Naturskyddet
Motion 1986/87:Jo837 Karl Erik Olsson m. fl. (c)
- Motionsgrund
- Motionskategori
- -
- Tilldelat
- Jordbruksutskottet
Motion till riksdagen
1986/87: Jo837
Karl Erik Olsson m. fl. (c)
Naturskyddet
Sammanfattning
För första gången på tio år ökar åter utsläppen av svaveldioxid och
kväveoxider. Det finns ett stort behov av kalkning av försurade områden.
Trots det har regeringen inte använt drygt 97 milj. kr. till kalkningsinsatser.
Centern föreslår att kalkningsprogrammet fullföljs.
Genetiska resurser är en grund för allt liv. Centerpartiet vill ha ett
handlingsprogram för bevarande av genetiska resurser.
Antarktis bör skyddas som en internationell nationalpark. Sverige bör inte
delta i exploateringen av Antarktis, menar centern.
De fyra outbyggda norrlandsälvarna bör förklaras som nationalälvar.
Fjällskogarna är unika i den svenska naturen. En naturvårdsgräns bör tas
fram, för att ge skydd för skogen ovanför denna. Bidrag för skogsbilvägar bör
ej ges ovanför naturvårdsgränsen.
Utbildningen måste förbättras så att den ger grundläggande kunskaper i
miljövård. Först då kan arbetet för en god miljö ge resultat på alla områden.
Inledning
Miljöfrågorna handlar om liv, överlevnad och hälsa. Miljöpolitiken omfattar
människans livsvillkor i vid mening och därför krävs en helhetsinriktad
miljöpolitik.
Koldioxidhöjningen hotar att helt förändra livsförutsättningarna på jorden.
Försurningen hotar att utarma jorden från en mängd arter och minskar
naturens produktionsförmåga. Kärnkraftsolyckor, som den i Tjernobyl gör
naturens produkter otjänliga som föda och förändrar vår förmåga att
uppskatta naturen. Gifterna och växtnäringsläckaget hotar livet i havet. Med
nedläggning av jordbruksmark försvinner det öppna landskapet.
Icke-miljöpolitiska beslut får stora miljökonsekvenser. Ekologisk kunskap
är därför ett viktigt underlag i allt beslutsfattande. Dessutom behövs
lagar som sätter gränser utifrån naturens möjligheter. Ekonomiska styrmedel
inom ramen för marknadsekonomin kan vara effektiva i arbetet för en
god miljö. Centerpartiet har också lagt fram motioner om miljöavgifter som
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och Sverige i det internationella
miljösamarbetet. Ett internationellt samarbete är en förutsättning för att
komma till rätta med dagens och framtidens miljöproblem.
Åtgärder mot försurningen
För första gången på tio år ökar nu åter svavel- och kväveoxidutsläppen. Det
är dessa föroreningar som står för huvuddelen av försurningen. 80 % av
sjöarna i sydvästra Sverige och hälften av sjöarna i mellersta Sverige är
drabbade av försurningen. Om tillväxten i våra skogar minskar med några
procent, leder försurningsskadorna snabbt till miljardförluster.
Centerpartiet har i en motion lagt fram förslag till avvecklingsplan för
försurningen. Vi anser att försurningen är ett av våra mest akuta miljöproblem
i dag. Det är därför med förvåning som vi har tagit del av budgetpropositionen,
i vilken det framgår att kalkningsinsatserna har lagts i ”träda” av
regeringen och ansvariga myndigheter. Trots det stora behovet av insatser
finns drygt 97 milj. kr. reserverade för tidigare år. Vi föreslår att riksdagen
uttalar att kalkningsinsatserna skall genomföras i enlighet med det handlingsprogram
som riksdagen beslutat om.
Genetiska resurser
Vi anser det vara värdefullt att ett nytt anslag nu införs för hotade växt- och
djurarter, men det är inte tillräckligt för att kunna skydda värdefulla
resurser.
De genetiska resurserna är en viktig bas för mänsklighetens överlevnad.
Dessa resurser, som vid klok skötsel är ständigt förnybara, förstörs nu
snabbare än någon annan naturresurs.
Någon samordnad strategi för bevarande av genetiska resurser finns inte i
Sverige. Det finns vissa riktlinjer uttryckta i statliga utredningar rörande
genresurser hos kulturväxter, skogsträd och husdjur. Därutöver har olika
myndigheter, t. ex. statens naturvårdsverk, fiskeristyreisen, lantbruksstyrelsen
och skogsstyrelsen, formulerat principer för bevarande av genresurser
inom sina resp. områden.
