Nr 130—136 Motioner i Första kammaren, nr 130 år 1961 (Motion 1961:130 Första kammaren)

Nr 130—136 Motioner i Första kammaren, nr 130 år 1961

Nr 130

Av fru Segerstedt Wiberg, om inrättande av en professur i
sinologi.

För den svenska utrikeshandeln spelade redan under 1700-talet och ännu
mer under 1800-talet handeln med Fjärran Östern en stor roll. Det svenska
ostindiska kompaniet intog en central roll då det gällde att förse Europa
med varor från Indien och i ännu högre grad från Kina. Kompaniet importerade
och reexporterade varor, vilket tillförde Sverige betydande inkomster.

För Göteborgs del blev handeln av stor ekonomisk betydelse. Såväl William
Chalmers som Niclas Sahlgren hade handeln med Kina att tacka för
de förmögenheter som de grundade. Förmögenheterna i sin tur satte dem i
stånd att göra donationer till gagn för kommande släkten. Chalmers tekniska
högskola intar numera en central plats i den tekniska forskningen och
för utbildningen av civilingenjörer. Sahlgrenska sjukhuset har sin betydelse
för regionsjukvården och för utbildningen av läkare vid Göteborgs universitet.

Ännu i början på 1900-talet spelade handeln med Fjärran Östern en icke
obetydlig roll, och på initiativ av skeppsredare Dan Broström bildades AB
Svenska ostasiatiska kompaniet. Detta bolag existerar fortfarande och har
under de gångna åren i den mån det politiska läget tillåtit uppehållit trafik
på Fjärran Östern.

Under hela tiden Sverige haft handelsförbindelser med Kina och övriga
länder i Asien har även kulturella kontakter upprätthållits. Varor och dyrgripar
fördes till Europa. Härigenom räddades de undan den förstörelse som
de politiska fejderna ofta medförde. I våra museer torde finnas åtskilliga
föremål som är unika och av stort värde för kommande forskningsarbete i
Kina.

Förbindelserna kom många forskare att intressera sig för den kinesiska
kulturen. Svenskar har gjort stora insatser då det gällt arkeologiska, konsthistoriska
och språkliga studier. Det räcker i detta sammanhang att erinra
om de insatser, som under de senaste årtiondena på skilda fält gjorts av
forskarna Sven Hedin, J. G. Andersson, Osvald Siren och Bernhard Karlgren.
I Sverige finns vid sidan om museernas internationellt ryktbara konstsamlingar
sådana som de kungliga och direktör C. Kempes.

Det stora intresset för den kinesiska kulturen och för det kinesiska språket
gav 1917 upphov till ett gåvobrev till Göteborgs högskola från en rad

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 3 samt. Nr 130—136

2 Motioner i Första kammaren, nr 130 år 1961

donatorer för en professur i östasiatiska språk och östasiatisk kultur. Genom
ett nytt gåvobrev 1920 erhöll högskolan en fond på sammanlagt
265 000 kronor.

1918 upprättades vid högskolan en professur i östasiatisk språkvetenskap
och kultur. Professuren innehades under åren 1918—1939 av professor
Bernhard Karlgren. Sistnämnda år kallades han att förestå de Östasiatiska
samlingarna i Stockholm. Lärarrådet vid högskolan nödgades vid hans avgång
konstatera att professuren inte kunde återbesättas med en fullt kompetent
svensk eller annan nordisk vetenskapsman. Beslut fattades om att
tills vidare fondera den huvudsakliga avkastningen.

Av naturliga skäl blev vid samma tid även förbindelserna med Kina i det
närmaste avbrutna. Efter världskrigets slut följde det kinesiska inbördeskriget
och förbindelserna förblev dåliga. Men länge uppehölls de med hjälp
av missionärerna, vilka inte minst spelade en stor roll för kännedomen om
Kinas språk och sedvänjor. Dessa har emellertid senare förbjudits att resa
in och ut i Kina. Därigenom blev kunskaperna i kinesiska språket försämrade.
För forskare har det däremot på senare tid efter ett mångårigt uppehåll
åter blivit lättare att få tillstånd vistas i Kina.

1955 återupptogs undervisningen i kinesiska vid Göteborgs högskola. En
tillfälligt förordnad lärare undervisade mot arvode. Sedan 1958 har en
lärarbefattning i östasiatiska språk inrättats på universitetsstat. Avkastningen
av fonden har hittills räckt till att bekosta dennes lön. För bestridande
av materiel m. m. har vissa andra statsmedel utgått. Som lärare har
fungerat fil. lic. Olov Bertil Anderson.

Undervisningen omfattar kurser och seminarieövningar i klassisk och
modern kinesiska samt i kinesisk historia och litteraturhistoria. Antalet
elever är 14.

Vid Stockholms universitet är professor emeritus Bernhard Karlgren förordnad
att uppehålla undervisning och examination i sinologi. Undervisningen
omfattar föreläsningar och kurser i klassisk och modern kinesiska.
Antalet elever är 25.

Även vid Lunds universitet har fil. lic. Olov Bertil Anderson varit förordnad
att meddela tio timmars undervisning under höstterminen 1960.
Teol. lic. Gunnar Sjöholm har varit förordnad att undervisa 20 timmar i
kinesisk historia och filosofi. Elevernas antal har varit 3 och tveksamhet
råder huruvida undervisningen skall fortsätta.

