har varit
för små inom de väsentliga områdena av trafiksäkerhetsforskningen som
berör bl. a. undervisning, upplysning och fordonets anpassning till människan.
Kravet på ökad kunskap om människans beteende i trafiken, inte
minst inom tätorterna med dess oskyddade trafikantgrupper, och en vidgad

3

Motion i Andra kammaren, nr 552 år 1970

analys av olycksorsaker motiverar ökade insatser, understryker rådet vidare.
Utformningen av trafikmiljön och trafiksanering är också väsentliga
uppgifter för den fortsatta trafiksäkerhetsforskningen, heter det också i anslagsframställningen.

De stora områden, där rådet har för avsikt att vidga insatserna, gäller
beskrivning och analys av trafikolyckorna och trafiken, trafikanternas
prestationskarakteristik, möjlighet att påverka trafikantbeteendet, fordonens
tillförlitlighet och säkerhet samt slutligen trafikmiljöns planering.

Beträffande sin ekonomiska situation anför trafiksäkerhetsrådet följande: För

innevarande budgetar erhöll trafiksäkerhetsrådet en ökning av
forskningsposten med 125 000 kr. mot begärda 1 119 999 kr. Den beviljade
ökningen innebär i realiteten — om hänsyn tages till den ständigt pågående
fördyringen att rådet för närvarande förfogar över färre forskningsmedel
än under budgetåret 1968/69. Detta har nödvändiggjort nedskärningar
och omdisponeringar i forskningsplanerna av sådan art och omfattning, att
balansen i utvecklingen av landets trafiksäkerhetsforskning starkt rubbats,
vilket i sin tur medför att skönjbara viktiga forskningsresultat blir
fördröjda och därutöver, att tillgängliga forskarkrafter icke kan beredas sysselsättning
inom det viktiga trafiksäkerhetsområdet, något som tvingar
dem att söka sig till andra forskningsfält.

Forskningen spelar en grundläggande roll för möjligheterna att höja trafiksäkerheten.
Med hänsyn till de stora förluster som trafikolyckorna förorsakar
samhället kan en ökad satsning på detta område också förutsättas
vara — rent ekonomiskt sett — mycket lönsam. Enligt vår mening bör därför
anslaget för nästa budgetår i enlighet med trafiksäkerhetsrådets äskande
fastställas till 3 946 000 kronor, d. v. s. till ett belopp som med 646 000
kronor överstiger Kungl. Maj :ts förslag. Enligt rådets beräkningar utgör
det belopp som rådet föreslagit bara ca 0,2 procent av beräknade kostnader
för trafikolyckor under ett år.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
en utredning beträffande trafiksäkerheten syftande till så
energiska åtgärder att en sänkning av olycksfrekvensen med
minst 50 procent fram till mitten av 1970-talet blir möjlig,
samt

att riksdagen måtte vid sin behandling av Kungl. Maj:ts
proposition nr 1, bilaga 8, till Trafiksäkerhetsforskning för
budgetåret 1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 3 946 000
kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Stockholm den 28 januari 1970

Gunnar Hedlund (ep) Sven Gustafson (fp)

i Göteborg

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Många äldre dokument finns inte digitalt. Behöver du hjälp att hitta äldre dokument kan du vända dig till Riksdagsbiblioteket