En strategi för hushållning med genetiska resurser i Sverige bör beskriva
dels allmänna övergripande mål, dels mål som rör grupper av organismer och
enskilda sektorer såsom jordbruk, fiske etc. Strategin skall innehålla ett
konkret handlingsprogram.
De resurser i form av genetisk variation som bör bevaras är:
a) arter
b) genetisk variation i form av olikheter mellan populationer och individer
inom arter
c) värdefulla mutationer och anlagskombinationer framställda hos växtförädlare
och andra forskningsinstitutioner.
Strategin för genresursbevarande bör vara inriktad på att kartlägga och
bevara den existerande genetiska variationen och inte endast hotade arter,
raser och sorter.
Ett handlingsprogram för bevarande av genetiska resurser bör beskriva
såväl genbanksverksamhet, forskningsbehov som hänsynsregler för de
verksamheter som utnyttjar mark och vatten. Hänsyn till den naturliga
faunan och floran måste komma in som en naturlig del i samhällsplaneringen
på nationell, regional och lokal nivå.
Mot. 1986/87
Jo837
17
Det bör understrykas att en strategi för bevarande av genetiska resurser
bör innefatta mikroorganismer.
En strategi för bevarande av genetiska resurser bör således snarast
utvecklas. Den skall beskriva mål för olika organismgrupper och ett
handlingsprogram för forskning och praktiska åtgärder.
Skydd för Antarktis
Antarktis spelar en avgörande roll i jordens ekologiska system, bl. a. genom
den betydelse som Antarktis har för det globala klimatet och cirkulationen i
oceanerna. Förändringar på och kring Antarktis kan därmed komma att
påverka förhållanden även på mycket långa avstånd från Antarktis.
Antarktis miljö är mycket känslig. Jordarna är tunna och enkelt uppbyggda,
vegetationen mycket sparsam och de få sjöar som finns är känsliga för
påverkan och återhämtar sig endast långsamt från mänskliga ingrepp.
Trots omfattande forskningsinsatser under snart 100 år är kunskaperna om
den antarktiska miljön och dess ekosystem helt otillräckliga.
Antarktis kan med fog sägas vara det enda större område på jorden som
ännu inte utsatts för mänskliga ingrepp i någon större omfattning. Områdets
betydelse som referensområde för forskningen är därför ovärderligt och kan
förväntas öka efter hand som övriga delar av jorden utsätts för ett alltmer
ökande tryck från en växande befolkning.
Genom de förhandlingar som pågått under flera år om ett avtal om
mineralutvinning på Antarktis eller på havsbottnarna utanför kontinenten,
har frågan om ett totalskydd av området mot sådan exploatering blivit
högaktuell. En sådan utvinning skulle innebära allvarliga störningar, dels
från den normala driften, dels stora risker för utsläpp genom olyckor t. ex.
med stora tankbåtar i svåra isförhållanden eller genom en utblåsning från en
oljekälla på havsbotten.
Den svenska regeringen avser att delta i exploateringen av Antarktis
resurser och avsätta forskningsresurser för detta. Vi anser att Sverige i stället
bör ta initiativ genom UNEP, FN:s miljöorgan för att få Antarktis förklarad
som internationell nationalpark, öppen för alla länder för fredlig samverkan
och fri forskning.
Skydd för nationalälvar
Den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften måste vara försiktig och
miljöanpassad. Gällande riktlinjer för den fysiska riksplaneringen måste
ligga fast. De fyra outbyggda Norrlandsälvarnas framtid diskuteras ofta trots
riksdagsuttalanden. Från centerns sida har vi vid upprepade tillfällen i
riksdagen deklarerat att dessa älvar måste skyddas från exploatering för
vattenkraft. Vi anser nu att det finns skäl pröva hur en förstärkning av
skyddet kan göras. Vi anser att riksdagen bör besluta att undanta de fyra
outbyggda Norrlandsälvarna från framtida exploatering genom att riksdagen
förklarar dessa som nationalälvar.
Mot. 1986/87
Jo837
18
Fjällskogar
Natur- och urskogarna längs den svenska fjällkedjan hör till de sista av
människan orörda eller nästan orörda barrskogsekosystemen. Till sin ytvidd
saknar de motsvarighet i Europa utanför Sovjetunionen. Endast inom
Nordamerika och Sovjetunionen finns större orörda barrskogsarealer.
Den svenska fjällnära naturskogen sträcker sig i nästan obruten följd längs
hela den 100 mil långa fjällkedjan. Den bidrar tillsammans med myr, sjö,
fjällbjörkskog och kalfjäll till en enastående naturlig biotopmosaik. Förutsättningarna
för en mångsidig komplett fauna och naturligt fungerande
ekosystem är därför mycket goda.