Av ett visst intresse i sammanhanget är att det i Norge för närvarande
inte bedrivs någon som helst undervisning i sinologi, medan det vid Köpenhamns
universitet finns en lärostol i östasiatiska språk »med sirlig henblik
på kinesisk». Elevantalet är cirka 15.

Mellan de nordiska länderna råder sedan några år en särskild överenskommelse,
den s. k. Skandiaplanen. Enligt denna skall universitets- och
forskningsbiblioteken inom sina specialområden systematiskt följa den ut -

Motioner i Första kammaren, nr 130 år 1961

ländska litteraturen. Överenskommelsen tar särskilt sikte på sådan litteratur
som utkommer i ur nordisk synpunkt mer perifera områden. Vid fördelningen
har man utgått från tidigare specialsamlingar inom biblioteken.
Skandiaplanen är i och för sig ett intressant försök till samarbete mellan
bibliotek i skilda länder. Av intresse i sammanhanget är att såväl biblioteket
vid Chalmers tekniska högskola som Göteborgs universitet enligt
planen åtagit sig att bevaka den litteratur som utges i Kina. Beträffande
denna tjänstgör biblioteken som informationscentraler. Lån ställes till övriga
biblioteks, forskares och industriers förfogande. Då Göteborg utvalts
som centrum för den kinesiska litteraturen, sammanhänger detta med att
framför allt universitetsbiblioteket äger synnerligen goda samlingar kinesisk
litteratur. För universitetsbibliotekets del gäller mest att bygga vidare på
den klassiska litteratur som man redan har. För biblioteket vid Chalmers
gäller mer att följa den tekniska litteratur, som nu ges ut även i Kina. Här
gäller det att bevaka ett nytt område på samma gång som man fullföljer
den gamla tradition som byggts upp av handeln och sjöfarten. Efter
samma linjer som Skandiaplanen har inom Sverige skett en uppdelning av
bibliotekens bevakning av den kinesiska litteraturen.

Självfallet är det av stort värde att biblioteken bevakar den litteratur
som utges i Kina och därmed också den kinesiska forskningen inom respektive
områden. Men deras strävanden kan bli av tvivelaktigt värde, såvida
det inte finns ett visst antal svenskar som kan tillgodogöra sig litteraturen
och som kan översätta kinesiska till svenska. Om man t. ex. jämför Kina
med Japan som hunnit något längre i sin utveckling från agrarland till
industriland, så finner man att den tekniska litteraturen från Japan redan
har mycket av intresse för västerlänningar. Men man finner också att den
japanska vetenskapliga litteraturen är lättillgänglig, då den som regel finns
i översättning eller är försedd med ett sammandrag i översättning.

För den vetenskapliga kinesiska litteraturen är läget inte helt analogt. En
snabb utveckling av betydelse även för den västerländska forskningen kan
väntas, men det finns inte skäl räkna med att de vetenskapliga arbetena
skall förses med en parallell översättning. Tvärtom går tendensen i Kina
mot större självhävdande.

För att kunna följa allt det som nu publiceras och kommer att publiceras
i Kina blir det nödvändigt med kunskaper i kinesiska. Sådana kunskaper
kommer att krävas även av andra skäl, då Kina sannolikt kommer att spela
en alltmer dominerande roll i det internationella politiska livet. Redan nu
utgör kinesiskan ett av de fem officiella språken i FN. Dess användning och
betydelse kommer att bli större i det ögonblick Pekingregeringen tar sitt
säte i FN.

Under dessa förhållanden måste det vara en allvarlig brist att vart land
saknar personer som är i stånd att tala eller läsa kinesiska. Ännu sa länge
har man tack vare ett litet antal skickliga språkmän möjlighet att på

Motioner i Första kammaren, nr 130 år 1961

biblioteken bevaka litteraturen. Men blir det fråga om en mer utbredd och
intensiv bevakning, förslår inte den tillgängliga expertisen. Behovet av en
sådan kommer att öka även på andra områden än bibliotekens.

Skall en förändring till det bättre åstadkommas, så torde det vara ofrånkomligt
att upprätta en professur i sinologi. Tillgång på kompetenta krafter
för en sådan finns. Av professor Karlgrens elever har några disputerat, och
en av dem upprätthåller nu en professur utomlands. Ytterligare någon
disputation är att vänta. Som framgar av ovanstående resonemang förefaller
den naturligaste platsen för en professur att vara vid Göteborgs universitet,
som redan förfogar över en grundplåt och som erbjuder en naturlig
anknytning till det samarbete biblioteken redan börjat. Men det kan
också tänkas att Stockholms universitet i anknytning till den nu pågående
undervisningen och med tillgång till de östasiatiska samlingarna erbjuder
lämpliga arbetsmöjligheter för en professur.

Däremot torde det i längden bli till skada för Sverige om undervisningen
negligeras i ett språk som talas av 600 miljoner människor, särskilt som
Kina på alla områden gör sig alltmer gällande.

Med stöd av ovanstående hemställer jag,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om
snabba åtgärder i syfte att upprätta en professur i sinologi.

Stockholm den 23 januari 1961

Ingrid Segerstedt Wiberg