Nr 419—126 Motioner i Andra kammaren, nr 419 år 1957

Motion 1957:419 Andra kammaren

Nr 419—126 Motioner i Andra kammaren, nr 419 år 1957

1

Nr 411)

Av herr Svensson i Krokstorp, angående pensionsförmånerna för
vissa överlantmätare.

Från och med den 1 juli 1951 placerades överlantmätarna i riket i lönegrad
Ca 37. Ifrågavarande lönegradsplacering var en följd av den lönereglering,
som genom riksdagens antagande av proposition nr 114/1951 från
sagda dag trädde i kraft beträffande byråchefs- och rådstjänster samt med
dem jämförliga befattningar. I samband med denna lönereglering skedde
även viss omarbetning av tjänste- och familjepensionsunderlaget. I frågan
om tillämpningen av de nya tjänste- och familjepensionsunderlagen anförde
departementschefen (prop. 114/1951, s. 75) följande:

Här föreslagna nya tjänste- och familjepensionsunderlag torde få gälla
samtliga tjänstemän, å vilka den nya löneplanen 2 blivit tillämplig före pensionsavgången,
även om detta blivit fallet på grund av anstånd med avsked
till tidpunkt efter chefslönerevisionens genomförande. Motsvarande bör givetvis
gälla i fråga om pensionsunderlagen för innehavarna av de till lönegrad
Ca (Ce) 37 uppflyttade tjänsterna.

På grund härav ha de överlantmätare, som avgått före den 1 juli 1951,
icke kommit i åtnjutande av samma pensionsförmåner som överlantmätare
som avgå efter sagda dag.

Här må erinras om att överlantmätarna i samband med omorganisationen
av länslantmäterikontoren från och med den 1 juli 1948 i avvaktan på
en definitiv lönereglering placerades i lönegrad Ca 33 varjämte överlantmätarna
tillerkändes ett årligt arvode av 1 200 kronor. I denna fråga anförde
departementschefen följande (prop. 172/1948):

Då jag nu övergår till frågan om personalens löneställning in. in. vill jag
först beträffande överlantmätarna såsom min mening uttala, att den nuvarande
lönegradsplaceringen är låg redan med hänsyn till de tjänsteåligganden
som för närvarande särskilt efter omorganisationen av lantmäteridistrikten
åvila dessa befattningshavare såsom lantmäteriväsendets främsta
företrädare i länen. Ännu mindre tillfredsställande synes mig denna löneställning
i betraktande av de arbetsuppgifter och det ansvar som överlantmätarna
framdeles komma att ställas inför i samband med [ilanläggningen
av rationaliseringsverksamheten i jordbruket och till följd av beslutade
ändringar i jorddelnings- och byggnadslagstiftningen. Hur önskvärt det än
vore att få till stånd en definitiv lösning av frågan om överlantmätarnas
löneställning med det snaraste, synes detta emellertid icke möjligt i nuvarande
läge. Av i huvudsak sannna skäl som utvecklats av reservanten inom
kommittén, och som även anförts av statskontoret och statens lönenämnd,
finner jag det icke rimligt alt detta spörsmål löses fristående utan jag anser
frågan böra prövas i samband med en allmän översyn av löneställningen

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. h samt. AV 419—426

2 Motioner i Andra kammaren, nr 419 år 1957

för byråchefs- och rådstjänster samt med dem jämförliga befattningar. På
grund av att 1947 års riksdag placerat distriktslantmätarna i 32 :a lönegraden
anser jag det emellertid oundvikligt att de femton nu i denna lönegrad
placerade överlantmätarna uppflyttas till 33 :e lönegraden. Då jag sålunda
icke kunnat föreslå någon slutlig lönereglering har jag dock såsom ett provisorium
ansett mig i annat sammanhang denna dag böra förorda att överlantmätarna
för sin medverkan i lantbruksnämnderna skola åtnjuta ett årligt
arvode av 1 200 kronor från nämndernas anslag. Denna anordning avses,
såsom uttryckligen angivits, endast skola gälla intill dess överlantmätarnas
lönefråga blivit definitivt löst. Enär överlantmätarnas arbete i de två ur
lantmäterisynpunkt största länen, Kopparbergs och Västernorrlands, erbjuder
särskilda svårigheter, har jag intet att erinra mot kommitténs förslagom
att dessa överlanlmätare tillerkännas en avlöningsförstärkning å 1 008
kronor om året.

Såsom framgår av det föregående var 1948 års lönereglering av provisorisk
natur. Det arvode å 1 200 kronor för år som överlantmätarna erhöllo
vid nämnda lönereglering får därför anses såsom ett förskott i avvaktan å
den slutliga lönereglering, som trädde i kraft den 1 juli 1951. Ehuru uppflyttningen
av överlantmätartjänsterna från lönegrad Ca 33 till lönegrad
Ca 37 sålunda formellt inträffade först med 1951 års lönereglering torde
dock den reella uppflyttningen få anses ha inträffat vid löneregleringen
1948. Den lönereglering som sålunda skedde vid sist angivna tidpunkt avsåg
icke andia chefstjänstemän än överlantmätarna. Frågan om denna lönereglerings
pensionsgrundande verkan saknar sålunda betydelse för övriga chefstjänstemän.
Billighet och rättvisa synas tala för att överlantmätare, som
ijänstgjort efter den 1 juli 1948, efter inträde i pensionsåldern kommer i åtnjutande
av de högre pensionsförmåner, som tillkomma befattningshavare
i lönegrad Ca 37 även om överlantmätaren erhållit avsked med pension före
den 1 juli 1951. Samma princip synes även böra vara tillämplig beträffande
familjepension efter överlantmätare.

Såvitt jag erfarit har under tiden den 1 juli 1948- den 30 juni 1951 tre
överlantmätare avgått med pension och en överlantmätare avlidit och efterlämnat
änka. A\ nämnda tre överlantmätare har en sedermera avlidit och
efterlämnat änka.

Under hänvisning till det anförda får jag hemställa,

att riksdagen måtte besluta att de överlantmätare, som

avgått med pension under tiden den 1 juli 1948_den 30

juni 1951, måtte i pensionshänseende få tillgodoräkna sig
de förmåner, som tillkomma befattningshavare i lönegrad
Ca 37, samt att familjepensionen efter överlantmätare, som
avlidit under samma tid, måtte utgå efter de för befattningshavare
i lönegrad Ca 37 angivna grunderna.

Stockholm den 26 januari 1957

Sven Svensson

i Krokstorp