Dessa gamla lavbärande skogar har också mycket stor betydelse för
rennäringen, främst under perioder med hård skare, då renarna inte kommer
åt marklavarna. Denna tid på året utgör flaskhalsen för rennäringen. Ju fler
av dessa lavbärande skogar som avverkas, desto sämre blir möjligheterna för
renarna att klara sig under vintern.
För renskötseln gäller att den i dag och för framtiden måste bygga på vad
markerna naturligen avkastar. För att detta skall vara möjligt, krävs att det
finns marker för de samiska näringarna. Redan i dag finns i turistnäringen 1/3
av antalet årssysselsatta inom jord- och skogsbruket i de fyra fjällkommunerna.
Skogen utgör Sveriges största tillgång för turismen och de fjällnära
skogarna tillhör den sista vildmarken i Europa. Dess turistvärde hänger
intimt samman med livskraftig samekultur och rennäring.
Vi finner ett värde i att riksdagen år 1984 kunde dra upp vissa riktlinjer för
utnyttjande av de fjällnära skogarna. Vi anser att riksdagen bör gå vidare för
att säkerställa att fjällskorgarna bevaras.
En tillämpning av sådana mer småskaliga skogsbruksmetoder måste vara
grundläggande i fjällskogsområdet.
Vidare bör utredas hur en naturvårdsgräns på biologiska grunder kan
upprättas. Ovanför denna bör inget storskaligt skogsbruk bedrivas. Inrättandet
av en sådan gräns kräver en noggrann utredning och begränsning av
avverkning ovanför gamla skogsodlingsgränsen bör gälla i väntan på
utredningens färdigställande.
Medel från bidraget för byggande av skogsbilvägar har använts för vägar
också ovanför skogsodlingsgränsen. I själva verket har det varit avgörande
för att göra det lönsamt för storskogsbruket att avverka i dessa områden. Vi
anser att riksdagen bör besluta att detta anslag inte får användas för vägar
ovan skogsodlingsgränsen.
Naturvård
I Sverige finns i dag 20 nationalparker, drygt 1 200 naturreservat, ett 50-tal
naturvårdsområden, drygt 600 djurskyddsområden och 1 300 naturminnen.
Trots att arbetet med att avsätta naturvårdsobjekt har pågått under lång tid
har hittills endast ca 20 % av landets riksobjekt för vetenskaplig naturvård
och friluftsliv blivit säkerställda på ett tillfredsställande sätt. Klyftan mellan
behovet av skötsel och vårdanslaget har blivit större och större. Hittills har
klyftan till en del kunnat fyllas upp med beredskapsmedel. På senare år har
Mot. 1986/87
Jo837
19
dock skett en kraftig minskning av medlen till beredskapsarbeten för
naturvård, vilket har fått negativa följder för skötseln. Centerpartiet har
under en följd av år föreslagit åtgärder för att förstärka skyddet av
naturvården. Vi anser att en förbättring kan ske om följande åtgärder prövas:
- En översyn bör ske av alla naturvårdsobjekt. De objekt som inte längre
är motiverade av naturvårdsskäl bör upphävas. De friluftsreservat som finns
bör överföras till kommunerna eller annan intresserad organisation. De
statliga insatserna för vård av naturvårdsobjekt bör koncentreras till
områden som är av riksintresse för naturvård och friluftsliv.
- Markägare bör anlitas för praktisk skötsel av naturvårdsobjekten. Även
idéella organisationer för bl. a. naturskydd, hembygdsvård och friluftsliv är
viktiga resurser som bör tas till vara i större utsträckning än för närvarande.
Den särställning som skogsvårdsstyrelserna och domänverket haft som
förvaltare bör upphöra, i stället bör också entreprenör kunna anlitas.
- Naturvårdsverket bör se över hanteringen av vårdanslaget med syfte att
minska utgifterna och i stället eftersträva en god skötsel.
- Kostnaderna för att upprätta skötselplaner och igångsättande av naturvårdsobjekt
bör belasta anslaget Mark för naturvård.
- En fond bör tillskapas för vård av och inköp av naturvårdsobjekt.
Företag och allmänhet skall ha möjlighet att lämna bidrag via fonden, likaså
bör det vara möjligt att testamentera pengar till fonden.
- 10 milj. kr. bör överföras från domänfonden till anslaget Mark för
naturvård. Det bör ske genom att domänverkets stamkapital nedskrivs med
värdet av de skogar som överförs till naturreservat. Sedan 1967 har få
domänreservat bildats. Ett betydande antal omistliga naturvårdsobjekt i
form av ännu oskyddade urskogar och annan värdefull mark finns i
domänverkets ägo. Vi anser att domänverket måste medverka till dels
bildande av naturreservat på egen mark och dels vid behov bidra med
ersättningsmark till privata markägare vid bildande av reservat.
Föryngring av lågproducerande skogar
I södra och mellersta Sverige utgörs de s. k. 5:3-skogarna till stor del av
igenväxande hagmarker. Många av dessa har utvecklats till lövskogar med
stort naturvärde. Ibland fungerar lokalerna som ersättningslokaler för arter
som tidigare fanns i genuina lövurskogar. Avsikten är visserligen inte att
statsbidrag skall utbetalas till föryngring av skog med höga naturvärden. På
många håll har därför 5:3-objekten, ofta av ideellt arbetande personer,
inventerats med avseende på naturvärdet. Vidare skall ett samråd mellan
länstyrelserna och skogsvårdsstyrelserna sörja för att de mest naturvårdsintressanta
områdena undantas från de områden som är bidragsberättigade.
Inventeringsunderlaget är dock ofta bristfälligt. Det är därför inte ovanligt
att även områden med höga naturvärden i dag föryngras med hjälp av
statsbidrag.
Dessutom innebär 5:3-satsningen en avsevärd minskning av antalet smärre
lövskogar av vilka många visserligen inte var för sig kan klassas som så
värdefulla att de kan undgå 5:3-bidrag men som tillsammans är en mycket
Mot. 1986/87
Jo837
20
stor resurs för fauna och flora. Sammantagna utgör dessa marker mellan
uppodlad jord där många djur- och växtarter fortfarande har en möjlighet att
fortleva.
I Norrland används 5:3-bidragen främst för insatser i dimensionshuggna,
glest växande barrskogar. Dessa skogars naturvärden och betydelse från
andra synpunkter, främst rennäringen, är ofullständigt kända. Vi anser mot
denna bakgrund att 5:3-bidraget bör upphöra.
Utbildning
Den långsiktiga hushållningen med naturresurserna och hoten från de många
föroreningarna i vår omgivning, är frågor som angår alla människor. En
nödvändig förutsättning för att samhället skall kunna utvecklas på en hållbar
ekologisk grund och för att människor även på lång sikt skall kunna
garanteras en rimligt livskvalitet, är därför att alla medborgare har goda
insikter om natur och naturresurshushållning samt om natur- och miljövård.
Sådana insikter måste bygga både på kunskapsinlärning och på en verklig
känsla för naturen, förvärvad under riktiga kontakter med naturen ända från
barndomen.
Utbildning är ett av de viktigaste medlen för att åstadkomma en bättre
hushållning i framtiden. Det är därför angeläget att en strategi tas fram för att
förbättra och intensifiera utbildning i miljövård. När det gäller den högre
utbildningen och forskningen, vill vi understryka behovet av en utökad
grundforskning. Bland de mest angelägna reformerna på kort sikt är
miljövårdsutbildningen i civilingenjörsutbildningen, och då helst genom
integration av miljövårdsaspekter och administrativa utbildningslinjerna är
också viktiga. Det är nödvändigt att också lärarutbildningen förstärks med
grundkunskaper i ekologi.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kalkningsprogrammet skall fullföljas,
2. att riksdagen hos regeringen begär en strategi för bevarande av
genetiska resurser i enlighet med motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om initiativ för att få Antarktis förklarad som
internationell nationalpark,
[att riksdagen beslutar att för all framtid undanta de fyra
outbyggda norrlandsälvarna från vattenkraftsutbyggnad,1]
4. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en naturvårdsgräns
för fjällskogar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att medel
från anslaget Byggande av skogsbilvägar ej skall användas till vägar
inom den nuvarande skogsodlingsgränsen.
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om principerna för skötsel av naturreservat,
Mot. 1986/87
Jo837
21
7. att riksdagen beslutar överföra 10 milj. kr. från domänfonden till
anslaget Mark för naturvård,
8. att riksdagen beslutar att bidraget för åtgärder i lågproducerad
mark 5:3-bidraget upphör,
[att riksdagen begär att regeringen skall återkomma med förslag
om förbättrad utbildning i naturresurshushållning och miljövård i
enlighet med vad som anförts i motionen.2]
Stockholm den 27 januari 1987
Karl Erik Olsson (c)
Lennart Brunander (c)
Kjell A. Mattsson (c)
Birgitta Hambraeus (c)
Bertil Jonasson (c)
Kerstin Göthberg (c)
Karl-Anders Petersson (c)
Rune Thorén (c)
Ivar Franzén (c)
Agne Hansson (c)
Mot. 1986/87
Jo837
1 1986/87:Bo524
2 1986/87:Ub682

